Då har det pysslats med sånt här rörande United:
Först svepte vi lite morgon-news och hittade inget intressant.
Då läste jag i stället gårdagens intervju med allas vår DDG i Guardian. Mycket trevligt. Grabben har huvudet på skaft.
”I think that at times people don’t realise that it’s not easy. You travel a lot, you work hard. When you come home in Spain, your family are waiting for you. When you’re in England, they’re not. For a Spaniard it’s different. What are the worst things? From a Spaniards’ perspective, it rains a lot, it’s cloudy, it gets dark very early, maybe you’re a bit bored. The winter can be hard: playing over Christmas is a big change. The food: it’s not bad but it’s not the same. You miss friends and family. People don’t always appreciate that. There are hard moments.”
* Sen kom nyheten från, ja säg det, någonstans (brasilianska medier sannolikt översatta till engelska och någonting har säkert fallit bort, det brukar göra det) att vi inte längre ska göra affärer med Sao Paulo och Lucas Moura då vi inte ville höja vårt initiala bud. Cyniska som vi är vet vi ju att sista ordet inte är sagt ändå.
* Och då gick jag över till manutd.com som faktiskt ryckt upp sig rejält på sistone och levererar bra och varierande saker. Som en poddcast med Michael Carrick som går att avnjuta ta del av här. Carrick är inte världens mest karismatiska figur utan verkar vara precis som han är på planen utanför den. Inget fel i det dock, ska tilläggas och han briljerar runt 19 minuter.
Och han ställs inte direkt mot väggen med en sixshooter mot tinningen (det haglar som sig bör frågor av typen”is there a real determination to put things right in Europe this season?”) , men det hade vi inte väntat oss heller. Lite snömos, men alltid kul att höra längre samtal med de människor som spelar så stor roll för våra själar utan att veta om det.
Carrick tar i alla fall upp det idiotiska i att ge sig av från Sydafrika på en mastodontflajt till Shanghai och träna vid midnatt och spela match ett par dagar senare och sen flyga hem. Han säger förstås inte att det är idiotiskt, men det vore märkligt om han inte tyckte det.
Tack och lov har grabbarna en dryg vecka på hemmaplan innan den mer vettiga delen och avslutningen av försäsongen kör igång.
Carrick snackar i alla fall om Kagawa som så många andra gjort de senaste dagarna. Har inget som helst minne av att så många pratade så mycket om Bébé när han anlände.
* Efter det kom kvällskollen och det var inte heller så jäkla inspirerande.
Så då läste jag en fråga-svar-intervju med Rio i stället och mindes tillbaka till Ruuds drömmål mot Juventus 2003 (notera gärna passningsläggarens identitet).
That’s it.
I morgon är det gameday igen. Och DEN MISSAR JAG.
Aptass.
