Loading
Under transferfönstrets allra sista skälvande timmar kom nyheten att Manchester United gjort klart med sin första nigerianske spelare någonsin. Odion Jude Ighalo ska spela boll i röd tröja våren 2020 och det är något han i hela sitt liv drömt om att göra. Att hans vägar till Manchester varit synnerligen krokiga och att ett visst coronavirus gjort att vår nye anfallare får minimalt med tid med truppen inför sin förmodade debut mot Chelsea på måndag kryddar liksom historien än mer.
Jag är väldigt glad och det är en dröm som blir sann. Det är många som säger att man drömmer om att spela i den klubben man går till. För mig var det så, jag har alltid hållit på United.
Odion Ighalo i samband med att han skrev på för Manchester United
Men. Vem är då denne Odion Ighalo? Ser man till det rent krassa då det gäller barndomen är Ighalo född i miljonhuvudstaden Lagos. Födelseåret 1989 skvallrar om en uppväxt i Ibrahim Babangidas Nigeria, i ett land styrt av militärjunta och präglat av oroligheter.
Ighalo spenderade sin uppväxt i delstaten Edo och kom att spela sin första fotboll i klubben Prime, hemmahörande i staden Osogbo. Som 16-åring, och efter fem seniormatcher i moderklubben, packade Ighalo väskorna för att återvända till huvudstaden. Väl där, i klubben Julius Berger (idag känd som Bridge F.C.), skulle det bli fem mål på tio matcher. Det skulle dock visa sig vara tillräckligt för att Marcelo Houseman, en agent som gjort sig känd för att exportera afrikanska talanger världen över, skulle få upp ögonen.
Julius Berger hade visat sig vara en ypperlig plantskola för spelare som Yakubu, Taribo West och Sunday Oliseh och trots att Ighalo knappt hann få ner rötterna i myllan i Lagos skulle det visa sig att det var här allt började.
Precis som i fallet med många andra afrikanska talanger valde Ihgalo, på Housemans inrådan, att åka norrut sommaren 2007. Slutdestinationen blev Oslo och spel i Lyn, en klubb som landsmannen Jon Obi Mikel hunnit representera innan flytten till Chelsea året innan. Ighalo nätade redan i debuten mot Viking Stavanger i september. Målproduktionen stannade dock av, och så även matchandet. På sju matcher den säsongen blev det tre mål och när Ighalo sydde ihop sin norska del av karriären kunde han se tillbaka på nio mål på 20 matcher.
Det var i sig inget hinder för att italienska Udinese skulle få upp intresset. Udine pytsade ut drygt 2 miljoner euro för anfallaren som skrev på ett fem år långt kontrakt utan att blinka. Debutsäsongen skvallrade dock om att steget kanske var väl stort att ta. En match från start och fem inhopp gjorde att Ighalo inför säsongen 2009/10 lånades ut till Granada. Där acklimatiserade sig 20-åringen snabbt och gjorde 16 mål på 26 matcher.
Det i sin tur ledde till att vingarna åter skulle testas i Italien, något som skulle visa sig falla om möjligt än mer platt än det första försöket. Tre matcher för Cesena följdes av en ny utlåning till Granada där han spelade upp klubben i La Liga. Väl där kunde Ighalo visa att han mognat in i seniorfotbollen på ett hyfsat sätt. På 74 ligamatcher gjorde han tolv mål, något som inte i sig dög för den klubb som fortfarande ägde honom, det vill säga Udinese.
Dög gjorde han dock på de brittiska öarna. Watford, med målsättningen att gå upp i Premier League, knöt till sig Ighalo inför säsongen 2014/15 och det var här som det riktiga genombrottet skulle komma. 26-årige Ighalo kunde sommaren 2015 se tillbaka på en säsong där han blivit löst från bojorna i Italien, Watford hade klivit upp i den engelska fotbollens finrum och han själv hade gjort 20 mål på 38 matcher. Det var ett mål mindre än klubbkamraten Troy Deeney och det gav Ighalo en delad fjärdeplats i skytteligan.
Följer man med klubbfotboll känner man till uttrycket ”det tuffa andra året”. I fallet Ighalo kom det aldrig. I fallet Ighalo kunde man istället tala om det tuffa tredje året. Första Premier League-säsongen blev en succé med 15 mål på 37 matcher. Den andra blev raka motsatsen. Ett mål på 18 matcher under hösten 2016 gjorde att Watford var långt ifrån sena att tacka ja till ett bud på dryga 20 miljoner pund från Changchun Yatai i slutet på januari 2017. Förutom en väl tilltagen lönecheck fick Ighalo också den omstart karriären troligen behövde. 2017 gjorde han 15 mål på 27 matcher och 2018 följde han upp det med 28 matcher och 21 mål. Det räddade dock inte Yatai som föll ur den kinesiska superligan på sämre inbördes poäng jämfört med konkurrenterna ovanför strecket.
Ighalo följde inte med sitt lag ner i division 1 utan skrev på för Shanghai Shenhua inför säsongen 2019. Shenhua gjorde en mager säsong och slutade på 13:e plats i ligan. Ighalo? Han gjorde som han brukade. Mål. Tio mål på 17 matcher gjorde att han vann den interna skytteligan klart. Tanken inför säsongen 2020 var en fortsättning i Shanghai, men ett numera rätt känt virus och favoritklubben kom emellan. De krokiga vägarna hade till sist burit till Manchester och det är nu Ighalo ska leva drömmen.
Fotbollsspelaren Odion Ighalo verkar ha hjärtat på rätta stället, det vill säga i Manchester. Medmänniskan Odion Ighalo verkar också ha hjärtat på rätt stället. 2017 investerade Ighalo delar av de pengar han dragit in under proffskarriären i ett hem för barn i byn Ijegun i hemlandet. Hemmet ger 30-40 barn möjligheten till en trygg tillvaro och utbildning, något som inte är alla förunnat i ett Nigeria som inte kan sägas vara särdeles mycket säkrare än det Ighalo själv växte upp i, trots att juntan är borta.
Odion Ighalo verkar som sagt ha hjärtat på rätt ställe i dubbel bemärkelse. Nu återstår det att försöka ta sig in i Unitedsupportrarnas hjärtan. Han får mindre än ett halvår på sig och behöver han lika kort startsträcka som i Watford och Yatai finns det alla chanser.
Namn: Odion Jude Ighalo Född: 1989-06-16, i Lagos, Nigeria Längd/vikt: 188 cm/73 kg Position: anfallare Till United: 2020-01-31, från Shanghai Greenland Shenhua, på lån
Titlar:
Det är förstås omöjligt att prata om en internationellt gångbar spelare utan att prata om dennes landslagskarriär också. Ighalo blev landslagsman förhållandevis sent i karriären. Han gjorde visserligen tre U20-landskamper efter succésäsongen i Granada 2009 men det var först 2015 som dåvarande landslagscoachen Daniel Amokachi tog ut Ighalo i seniorlandslaget.
Det dröjde till den tredje landskampen innan det första målet kom, i en kvalmatch till afrikanska mästerskapen 2017. Hans påstått sista landskamp blev bronsmatchen mot Tunisien under afrikanska mästerskapen i Egypten förra sommaren. Nigeria vann med 1-0, Ighalo lämnade planen redan i paus och med bronsmedaljen kring halsen förkunnade han att landslagskarriären var över.
Odion Ighalo har ingen regelrätt koppling till Manchester United annat än den att han säger sig alltid ha varit en supporter av klubben. I sin första intervju med United pratade han om att han och hans syskon alltid varit Unitedfans och att drömmen nu blev sann. Ighalo nämner också att han såg Dwight Yorke och Andy Cole spela fotboll för United kring millennieskiftet och att det var då hans riktiga uppvaknande kom.
Ighalo har mött United tre gånger i karriären, samtliga under tiden i Watford. På de matcherna har han två förluster och en vinst, men inga mål.
Prime: Matcher Mål
2005 [1]: 5 0
Julius Berger: Matcher Mål
2006 [1]: 10 5
Lyn: Matcher Mål
2007: 6 (1) 3
2008: 5 (8) 6
Totalt Lyn: 11 (9) 9
Udinese: Matcher Mål
2008/09: 1 (4) 1
Granada: Matcher Mål
2009/10 [1]: 26 16
2010/11: 12 (13) 5
2011/12: 19 (11) 6
2012/13: 20 (10) 6
2013/14: 4 (14) 4
Totalt Granada [1]: 129 37
Cesena: Matcher Mål
2010/11: 1 (3) 0
Watford: Matcher Mål
2014/15: 25 (13) 20
2015/16: 38 (4) 18
2016/17: 15 (5) 2
Totalt Watford: 78 (22) 40
Changchun Yatai: Matcher Mål
2017: 27 15
2018: 28 21
Totalt Changchun: 55 36
Shanghai Shenhua: Matcher Mål
2019: 15 (4) 10
Klubblag: Matcher Mål
2005-2020 [1]: 347 138
Landslag: Matcher Mål
Nigeria: 26 (8) 16
Nigeria U20: 3 0
# [1] Information saknas om matcher från start eller inhopp.
Efter att affären med Shanghai bekräftades den 31 januari höjdes det både positiva och negativa röster kring Ighalo. De positiva menade att han är typen av spelare United behövde medan de negativa menade att United helt sonika funnit sig i att plocka från en för låg hylla.
Sett till spelartyp är Ighalo en i mångt och mycket klassiskt skolad toppforward som trivs bäst i ett system med yttrar kring sig eller med en släpande anfallare att förlita sig på i uppspelsfaserna. Sett till sin tid i Watford är Ighalo en spelare som inte har några problem i spelet en mot en men också en spelare som gör det defensiva hemjobbet.
Ur det perspektivet kan man anta att han är en spelare som ska ta plats på topp och därmed skicka ut Anthony Martial som Marcus Rashfords ersättare till vänster. Sett till att Martial inte tagit ansvaret i Rashfords frånvaro får det ses som en nödvändig väckarklocka för fransmannen.
Källor: , Squawka, ,
