Vi måste ställa den obekväma frågan
Vi måste göra det jobbigt och obekvämt för oss själva, vara på något vis helt transparenta och uppriktiga. Det är obekvämt outforskat territorium, gör vid rätt som anställer Carrick? Det mesta pekar mot att det blir Michael Carrick som fortsatt kommer att vara tränare för Manchester United, min känsla är att vi går exakt i ...
Vi måste göra det jobbigt och obekvämt för oss själva, vara på något vis helt transparenta och uppriktiga. Det är obekvämt outforskat territorium, gör vid rätt som anställer Carrick?
Det mesta pekar mot att det blir Michael Carrick som fortsatt kommer att vara tränare för Manchester United, min känsla är att vi går exakt i samma fälla igen. Har det på riktigt någonsin fungerat med en ”interim”-tränare som blivit permanent? Ole-Gunnar Solskjaer blev bra en stund, Frank Lampard i Chelsea blev katastrofalt, Stellini var än värre än Lampard och kan nog kränas som en av de sämsta genom tiderna, Tim Sherwood var inte heller något att hänga i granen. Det är en koncept som historiskt och statistiskt kan kategoriseras i spalten misslyckande. Jag vill naturligtvis att det ska gå bra för Michael Carrick, det vill väl alla. Men jag har svårt att tro på det. Jag har svårt att se hur han ska göra det bättre än någon av sina föregångare, post Sir Alex Ferguson.
Och vem är jag att pissa på Michael Carricks drömmar, en norrlänning med lika mycket fotbollskunskap som Carricks stortå, men jag vet inte om jag nödvändigtvis ser en förbättring sen Amorim. Resultatmässigt är det tveklöst som natt och dag, men spelet i sig. Nja. Man kan framför argument som att det är resultaten som räknas, man kan vara som Arsenal och eventuellt vinna liga på att spela 1-0 och buffla hejvilt på hörnsituationer utan repressalier. Men vi är ju inte där heller. Det känns mer som att det har varit stunder av individualism som avgjort många av våra matcher under Carrick och det har vi väl sett förr? Det kändes som att vi har tagit två steg fram med Champions League och allt vad det innebär, för att nu ta två steg tillbaka och på sikt börja om med cirkus Manchester United – mitt i säsongen.
Tid är en ynnest, särskilt för Manchester United. Kanske var och är det därför man väljer att inte vänta på en tränare som är redo efter fotbolls-VM. Spelare säger saker som ”vi följer Carrick tills döden”, ”han förtjänar det”, parafraserar men visst låter det bekant? Det var ungefär samma vitsord gällande Solskjaer från andra spelare, men ni förstår nog.
Ole Gunnar hade 14 vinster på 19 matcher när han blev tillfällig tränare för Manchester United. Carrick har vunnit 10 av 15. Solskjaer höll ut en säsong som permanent tränare, mer än vad jag trodde men ändå för länge, mycket för att han precis som Carrick kan stoltsera och slå sig på bröstet för att de har svettats och blött för den här klubben. Då kan man väl så klart inte sparka på en ikon, det är inte ”the Manchester United-way”, vi hedrar våra ikoner vi smutskastar dem inte. Vilket vi inte ska men vi måste kunna se skillnad på att sparka en tränare utan resultat och deras karriär som fotbollsspelare, det ena utesluter inte det andra.
Så förlåt mig om jag inte skriker av optimism, förlåt mig för att jag skriver av Carrick innan han ens har fått chansen att börja. Men vi behöver se nyktert på detta. Carrick har tagit över ett lag som redan är utslagna ur alla inhemska cuper och endast spelar en match i veckan i Premier League. Nästa säsong kommer matcherna att fördubblas och Carrick kommer ha helt andra förutsättningar – ur en negativ synpunkt. Särskilt om ledningen i samklang inte prickar in bra värvningar i sommar. Då blir genast vår trupp allt annan än bred. Visst Bruno verkar kunna spela 200 matcher per säsong, men han är i det fallet ett unikum. Vi har redan ett gäng spelare diagnostiserade med Osteogenesis Imperfecta som går sönder av att någon andas för häftigt, ska dessa spelare fixa 50 plus matcher på en säsong? Jag köper inte det.
Amorim fick inte sparken på grund av brist på idéer eller på grund av att han hade ett dåligt lag, han fick sparken för sin envishet och sin oförmåga att vara en modern tränare. Oerhört rigid och ståndfast vid sin egen filosofi och uttalanden som klingade allt annat än bra. Utfrysning av ”homegrown”-spelare, andra spelare som spelar ur position och oförmågan att inse att mattan inte matchar gardinerna – han saknade rätt spelarmaterial för sin egen filosofi. Carrick gör det direkt motsatta. Ganska uttryckslöst, spelar den fotbollen alla förväntar sig – tar inte särskilt mycket plats. Kanske är det just det som gör att det fungerar? Det fungerande inte med ett starkt Middlesbrough. Kanske ska man fundera två gånger innan man går på det här spåret?
Men vi måste ställa oss den obekväma frågan, om målet på sikt är att vinna Premier League och Champions League, skulle man anställa Carrick?