Idag går våra tankar till The Busby Babes.
Det har nu gått 56 år sedan den kalla och bittra torsdagen i München då flygolyckan dödade 23 människor, varav åtta var spelare och tre ledare i Manchester United. Trots att de flesta av oss inte ens fanns då minns vi dem. Som supportrar är det vår skyldighet att minnas dem och att se till att nästa generations supportrar också minns dem.
Den 5 februari 1958 hade Manchester United spelat 3-3 mot Röda Stjärnan i Belgrad, ett resultat som innebar att United kvalificerade sig för Europacupens semifinal. Året innan hade United förlorat mot Real Madrid just i semifinalen men nu var det många som trodde att laget var redo att gå hela vägen.
United låg några poäng efter i ligan men hade en möjlighet att knappa in då ligaledande Wolves väntade på Old Trafford den 8 februari. Formen var god med avancemang i Europacupen och en klassisk seger (5-4) mot Arsenal i matchen innan.
Men ödet ville annorlunda. Uniteds chartrade plan hade mellanlandat i München. Efter två misslyckade försök att starta var olyckan ett faktum på det tredje försöket.
Matchen mot Wolves ställdes förstås in. Uniteds nästa match blev istället mot Sheffield Wednesday i FA-cupen den 19 februari. Jimmy Murphy fick leda United då managern Matt Busby låg kvar på sjukhus i München. Murphy, assisterande manager, hade inte följt med till Belgrad då han var upptagen med Wales landslag. Han fick en närmast omöjlig uppgift att sätta ihop ett lag. Bara två av spelarna, Bill Foulkes och Harry Gregg, som var med i Belgrad kunde spela. Istället fick Murphy sätta ihop ett lag med egna juniorer, nyförvärv och inlånade spelare. Stan Crowther blev klar för United bara någon timme innan avspark mot Sheffield Wednesday.
Stämningen på Old Trafford var speciell den kvällen. Det borde normalt sett ha varit en enkel seger för Wednesday men gästerna var närmast statister. Shay Brennan, 20 år gammal, sköt två mål Alex Dawson, 17 år gammal, sköt ett mål. United vann med 3-0.
Mot alla odds tog sig United, under ledning av Murphy, till final, efter segrar mot West Brom och Fulham, båda gångerna efter omspel. I finalen blev dock Bolton för svåra. I ligan vann United bara en av fjorton matcher efter olyckan. I Europacupsemifinalen vann United mot Milan på Old Trafford men man var chanslösa i Italien.
Återuppbyggnaden tog förstås tid. Först fem år efter olyckan kom framgången då United vann FA-cupen. Två år senare vann United ligan och ytterligare två år senare vann man ligan igen. Återuppbyggnaden fullbordades året efter, 1968, då United, tio år efter München, äntligen vann Europacupen.
On 6th February, 1958 an aircraft returning from Belgrade crashed at Munich Airport. Of the twenty-one passengers who died twelve were players and officials of Manchester United Football Club. Many others lie injured.
[—]
Although we mourn our dead and grieve for our wounded we believe that great days are not done for us. The sympathy and encouragement of the football world and particularly of our supporters will justify and inspire us. The road back may be long and hard but with the memory of those who died at Munich, of their stirring achievements and wonderful sportsmanship ever with us, Manchester United will rise again.
H. P. Hardman, Chairman
Radioreportage
I oktober 2011 medverkade undertecknad i ett radioreportage om olyckan. Det reportaget kan ni lyssna på här »
The Flowers of Manchester
One cold and bitter Thursday in Munich, Germany,
Eight great football stalwarts conceded victory,
Eight men will never play again who met destruction there,
The flowers of English football, the flowers of Manchester.
Matt Busby’s boys were flying, returning from Belgrade,
This great United family, all masters of their trade,
The pilot of the aircraft, the skipper Captain Thain,
Three times they tried to take off and twice turned back again.
The third time down the runaway disaster followed close,
There was slush upon that runaway and the aircraft never rose,
It ploughed into the marshy ground, it broke, it overturned,
And eight of the team were killed as the blazing wreckage burned.
Roger Byrne and Tommy Taylor who were capped for England’s side,
And Ireland’s Billy Whelan and England’s Geoff Bent died,
Mark Jones and Eddie Colman, and David Pegg also,
They all lost their lives as it ploughed on through the snow.
Big Duncan he went too, with an injury to his frame,
And Ireland’s brave Jack Blanchflower will never play again,
The great Matt Busby lay there, the father of his team,
Three long months passed by before he saw his team again.
The trainer, coach and secretary, and a member of the crew,
Also eight sporting journalists who with United flew,
And one of them Big Swifty, who we will ne’er forget,
The finest English ‘keeper that ever graced the net.
Oh, England’s finest football team its record truly great,
Its proud successes mocked by a cruel turn of fate,
Eight men will never play again, who met destruction there,
The flowers of English football, the flowers of Manchester.
De som överlevde
Idag minns vi de som dog men vi minns också de som överlevde. Det var 44 personer på planet, varav 21 överlevde. Till de överlevande räknar vi nio av Uniteds spelare och managern Matt Busby. Johnny Berry och Jackie Blanchflower spelade dock aldrig fotboll igen.
Men olyckan handlar också om de som inte var med på planet. Barn förlorade sina föräldrar, Mark Jones och Roger Byrnes fruar var gravida, och föräldrar förlorade sina barn. Vänner förlorade vänner och supportrar förlorade idoler.
I höstas förlorade vi Bill Foulkes, vilket betyder att vi bara har Sir Bobby Charlton och Harry Gregg kvar av de spelare som var med på planet. Sir Matt Busby avled 1994. Johnny Berry avled 1994, Jackie Blanchflower 1998. Kenny Morgans avled 2012. Albert Scanlon avled 2009, Dennis Viollet avled 1999 och Ray Wood avled 2002.
De som dog
Geoff Bent
Roger Byrne
Eddie Colman
Duncan Edwards
Mark Jones
David Pegg
Tommy Taylor
Billy Whelan
Walter Crickmer (sekreterare)
Tom Curry (tränare)
Bert Whalley (tränare)
Willie Satinoff (supporter)
Alf Clarke (journalist)
Don Davies (journalist)
George Follows (journalist)
Tom Jackson (journalist)
Archie Ledbrooke (journalist)
Henry Rose (journalist)
Frank Swift (journalist)
Eric Thompson (journalist)
Kenneth Rayment (pilot)
Bela Miklos (reseledare)
Tom Cable (flygvärd)
Vila i fred.