Loading
Sista veckan på året är här. Det är snart dags att ringa ut det gamla och in det nya. Det är dags att blicka framåt, sätta sikte mot nya mål och låta drömmarna växa. Men samtidigt som denna tid i synnerhet vigs åt framtiden ska man heller inte glömma bort vad som varit. Vi möter det nya året med positiva känslor men bör då samtidigt minnas vart dessa kom ifrån. För trotts en tuff start blev 2016 året då allt vände.
Det som kommer att vara det absolut starkaste minnet när vi blickar tillbaka på det gånga året är Zlatans ankomst. När han likt den Gud som han påstår sig vara steg ned på Manchesters gator vågade jag för det första inte tro att det var sant och för det andra inte att han skulle frälsa oss. Men ingen är gladare än jag när jag nu kan konstatera att jag blivit omvänd.
Vad Zlatan i framtiden kommer att ha betytt för klubben är svårt att säga. För mig är det självklart att han inte kommer att ta en plats på dem allra högsta piedestalerna i egenskap av klubbikon. Men hans avtryck i realtid går samtidigt inte obemärkt förbi. För mig blir 2016 året som markerar startskottet för det nya Manchester United. Ett United som efter ett antal år, där man försökt samla skärvor från en splittrad era nu helt enkelt gett upp och gått vidare. I den nya tid som vi nu går till mötes så spelar Zlatan en stor roll och för det kommer vi att minnas honom.
En annan man som är väsentlig för den nya eran är självklart José Mourinho. Jag tror inte att hans tid i klubben kommer att forma ett radband där decennier efter decennier kantas av titlar och troféer. Men vad jag tror är att hans närvaro på Old Trafford kommer att göra avtryck på klubben och klubben kommer att ha gjort avtryck hos honom.
Under flera säsonger har tränare efter tränare fallit offer då man gång på gång fått erkänna att Manchester United inte är vilken klubb som helst. Det har blivit uppenbart att en enskild man inte är större än klubben och så kommer det att förbli. För trotts att Mourinho hävdar sig vara något speciellt så kan vi också konstatera att han kom till en speciell plats under speciella omständigheter. Jag tror att vi alla kommer att kunna blicka tillbaka på 2016 och minnas en tid som inte bara förändrade klubben utan också människorna.
Det känns rimligt att anta att 2016 går till historien för det som hände på planen. Nya spelare och tränare tog plats för att forma den nya eran, en era som också gav eko långt upp på läktarna. För på Old Traffords läktare började man nu återigen att sjunga om segrar och framgångar, man fick återigen en tro på framtiden.
Under flera år har det funnits en tröstlös frustration bland supportrarna där vi istället för att blicka framåt snarare velat vända tillbaka till det som en gång varit. Men i år känner jag att trenden har vänt vilket är en utveckling mer värdefull än dyra spelare och välrenommerade tränare. 2016 blir året då läktarna fick sin framtidstro tillbaka och det är med den känslan som vi nu möter 2017.
