När jag var yngre älskade jag att spela rollspel. Drakar & Demoner var en stor favorit hos mig och många andra. Att låta fantasin skena, att få ta avgörande beslut som kunde få oanade konsekvenser lockade tonåringen i mig. Det var häftigt att kliva ur sin skapade roll som medelklassmedborgare i en arbetarstad och bli någon annan, om än för bara några timmar under en kväll.
Det var någonting jag gjorde helt frivilligt. Och parallellt men min uppväxt och i takt med att mitt intresse för rollspel blev större passade även två fotbollslag i England på att byta roller.
Ryan Giggs har vunnit 13 ligatitlar sedan jag blev tonåring.
Steven Gerrard har inte vunnit någon.
Men nu har någonting hänt. Something’s changed. A storm is coming, någonting ligger som en hinna i luften och pyr. Och det är ingen lustfylld, nyfiket spänd känsla det medför. För den situation som nu uppstått är ingenting vi valt. Det är ingenting jag skulle välja om jag så fick medborgarlön på 30 000 i månaden resten av livet. För att se Liverpool och Manchester United i helt ombytta roller är en hemskt otäck upplevelse. Det värker i mig, på gränsen till rent fysiskt, när jag läser Premier League-tabellen.
This isn’t how it’s supposed to be. Jag vill fortsätta skriva om hur usla anfallsköp våra älskade hatade grannar har gjort genom åren.
Men det är inte Manchester United som har ligans två hetaste anfallare i Wayne Rooney och Robin van Persie.
Det är Liverpool som har det i Luis Suarez och Daniel Sturridge. Det är smärtsamt, men sant. Uruguayanen har stått för 34 poäng – mannen med tre vidriga klubbadresser har 23. Med det är de etta och tvåa i Premier Leagues poängtabell och det är bara att ta in, hur irriterande det än är. När dessutom mannen som också, likt Sturridge, ville spela för Chelsea är sjua på listan förstår man att det för ovanlighetens skulle kryllar av glädjestrålande arbetslösa Scousers på DET FANTASTISKA Anfield …
*här tar vi ett break och är tysta och lyssnar på kassettbandsinspelningen av en jättekänd, oerhörd, magisk låt från världens genom tiderna mest kända band*
… med omnejd dessa dagar.
För att exemplifiera hur mycket mer effektiv den ovan nämnda trion varit än någon trio i United kan vi titta på det här exemplet: Suarez, Sturridge och Gerrard har träffat mål 138 gånger under säsongen. Det är lika många som Rooney, RvP, Welbeck, Chicharito, Januzaj, Valencia, Carrick, Kagawa, Fellaini och Young lyckats mäkta med tillsammans.
Shocking.
Om vi utgår från att lagen ställer upp med det bästa de har tillgängligt på söndag, hur skulle vi då – så objektivt det går – sätta ihop en elva med spelare från båda lagen? Based on form, förstås. Kanske så här:
DDG
Flanagan – Skrtl – Jones – Evra
Gerrard – Henderson
Sturridge – Rooney – Sterling
Suarez
Chockerande läsning, konstaterar jag efter att ha läst vad mina fingrar på tangentbordet skapat ovan.
Den nya världsordningen måste vara tillfällig. Men känslan är att vi kan få vänta ett tag på den här typen av scener igen: