Loading
Tillståndet i Europas största ligor i januari 2018 är i stort det att vinnarna i England, Tyskland, Frankrike och Spanien i princip är klara. Förvisso med det frågetecknet om Frankrike skall kategoriseras som en stor liga. I Italien råder ett jämt upplopp mellan Napoli och de regerande mästarna Juventus. Arsenals manager Arsene Wenger menade i förra veckan att pengarna styr och att den finansiella styrkan hos vissa klubbar håller på att döda konkurrensen. Är det verkligen så enkelt att förklara varför våren ser ut att blir relativt odramatisk i toppen av PL?
I morgon är det 60 år sedan 23 personer, däribland åtta spelare, miste livet vid flygolyckan i München. Den tidens största talanger och kanske det mest talangfulla laget United haft fick aldrig möjligheten att fullt ut visa sin kapacitet. Istället tog mycket (men inte allt!) slut den 6 februari 1958 på Flughafen München-Riem. Sir Matt Busby lyckades tio år efter olyckan vinna Europacupen 1968 efter 4-1 mot Benfica på Wembley.
Fotbollskontexten 2018 är vitt skild från den 1968, men vad som är unikt i Manchester Uniteds fall är att traditionen med tron på unga, ofta, egenproducerade spelare fortfarande gäller. Linjen går att följa genom Uniteds stora triumfer i Europa (segrarna i Europacupen 1968 och Champions League 1999 samt 2008). Olyckan i München ger en påminnelse om arvet att förvalta. The Busby Babes tradition gäller, även om den kanske inte är lika stark 2018.
När Manchester United i lördags slog Huddersfield Town med 2-0 på Old Trafford startade Scott McTominay, född den 8 december 1995, istället för Pogba på det centrala mittfältet. Om detta uttalade sig Mourinho efter matchen: ”Jag försöker alltid göra det jag tycker är bäst för laget i varje stund. Jag försöker att titta på det på det vackra sättet att en liten pojke som kom hit nio år gammal med sin mamma för den första träningen. Tio eller elva år senare spelar han i en Manchester United-tröja i en viktig match på hemmaplan, på Old Trafford. Så jag försöker se på det ur det perspektivet.” Mourinho är en smart man och kanske var det ingen tillfällighet att just McTominay, med sin blott andra start i PL, fick förtroendet när offren i München skulle hedras. I vilket fall så spelade McTominay 90 minuter och var en av tre egna produkter som figurerade i matchen (tillsammans med Lingard och Rashford).
I en annan del av England ville den så hyllade tränaren Guardiola inte ha sju spelare på bänken (emellertid tre unga spelare av de sex) eftersom han påstod att han inte hade spelare nog. ”Vi har inga fler spelare.” sa den forne Barcelona-tränaren, vilken för övrigt är den enda av Premier Leagues alla tränare som får bära politiska symboler före, under och efter matcherna. Kontrasten till United är stor, men ändock anmärkningsvärd eftersom Guardiolas nuvarande lag satsat stort på ungdomsakademin (givetvis inte egenfinansierad utan finansierad från Qatar) de senaste åren och hade flera stjärnor i U17-VM hösten 2017. Å andra sidan är Guardiolas lag knappast ett av stora traditioner eller ett med någon särskilt rik historia.
Det är synd att säga att Mourinho har ett rikt facit då det kommer till att forsla fram egna talanger, men tiden i United är i vart fall något bättre än det han visat i sina tidigare klubbar. Trots ansenliga summor på transfers har spelare som Rashford och Lingard fått stort förtroende. Den senare har i någon mån spelat sin bästa fotboll någonsin. Detta i en tid då Uniteds akademi kanske inte har producerat sina bästa årgångar. Hursomhelst finns där ett antal lovande ungdomar som möjligen kan bryta igenom de kommande åren. Låt oss hoppas att så blir fallet med exempelvis McTominay, Gomes och Chong. Mourinho verkar i vart fall medveten om att hans nuvarande klubb bär en helt annan tradition än hans gamla arbetsgivare eller Guardiolas nuvarande klubb
På fredagens presskonferens refererade Mourinho till Sir Alex och dennes utmaning då stadsdelen chelsea satte en ny nivå mellan sommaren 2004 och 2006. Sir Alex budskap var kort och gott att United behövde höja sin nivå, med sina medel. Sommaren 2006 var Sir Alex smart och investerade cirka £19 miljoner i Michael Carrick från Tottenham Hotspur. Carrick skulle visa sig bli en av Sir Alex bästa värvningar.
Att Guardiolas ligaledare är Englands bästa lag just nu kan få argumentera emot. Laget har stått för bländande fotboll under säsongen och avgjort matcher sent flera gånger. I dagsläget slåss de om fyra titlar. Mourinhos United har å andra sidan stått för en god säsong poängmässigt. Lagets spel har emellertid varierat och nog skall det gå att kräva en mer flärdfull fotboll med den trupp portugisen besitter. Trots ovanstående skiljer det i skrivande stund 13 poäng lagen emellan.
Att denna poängmässiga skillnad skulle handla om enbart pengar ger undertecknad inte mycket för. United har tillsammans med Guardiolas lag och stadsdelen chelsea spenderat mest pengar de senaste tio åren. I Uniteds fall har klubben, sedan det att Sir Alex slutade som tränare sommaren 2013, köpt fler stora namn och transferstrategin är därmed förändrad. Spelarinvesteringarna har radikalt ökat sedan sommaren 2013. Å andra sidan är United den klubb som, trots detta, ger och har gett flest ungdomar chansen trots att klubben bytt tränare genom Moyes, van Gaal och Mourinho. En annan skillnad är givetvis att United är mer självfinansierat än de båda konkurrenterna, något även Wenger uttryckte en viss respekt för då Sanchez värvades av United i januari 2018.
Sannolikt står Mourinho inför en av sina största utmaningar våren och sommaren 2018 när han måste börja skissa på den strategi som skall ge United titeln i PL. Då Sir Alex vann ligan 2006/07 hade han en god mix av gammalt och ungt samt egenproducerat och värvat. Scholes och Giggs gjorde en fenomenal säsong, samtidigt som Ronaldo, Fletcher och Rooney blommade ut från ungdomens varierande insatser.
Wenger har givetvis rätt i att pengar påverkar maktbalansen i ligorna, men att denna faktor isolerat skulle förklara det faktum att vinnaren i exempelvis PL redan är klar är för enkelt. Skulle det enbart handla om pengar borde Mourinho redan ha vunnit ligan eller i vart fall varit svindlande nära. Nej, som vanligt är inget svart eller vitt och andra faktorer spelare självklart in. Kanske är det till och med så att Mourinho inte är den tränare som styr United mot titel nummer 21?
Avslutningsvis: Håller Ni också på att tröttna på de självgoda Martin Åslund, Erik Niva och det övriga gubbgänget inom Viasat? Precis. Det börjar bli hög tid för Viasat, med flera andra aktörer, att inse att året är 2018. När får vi se kvinnor i TV-studion på lördagar och söndagar samt bland de personer som live kommenterar matcher i exempelvis PL och CL? Det borde rimligen finnas en uppsjö kompetenta kandidater för dessa platser. Vissa traditioner är faktiskt bra att bryta…
