Ännu en match – ännu en katastrof

Hemmaplan. Ett reservbetonat Brighton som absolut går att slå.

Men det här var inte otur, stolpträffar eller marginaler.

Det var bara dåligt.

40 matcher är minimum United kan spela på en säsong. Det blir 40 matcher den här säsongen.

Katastrofalt uselt – och nu är säsongen i princip över redan i januari. Kul.

Duger:

Benjamin Šeško gjorde det han kunde. Kvitteringen kom sent, kraftfullt och gav för en kort stund känslan av att United kanske mot alla odds skulle sno den här matchen ändå. Hänget vid nicken var imponerande.

Godkänt:

Bruno tog ansvar så gott det gick i ett lag som spelade i olika tempo beroende på vem som hade bollen. Inte dominant, men krävande och synlig på ett sätt som saknades hos många andra.
Mainoo stod för en stabil insats centralt, vann bollar och försökte skapa någon form av struktur i ett mittfält som ofta såg splittrat ut. En av få som konsekvent fick godkända betyg.
Första tio minuterna av första halvlek. Tyvärr gick båda lägena till den som är en av de skickligare i laget på att ta sig till dom – och sämst på att förvalta dom.

Notering:

Brighton var inte överlägsna. De var organiserade, disciplinerade och väldigt tydliga i sina roller. De tog sina lägen när de dök upp, medan United spelade som ett lag som fortfarande letar efter en gemensam idé. Brighton är där vi borde ha varit för många år sen.
När Danny Welbeck gör mål på Old Trafford i en FA-cupmatch är det inte ironi längre. Det är ett mönster. För det var inte första gången. Och det var sannolikt inte sista heller.

Allt fel:

Ytterbacksspelet var genomgående svagt och betygen över hela medielandskapet speglar det. Dalot hade som vanligt enorma problem defensivt, kom fel i position gång på gång och bidrog i princip inte alls offensivt (förutom att komma till lägen som han brände). Det var en insats som landade långt under godkänt i nästan alla bedömningar.
Dorgu var inte mycket bättre. Energi fanns, viljan också – men besluten var sena, inläggen undermåliga och försvarsspelet osäkert. När båda ytterbackarna fallerar samtidigt blir laget både smalt framåt och sårbart bakåt. När ytterbackarna varken vågar gå eller klarar att försvara blir United lättläst. Brighton behövde inte trycka på – de väntade bara på misstagen efter att ha lockat upp United i banan.
Bytena gav energi men ingen riktning. Shea Lacey kom in med mod, fart och vilja – exakt det laget saknat – och att han sedan hamnar i en situation som slutar i rött kort säger ingenting om honom och allt om läget han kastades in i. Sen kan man ju tycka att domaren ska ha lite känsla. Men det hade han inte.
Cunha? Vad händer? Tappade bollar och såg ut mer ut som Obertan än Cantona.

Och här är problemet:

Det här är inte spelarnas fel. Inte en 18-årings. Inte ens Darren Fletchers, egentligen, denna gång. Det här är resultatet av en klubbledning som satt laget i ett tomrum: fel rekryteringar, fel tajming och ett tränarbyte utan en färdig plan bakom. Helt vansinne. När strukturen saknas högst upp sipprar det alltid ner på planen. Alltid. År ut och år in har detta pågått och ingen ljusning syns direkt heller. Allt är fan nattsvart.

…and finally

Att åka ur FA-cupen hemma mot Brightons andrauppställning är ett gigantiskt misslyckande. Punkt.
Fletcher fick bära konsekvenserna av beslut han inte fattat, och spelarna såg ut därefter: osäkra, splittrade, ibland uppgivna och bedrövade – mitt under match!
Det finns kvalitet i truppen. Det finns unga spelare som vill. Men tills ledningen tar ansvar för situationen de skapat kommer inget på planen bli stabilt. Och just nu är det där Manchester United är.