Från hyllad stjärna till läktaren.
Från det engelska A-landslaget till bänken i U21.
Det är tur att han har sin gud, Wilfried Zaha, för annars skulle det antagligen vara lättare att bli riktigt deprimerad över hur det här karriärsklivet har blivit. I alla fall den här hösten. För allting såg ju så lovande ut. Först fick han ett drömkontrakt av Englands största klubb, sen fick han stanna i sitt älskade Palace och skjuta upp dem till Premier League och som om inte det var nog så imponerade han på Uniteds försäsongsturné. Allting var upplagt för en ny ytter att slå igenom på allvar i United och vi var många som trodde att han skulle få fler chanser än han fått.
Han startade i Community Shield, men har sedan fått nöja sig med bänken i tre matcher och läktaren i de övriga.
Är man inte bra nog är man inte bra nog. Och här får vi lita på David Moyes omdöme.
”Wilf has not appeared yet because we have not felt we have had the right opportunity. I want Wilf to get used to what happens here. It is important Wilf gets to see the level of training here, the level of the players and the quality they have. The competition is hard.”
Moyes säger här mellan raderna att Zaha inte levererat. Det är heller inte per automatik så att en stjärna i ett topplag i Championship ens är en bänkspelare i ett topplag i Premier League. Så stor är skillnaden ändå. Och tycker hans tränare att till och med Antonio Valencia (alernativt bedragaren som föreställer Tony allt som oftast fortfarande) är ett bra mycket bättre alternativ visar det att Zahas nivå inte är den önskvärda. Än.
För det hindrar förstås inte att han en dag anses hålla tillräckligt hög standard för att börja en match i Uniteds tröja igen. Han har förutsättningarna: snabbheten, tricksen och avslutningarna. Det som oroar mig, bara pyttelite just nu, är hans evinnerliga gnäll på Twitter och Instagram. Inte så att han förbannar Moyes, men det är de små insinuationerna som gör det irriterande. Nu har han i alla fall slutat flasha sina nya bilar. Det kan jag tänka mig att United bett honom att göra.
Det är bara att borra ner skallen och köra för Wille. Om han levt på sin talang tidigare är det nu om någång gång läge att kombinera det med hårt arbete. Jag kan tänka mig att det vara en krock att komma till United och uppleva träningsintensiteten där, speciellt under Moyes ledning.
Men jag gissar att jag inte är fel ute om Zaha lever lite efter mottot ”what doesn’t kill you …” Och han kommer att få sina chanser under hösten. Det är då det gäller att kunna prestera direkt, för på den här nivån har man inte lång tid på sig.
Om man inte heter Ashley Young.
Sen återstår att se om Zaha verkligen har skallen för att bli en succé på den allra största scenen. Det är inte en garanti.
* Det vore faktiskt läge för United att belöna DDG med ett nytt kontrakt.
* Jag brukar inte lägga så stor vikt vid landslagsfotboll utanför mästerskapen, men till och med jag tjoade glatt när Zlatan tofflade in 2-1 i går. Fantastiskt roligt att se Sverige i ett playoff. Sjukt dock att Ibra lämnade presskonferensen och hänvisade till en app i stället. Okej att det är nya tider, men vad fan? Vad är nästa steg? Hamrén skaffar en egen app och gör presskonferenserna där?
* Härlig statistik som visar Uniteds betydelse för det engelska landslaget.
