Det är inte samma känsla som inför Arsenal hemma då 99,9 procent av alla människor i universum trodde att vi skulle vinna enkelt.
Chelsea är ett bra mycket bättre lag.
Men känslan är ändå en av upprymdhet och självsäkerhet. Vi är i bra form, har en bra trupp och skador på ”rätt” spelare. Chelsea har inte imponerat än så länge och Torres fortsätter att missa mål även om han spelar bra. Sir Alex räknar – klokt nog – inte bort Chelsea i titelstriden. Det vore ju givetvis dunderknasigt med tanke på kompetensen som laget besitter även om min favorit Michael Essien alltid är skadad och saknad.
Dessutom har dom ju spelare som Drogba (inte med på söndag) dock och Lampard som inte visat superform den senaste tiden. När dom var som bäst var Chelsea som bäst.
Dom har gått lite bakåt medan vi har gått framåt sedan ligatiteln i våras. Så då ska vi vara hyfsat klara favoriter att vinna, framförallt hemma.
Benficamatchen var lagom i uppladdningsform och även om nästan hela laget byts ut igen så ska det inte påverka. Det gör inte det för oss.
Jag snittar väl sju-åtta rätt i mina startelvor och siktar nu högre: Jag ska ha in minst NIO! Rio bör givetvis spela om han är hel och eftersom Evans startade i Lissabon går jag för Jones som partner. Fabio lyste inte direkt och då puttar Smalling bort honom. Carrick lär bli Cleverleys ersättare på mitten och Young är förstås given efter sin drömstart i klubben. Valencia lär knappast peta Nani (än) och på topp är det inget snack.
DDG
Smalling – Rio – Jones – Evra
Nani – Carrick – Ando – Young
Rooney – Hernandez
Apropå unga talanger som slår igenom i United: Vem mer än John Terry har lyckats i Chelsea det här årtusendet?
Svar till:
Mr. Roman Abramovich,
Ryssland.