Kalenderåret 2014 är det enklare än någonsin att utse Manchester Uniteds bästa spelare. Målvakten David de Gea har varit klubbens överlägset bästa spelare det senaste året.

I viss utsträckning kan det argumenteras att det är ett svaghetstecken för United. Egentligen ska Uniteds målvakt ha så lite att göra att han inte ens ska vara aktuell när lagets bästa spelare ska koras. Konkurrensen är tyvärr inte mördande. Det är inte många av utespelarna som kommer upp i en adekvat mängd matcher för att vara aktuella. På årslistorna över världens bästa spelare som levereras i december saknades Unitedspelare i toppen. Ja, förutom Angel Di Maria förstås, men han var ju där för det han uträttade för Real Madrid och Argentinas landslag.

De försvarare som har varit i United hela året har spenderat mer tid i sjukstugan än på fotbollsplanen. Michael Carrick har förvisso varit fantastisk sedan comebacken men han har lång skadefrånvaro och en bedrövlig vår på sitt samvete. Juan Mata har stundtals varit petad, Robin van Persie har varit skadad och överlag i halvtaskig form. Wayne Rooney har haft sina toppar – Arsenal, Liverpool, Newcastle – men han har också haft formdippar, skador och oförsvarlig avstängningsfrånvaro.

Men att de andra inte har presterat ska inte ta någonting från David de Geas prestation. Uniteds målvakt har emellanåt varit exceptionellt bra och annars oftast fantastisk.

View image | gettyimages.com

Visst, om vi letar så hittar vi sämre prestationer även från De Gea. Hans tavla kostade oss en plats i ligacupfinalen. (Men med tanke på hur laget uppträdde just då ska vi kanske vara tacksamma att det inte blev någon final mot Manchester city.) Agerandet före målet mot West Ham i höstas imponerar inte. (Men den matchen vann vi ju ändå.) Tittar vi på matcherna mot MK Dons och Leicester hittar vi inga egentliga tavlor men De Gea levererar regelbundet räddningar som är svårare än flera av de målen.

Det är dock att vara överdrivet kritisk. David de Gea är idag en etablerad världsmålvakt och United kan inte snart nog annonsera den där kontraktsförlängningen som vi alla kräver. Han är fortfarande bara 24 år gammal. Det betyder rimligen att han har runt tio år kvar som världsmålvakt. Det betyder rimligen också att han fortfarande har sina bästa år framför sig.

Om De Gea stannar i United så länge och om han slipper allvarliga skador kommer pubdiskussionen om Schmeichel eller Van der Sar att handla om vem som är Uniteds näst bästa målvakt någonsin (Schmeichel, givetvis). David de Gea kommer att vara överlägsen etta.

Peter Schmeichel var en matchvinnare. Säsongen 1995/96 var det Schmeichels räddningar och Eric Cantonas mål som gjorde United till dubbelvinnare. Edwin van der Sar var den stabile. De sista åren på det förra decenniet var han den sista utposten i Uniteds bästa defensiv någonsin.

David de Gea har, eller är åtminstone på väg mot, Schmeichels matchvinnaregenskaper och Van der Sars stabilitet. Under hösten har vi sett matchvinnande räddningar från spanjoren gång på gång. Mot Arsenal, mot Stoke, mot Southampton. I matchen mot Everton gjorde han en kanonräddning på Baines straff och det var bara hans tredje bästa räddning i den matchen.

Mot Liverpool var De Gea så överjävligt bra att undertecknad fick för sig att fria på Twitter. (Jag har fortfarande inte fått något svar, så hoppet lever.)

Statistiken () visar att De Gea gör 3,0 räddningar per 90 minuter. Det kan lämpligen jämföras med Courtois som har 2,0 eller Hart som har 2,2. Hyllade Forster i Southampton har blott 1,8 och Szczesny har 2,6. Lloris (3,2) och Adrian (3,3) är de målvakter i någorlunda jämförbara klubbar (tabellmässigt den här säsongen) som gör fler räddningar.

Man blir inte längre förvånad när De Gea gör kanonräddningar. Snarare är det så att man förväntar sig att han ska göra räddningar som man egentligen inte har rätt att begära att en målvakt ska göra.

Men David de Gea är inte bara bra på rädda skott. Han är idag dominant i luftrummet, hans ledaregenskaper och hans organisationsförmåga blir ständigt bättre.

Det han fortfarande kan förbättra är passningsspelet. Ibland ser han ruskigt säker ut i spelet med boll men ibland slår han bort bollar som han inte behöver slå bort. Statistiskt visar han viss bättring i passningsspelet sedan Van Gaals målvaktstränare Frans Hoek kom till klubben och vi har all anledning att hoppas på ytterligare förbättring. Här skiljer det sig ju en hel del i spelstil mellan olika klubbar så en jämförelse mellan olika målvakter är inte helt rättvisande. Gör vi ändå jämförelsen är De Gea (28,3 passningar per match, 62,4 procent) bättre än både Courtois och Hart (både i antal passningar och i passningsprocent). Det är dock en bra bit till klassledande Manuel Neuer som noterar löjligt 86,3 procent i ligaspelet (bisarrt nog en minskning med två procentenheter mot förra säsongen).

Det skulle vara enkelt att sitta här och säga att De Gea är bäst i världen, eller näst bäst i världen eller tredje bäst i världen. Men jag har ingen grund för ett sådant påstående. Jag har helt enkelt inte sett tillräckligt av konkurrenterna. Och på den nivån De Gea lirar är det bara små, små detaljer som skiljer. Det jag med visshet kan säga är att David de Gea är en fantastisk målvakt och att han tillhör de absolut bästa.

Att ranka de bästa anfallarna är enklare. Ta Cristiano Ronaldo till exempel: 30 mål på 24 matcher betyder att du är en fantastisk anfallare. Att han ibland skjuter när han borde passa och att han ibland missar skott som han inte borde missa spelar ingen roll. Vi rankar anfallare baserat på det de gör bra. När vi rankar målvakter är det istället avsaknaden av misstag som är det första kriteriet. Superräddningar är en bonus. Gör du en tavla per match spelar det ingen roll hur många superräddningar du gör.

Det du vill ha är en målvakt som inte gör några misstag men som också regelbundet gör fantastiska räddningar. Det är precis vad United har.

Tittar vi tillbaka till sommaren 2011 och jämför med idag är det egentligen otroligt att De Gea blev den målvakt han blev. Han var en tanig och spänstig skottstoppare som i största möjliga mån undvek luftrummet. Han ägde mållinjen, resten fick backarna sköta.

Det dög dock inte i Manchester United. I princip sa Sir Alex Ferguson ”du duger inte som du är” till De Gea. Det hade kunnat knäcka den bäste. Ferguson har ett antal knäckta målvakter på sitt samvete. De Geas inledning i United var skakig. Efter en tid blev han petad. När han kom tillbaka spelade han på en högre nivå. Bra coachat? Kanske, men att han fick chansen just då var för att Lindegaard blev skadad. United beordrade styrketräning. ”Jag blev som Captain America på ett år,” kommenterade De Gea nyligen.

De Gea biffade till sig. Han gjorde det utan att hans spänst och reaktionsförmåga påverkades. Dag för dag blev han bättre på att fånga inlägg. Motståndarna försöker fortfarande störa Uniteds målvakt med kraft och fysik. Det har de inte mycket för.

Jag vill påstå att det är De Geas förtjänst att han blev den målvakt han blev. Givetvis har han tränats rätt, men förvandlingen i spelstil är för mig i paritet med att försöka göra om Michael Carrick till Nemanja Vidic. Det fanns många fallgropar på vägen. Styrketräningen kunde ha gjort honom långsam. När han gång på gång misslyckades med att fånga inläggen kunde han ha tappat självförtroendet. När han anklagades för att stjäla en munk hade det varit enkelt att längta hem till Spanien och ett målvaktsspel såsom han alltid hade spelat.

Men David de Gea bet ihop. Han accepterade utmaningen, synade kraven och höjde nivån. Nu ska han bara fortsätta. Hans viktigaste uppgift nu är att skriva sitt eget namn på ett papper. Kontraktslängd? Livstid. Lön? En liggande åtta.

Everywhere you go,
Always take De Gea with you.