Tredje finalförsöket mot den omöjliga slutbossen
Imorgon vankas det final i Ligacupen för damer. Hjälten Manchester United ställs återigen mot den sista bossen Chelsea. Historiskt har United haft förtvivlat svårt mot Chelsea, med bara en enda seger på 18 matcher. Den enda segern kom i FA-cupsemifinalen 2024, då vi varade FA-cupen. Annars har mötena med Chelsea som regel inneburit omedelbar död, ...


Imorgon vankas det final i Ligacupen för damer. Hjälten Manchester United ställs återigen mot den sista bossen Chelsea.
Historiskt har United haft förtvivlat svårt mot Chelsea, med bara en enda seger på 18 matcher. Den enda segern kom i FA-cupsemifinalen 2024, då vi varade FA-cupen. Annars har mötena med Chelsea som regel inneburit omedelbar död, så bland annat i två FA-cupfinaler.
Viss förbättring kan vi ändå se den här säsongen. Chelsea är inte längre den maskin de har varit. I ligan fick United med sig en poäng, blott den andra gången United har tagit poäng mot Chelsea i ligaspel. Det blev förvisso förlust i FA-cupen, men vi tog motståndarna till förlängning. Så allt pekar på att det blir en jämn drabbning imorgon.
Efter FA-cupmatchen – den 22 februari – har det varit ett evighetslångt landslagsuppehåll, så vi behöver inte bry oss nämnvärt om lagens form.
Ligacupen är den minst prioriterade turneringen på damsidan, precis som på herrsidan. Om något så har damernas ligacup ännu lägre status än herrarnas. Och till nästa säsong minskas statusen ytterligare, då de bästa lagen inte kommer att delta.
United har som regel mer eller mindre vaskat cupen. Men den här säsongen, då vi klev in först i kvartsfinalen, har vi matchat bästa tillgängliga lag. Det har gett oss vår första final i cupen. Chelsea har förstås större finalrutin, med vinster 2025, 2021 och 2020. Däremellan har de dessutom tre finalförluster och nu alltså sin sjunde raka final i cupen.
Finalen spelas i Bristol, på Ashton Gate Stadium. Det är utsålt, vilket betyder fler än 25.000 sålda biljetter. Därmed är det troligt att vi får ett nytt publikrekord för Ligacupen. Det nuvarande rekordet är på 21.462 åskådare från finalen 2024.
Det är avspark imorgon klockan 15.15. Matchen visas gratis på Youtube.
Manchester United
En välkommen nyhet för United är att högerbacken Jayde Riviere är tillbaka efter skadefrånvaro. Därmed behöver vi inte klara oss utan båda våra ordinarie ytterbackar, med Anna Sandberg knäskadad. Prognosen för svenskan är att hon är tillbaka först efter landslagsuppehållet i april.
Om undertecknad får bestämma blir det Sandbergs landsmaninna Hanna Lundkvist som vikarierar som vänsterback. Alternativen är Gabby George och Dominique Janssen men jag menar att Lundkvist är en bättre vänsterback än de båda. Dessutom är det troligt att Janssen matchas på en annan position.
I mittförsvaret spelar evighetsmaskinen Maya Le Tissier. Hon har spelat varenda minut i 99 raka tävlingsmatcher. Sedan hon kom till United har hon inte missat en enda match. Vid två tillfällen, båda i Ligacupens gruppspel säsongen 2022/23, agerade hon inhoppare efter en spelad halvlek och vid två tillfällen, båda i ligan samma säsong, har hon blivit utbytt.

Jag gissar att Le Tissier imorgon får sällskap av Millie Turner i mittförsvaret. Detta då jag tror att Janssen flyttar upp som mittfältare. Turner imponerade i matcherna före landslagsuppehållet, så det är naturligt att hon får fortsatt förtroende.
Att Janssen, gissningsvis, flyttar upp som mittfältare beror på att United saknar Hinata Miyazawa. Hon representerar Japan i Asiatiska mästerskapet och väntas vara tillbaka först till den första Champions League-kvartsfinalen mot Bayern München.
Miyazawa är ett stort avbräck för United och vi har ingen spelare som kan ersätta henne rakt av. Det går att argumentera för Simi Awujo eller Lisa Naalsund. Men även om jag inte tycker att Janssen bör spela på mittfältet så ser jag henne som bästa tillgängliga alternativ.
Julia Zigiotti är given på mittfältet. Offensivt skriver jag in Jess Park, Elisabeth Terland och Melvine Malard i startelvan. Det lämnar en plats. Baserat på finalrutin gissar jag att Fridolina Rolfö tar den. Hon är liksom värvad för den här typen av matcher.
Tullis-Joyce
Riviere, Le Tissier, Turner, Lundkvist
Zigiotti, Janssen
Rolfö, Park, Malard
Terland
Chelsea
Chelsea står inte riktigt att känna igen den här säsongen. För första gången sedan säsongen 2018/19 kommer de att misslyckas med att vinna ligan. Det vågar jag slå fast.
Ändå är Chelsea ett lag att respektera. Även om det inte blir någon ligatitel så slåss de om tre titlar: Ligacupen, FA-cupen och Champions League.
Chelsea har en del problem, med Millie Bright, Mayra Ramírez, Niamh Charles och Catarina Macario på skadelistan. Dessutom är Ellie Carpenter och Sam Kerr iväg på Asiatiska mästerskapet. Carpenter har mest speltid av alla i laget i ligan.
Nathalie Björn är emellertid tillgänglig efter frånvaro och huvudtränaren Sonia Bompastor hoppas att även Kadeisha Buchanan ska kunna spela.

Den stora frånvarolistan till trots har Chelsea högklassiga spelare i alla lagdelar. Hannah Hampton är en mycket bra målvakt medan utespelare som Björn, Keira Walsh, Erin Cuthbert, Alyssa Thompson, Sandy Baltimore, Wieke Kaptein, Johanna Rytting Kaneryd, Aggie Beever-Jones och Lauren James måste respekteras.
Tidigare möten
Som redan har konstaterats har Chelsea en förkrossande statistik mot United. På 18 matcher har Londonlaget 15 vinster med bara en enda för United. Den inbördes målskillnaden 12-41 är hemsk läsning.
Men någon gång måste det ju vända!
Manchester United – Chelsea
Turnering: Women’s League Cup, final
Datum: 14 mars
Avspark: 15.15
Teve: Youtube