Till skillnad från Solskjaers gäng har förväntningarna på damlaget skruvats ner en aning. Det kan förstås ligga dem i fatet, för nu finns mer utrymme för överraskning. Och glädjeämnen finns det kvar, flera stycken.

Låt oss damma av det jobbiga först. United spelar inte i Women’s Champions League denna säsong. Blott en pinne skiljde upp till Arsenal i ligatabellen 2020/21, så Londonlaget får nästa vecka kvalspela mot Slavia Prag för en plats i Europas finrum. Manchester City kvalspelar mot Real Madrid. Det är ju sådana matcher man helst vill se ett Unitedlag spela, om än bara för en match eller två.

Casey Stoney har lämnat. Men hon har lämnat för USA och det är väl en dröm att unna henne. Värre är det med Lauren James. Hon spelar numera i Chelsea. Det säger en del om Uniteds status i förhållande till andra topplag i England. Risken finns att ettan Chelsea och tvåan City drar ifrån ytterligare, snarare än att gapet till de övriga minskar. Det vore tråkigt både för United och för ligan, Women’s Super League, som nu storsatsar med sändningar i Sky Sports från och med nästa vecka.

Marc Skinner heter Uniteds nya tränare. På försäsongen har det sett ganska lovande ut (5-0 mot Rangers i helgen) och det är framförallt spelare från debutsäsongen 2018 som levererar. Kirsty Hanson har målat i varenda match och Leah Galton vill knappt vara sämre. Nyförvärven har jag ingen vidare koll på, ska sägas, men noterar att de mestadels kommer från den inhemska ligan i år – plus norska Sandviken i form av Vilde Bøe Risa. Lägg därtill nyförvärvet från i vintras (Maria Thorisdottir) och Solskjaers dotter i U-21 (Karna Solskjaer) och vi har plötsligt en norsk prägel även på damlaget.

Ivana Fuso kanske får fler chanser i år. Brasilianskan var mestadels skadad under fjolårssäsongen, liksom Alessio Russo (som faktiskt hann med att göra tre mål på fyra ligamatcher). I övrigt är det ett mindre spännande och stjärnspäckat lag som Skinner har till sitt förfogande jämfört med Stoney. Men allt är inte fy skam och med publik tillbaka på läktarna blir det oavsett en bättre inramning än ifjol. Två av mina favoriter finns dessutom kvar: Ona Batlle och Katie Zelem. Den senare gjorde två mål mot Rangers, varav ett på frispark (såklart). Under fjolårssäsongen satt hon flera gånger på bänken och man kunde fundera på om hon var tillräckligt bra för att vara lagkapten och centralfigur för ett storsatsande United med landslagsstjärnor som Christen Press och Tobin Heath i truppen.

När damlaget nu tar ett halvt steg tillbaka och laddar om på nytt råder väl knappast några tvivel om vem som är lagkapten och mittfältsankare för detta United. Det är Katie Zelem, och det tycker jag är bra.

***

Damlaget premiärspelar i ligan mot Reading den 3 september. På lördag väntar sista matchen på försäsongen – mot Brighton på neutral arena i Loughborough(!).

***

Uniteds hemmatröja är verkligen snygg, det är den. Bortatröjan likaså. Men tredjestället. Gula byxor?

På St. Mary’s i söndags såg det ut som att Southampton spelade mot Southampton, i hemma- och bortatröjor. Självklart slutar matchen då oavgjort, 1-1.

Nej, United passar inte att spela i gult och blått – det är färger för ett mittenlag. Gör om gör rätt.