Trist, tempofattigt, ständiga avbrott och en objektivt sett tämligen usel fotbollsmatch.
Men tre poäng. Mot Leeds.
Detta älskade Manchester United räddade till slut även den här helgen.
2-0 på Elland Road är alltid 2-0 på Elland Road, oavsett hur det ser ut.
Alldeles förträffligt:
- Försök att övertyga mig om motsatsen: Lisandro Martinez är omöjlig att inte älska. Trots att han märklig nog bänkades (han är avstängd mot Barca) från start mot Leeds kom han in och var magnifik under den sista halvtimmen. Givetvis då när United började att växla upp.
- 1-0-målet var fullt av det som vi som tur är sett så mycket av under Erik ten Hags ledning. Spelvändningen – den snabba – av Sabitzer, Luke Shaws användande av sin fysik för att hålla bort motståndaren och så ett snabbt inlägg som möttes av mannen som plötsligt gör mål på nickar också …
- … Marcus Rashford. Briljant avslutning. Briljant spelare. Briljant människa. Och han är vår.
- Att Alejandro Garnacho är ungefär 30 procent bättre när han hoppar in. Nu är ju det i sig inte förträffligt (man önskar ju att han var lika bra när han startar matcher), men det är en ypperlig egenskap att ha. Och avslutet på första stolpen skojar man inte bort, med tanke på att 90 procent av målvakterna förväntar sig att han ska skjuta mot bortre.
Unitedklass:
- Tänk att vi har en spelare som Fred som i mötet med Leeds på Old Trafford var överallt och ingenstans och knappt ens halvvägs upp till godkänt betyg, och sen klart passerar godkäntskalan bara fyra dagar senare.
- Att vinna den här matchen med knappt halva ordinarie elvan är otroligt starkt gjort. Och det var inte oförtjänt, heller, trots den spelmässigt svaga insatsen.
- Vår managers taktiska omflyttningar halvvägs in i andra halvlek. Byten och förflyttningar i positionerna gjorde att United till slut fick grepp om händelserna.
Inte första namnen i bästa startelvan:
- Kaptenen var åter (Vigge måste tuggat fradga när han såg uppställningen) och han var efter 90 minuter lika efterlängtad som en omtenta på universitetet. Han är långsam, slarvig och ser ibland alldeles nonchalant ut. Det måste vara sista våren för honom i klubben.
- Den gigantiska nederländaren har nu gjort fem ligamatcher för United och står noterad för ett avslut på mål. Ett. Nu gick han ner som #10 sista tredjedelen av matchen och noterades till och med för en assist, men han kan knappast vara nöjd med sina insatser så här långt.
Fy:
- Matchen Det märks klart och tydligt hur svaga ersättarna är och hur begränsat djupet är i ten Hags trupp. När halva ordinarie elvan saknas syntes det att man inte har kunnandet att spela på samma nivå. Det gjorde att matchen blev allt annat än tempostark, chansrik eller särskilt underhållande att se på (hur länge var bollen ens i spel i första halvlek?). Bruno Fernandes var exempelvis den ende Unitedspelaren att avsluta under första 45.
… and finally:
- Camp Nou på torsdag. Då får vi äntligen (det känns som att han varit borta i veckor) se Casemiro spela boll igen. Och han är ju en av få i truppen som vet hur det känns att vinna där.
- United trampar vidare kring tredjeplatsen och är uppe och stör city lite då och då på silverpositionen. I nuläget är det så klart övermod att tro på en titelstrid, men samtidigt skulle det kännas som ett nederlag att komma sämre än trea. Så styv i korken har man lyckats bli under ten Hags korta men framgångsrika ledning av Unitedskutan.