1: För helvete, pojkar – det här ska avgöras tidigare.
2: För helvete, skador – ni ska inte vara med längre.
3: Tre poäng.
Det här var en match med, som det populärt och klyschigt heter, väldigt många ansikten. På flera sätt. Det var grinfejset på Nani när han inte ens platsade på bänken, det var det surmulna Rooneyfejset på just bänken, det var chockfejset på publiken efter 1-0, det var tokglädjefejsen efter van Persies drömmål, det var suckfejsen efter DDG-blundern, det var äckelfejsen efter Rooney skada, det var lättnadsfejsen hos fansen efter 3-2.
Samtidigt var det vinnarfejset på. För det handlar ju till syvende och sist om just det. Att vinna. Och vi vann.
Magiskt:
- Shinji Kagawa kommer att bli en legend på Old Trafford. Helt säkert. Jag lovar.
- Robin van Persie lär knappast bli en legend, men att göra det målet sin första match i rätt tröja på Old Trafford – det är magiskt. Fantastisk känsla.
Oerhört inspirerande att se:
- Rafaels första halvlek. En fröjd och jag lovar att en Cafú i sin glans dagar hade applåderat den här insatsen.
- Tompa Cleverley. Spelsinnet! Börjar etablera sig i startelvan på samma sätt som han gjorde förra hösten. Nu smäller det väl i något lår snart.
Helt jävla okej:
- Vidic. Han slussas och slussar sig själv tillbaka på ungefär det sätt man har tänkt sig. Han kommer att bli lika bra som innan skadan. Mark my words.
- Antonio Valencia. Lite väl enkelspårig som han kan bli ibland. Men han slog två inlägg med vänstern. Ur led är tiden.
- Anderson i offensiven. Imponerade med sin crossar. Och sitt passningsspel. Han är fortfarande lite avig, på fel sätt, men när han får igång sitt snabba spel – och sätter passningarna (53 av 56 i dag) är han Unitedmaterial. Inget tu tal om saken.
Inte alls särskilt inspirerande:
- David De Gea får inte göra såna missar. Så enkelt är det. Hoppas Vidic läste lusen av honom efter matchen också. Till bådas försvar: Dom har inte spelat många ligafajter tillsammans. Dessutom var det mycket tjusigt av Vida att fösa in bollen med klacken. Har DDG dålig spänst i upphoppen förresten? Märkligt med tanke på att han kan ligga som en låma i luften annars.
- Andra halvlek. United vann inga andrabollar, spelade mest runt bollen och såg ängsliga ut. Mindre sånt tack.
Annars:
- Luis Nani var bedrövlig mot Everton. Men att han inte ens skulle platsa på bänken var en överraskning. Och det sätter bannemej igång fler spekulationer än att Rooney var bänkad, oavsett vad tomtarna på Viasat påstår.
- Moussa Dembélé var planens främste spelare. Helt outstanding. Satte 98 procent av sina passningar, sköt kanonskott, vann sju tacklingar och lyckades med nio dribblingar vilket var mer än hela United fick ihop tillsammans.
- När Nani åkte på den helt oskyldiga tacklingen från västvärldens mest överskattade spelare såg det illa ut. Nani spelade nio dagar senare. Det ger lite hopp i Rooney-fallet. Såg jävligt läskigt ut, men jag tror inte att han är borta fyra veckor som läkare Ferguson påstod efter matchen.
- Apropå Rooney så har han upplevt bättre dagar: Först bänkad, sen får han se sin ersättare göra ett drömmål, sen missar han ett hyfsat läge att stänga matchen och följer upp det med ett sjukhusbesök.
- Henrik Strömblad kallade Rooney för ”ikon” i Manchester United. Det kan han aldrig bli i min värld.
- Southampton borta innan landslagsuppehållet. Det ska vi greja utan Rooney och några mittbackar tillbaka. Men SEN vill vi ha tillbaka Evans, Rio och Jones. Och behålla dom hela säsongen. En utopi, I know, men man måste ju ha drömmar.