Loading
Manchester Uniteds damlag genomförde sin överlägset bästa säsong hittills. Det räckte till en andraplats i ligan och till lagets första cupfinal. Inte riktigt hela vägen men samtidigt bättre än förväntat.
Andraplatsen i ligan betyder att United nästa säsong kommer att delta i Women’s Champions League för första gången. Där går vi in i kvalspel, för att bli ett av sexton lag i gruppspelet.
Efter tre raka fjärdeplatser kunde United äntligen lämna positionen som utmanare till topp 3. Vi gjorde det med eftertryck. Unted vann dubbelt mot Arsenal och tog fyra poäng mot Manchester City. I sluttabellen har vi nio poäng ner till tabelltrean Arsenal och tabellfyran City.
Den här säsongen var Uniteds damlag Englands näst bästa lag. Det är odiskutabelt.
Uppåt var avståndet till Chelsea bara två poäng. Men det känns mycket större än så. Detta kan illustreras av att Chelsea vann tre matcher av tre mot United och att United aldrig har besegrat Chelsea på damsidan.
Andraplatsen 2023 borde ge United en fantastisk språngbräda inför säsongen 2023/24. Men tyvärr finns det mycket som tyder på att andraplatsen var slutet för det här laget, snarare än början.
På tio matcher mot Chelsea har United nio förluster och en oavgjord. Vår förlustsvit mot Londonlaget är nu sju matcher lång, varav sex under Marc Skinner.
I FA-cupfinalen tycker jag faktiskt att United spelmässigt var bättre än Chelsea. Då vann Chelsea på rutin och spetsegenskap. Annars har känslan ofta varit att det är kvinnor mot flickor. Resultatmässigt kan det se jämnt ut men Chelsea gör det som krävs. De bjuder egentligen aldrig på någonting och hugger på minsta misstag.
Det är märkligt att United har det så extremt svårt mot Chelsea. För i matcher mot andra lag ser inte Chelsea ut att vara nämnvärt bättre än Arsenal eller Manchester City. Men i matcher mot United tycks Chelsea vara på en helt annan nivå än de andra toppklubbarna.
Inför nästa säsong är det verkligen något att bita i för Marc Skinner.
På Manchester Uniteds prisades Alessia Russo som årets damlagsspelare av Uniteds supportrar medan Hannah Blundell fick spelarnas utmärkelse.
Att Blundell får spelarnas pris känns lite som att truppen har bestämt sig för uppmärksamma en spelare som inte får rubriker. Kanske är det också en reaktion på att vänsterbacken egentligen inte ens nämns i landslagssammanhang. Jag tycker att Blundell har gjort en bra säsong. Bäst i laget är hon emellertid inte. Hon påminner mig lite om Denis Irwin, om än utan målsinne. Framför allt har Blundell en hög lägstanivå, om än inte på samma nivå som Irwin (om Irwin var 8/10 en dålig match så är Blundell mer 6,5/10 en sämre dag). Dessutom spelar hon ju till vänster som högerfotad.
Att Russo skulle få supportrarnas pris var tämligen väntat. Hon är trots allt det största namnet och som omröstningen genomfördes misstänker jag att många av de röstande har sett ytterst lite av damlaget. För det är i mitt tycke vansinne att påstå att Russo var lagets bästa spelare den här säsongen. Hon var kanske femte bäst, bakom Ona Batlle, Leah Galton, Mary Earps och Maya Le Tissier.
United har introducerat priset Emma Fletcher Academy Player of the Year award på damsidan. Det priset är i praktiken ett U16-pris och går till bästa spelare inom klubbens RTC (Regional Talent Centre) och ETC (Emerging Talent Centre). Första pristagare blev Martha Allington, som sköt 98 mål för U16-laget.
United har också ett aktivt U21-lag, i en mer professionell miljö. Holly Deering prisades som Young Player of the Year medan Bella Reidford kammade hem priset som Academy Player of the Year.
Som väntar nu förändringar på akademisidan, exakt vad det innebär återstår att se.
Av detta utläser jag några saker: Ona Batlle är alltid bra. Leah Galton tenderar att hamna i stim. United har Englands bästa försvar, det handlar primärt om kollektivet.
Jämfört med förra säsongen förbättrade United sina resultat i ligaspelet med 14 poäng och 21 plusmål, där förbättringen bestod av 11 fler gjorda och 10 färre insläppta mål (12 insläppta totalt var bäst i ligan, men 56 gjorda mål var 10 sämre än Chelsea).
Spelmässigt vill jag nog påstå att förbättringen är mindre än skillnaden indikerar. Den stora skillnaden mellan förra säsongen och denna är att United adderade vinnarmentalitet. Förra säsongen tappade United elva poäng till följd av insläppta mål den sista kvarten (fem vinster förvandlades till oavgjorda och en oavgjord blev en förlust). Vårt senaste poängtapp den här säsongen inträffade efter en timmes spel.
Förra säsongen gjorde vi ett resultatförbättrande mål efter en timmes spel, då Leah Galton satte segermålet mot Brighton efter 68 minuters spel. Den här säsongen vann vi sex matcher med uddamålet efter segermål i matchminut 72 eller senare, varav fyra i matchminut 87 eller senare.
En stor nyckel till den extrema förbättringen hittar vi månne borta mot Arsenal den 19 november. Då körde United över Arsenal i en halvtimme och vi gick till halvtidsvila i ledning. Arsenal vände emellertid på steken efter paus. Tankarna gick då till alla poängtapp förra säsongen. Men United chockade alla i matchens slutskede. Först satte Millie Turner kvitteringsmålet med fem minuter kvar att spela och på tilläggstid avgjorde Alessia Russo matchen. Måhända var det där som laget lärde sig att tro på sig själv.
Turner förresten, hon gjorde två mål under säsongen. Dels kvitteringsmålet mot Arsenal och dels segermålet mot Aston Villa, med 17 sekunder kvar av tilläggstiden.
På det stora hela hade Marc Skinner under säsongen en given startelva. Mary Earps, Maya Le Tissier, Hannah Blundell och Ella Toone startade samtliga ligamatcher. Katie Zelem spelade varenda minut i 21 av 22 matcher och missade en match på grund av avstängning. Millie Turner och Leah Galton startade 20 matcher medan Ona Batlle, Hayley Ladd och Alessia Russo startade 19. Bara på den elfte positionen fanns det någon form av konkurrens, där startade Nikita Parris bara 17 matcher (77 procent). Lucía García spelade tolfte mest i laget. Hon startade åtta ligamatcher, vilket var mer än dubbelt så många som nummer 13 på listan.
Det visar att Marc Skinner inte litar på sin trupp. Det är en av anledningarna till att jag alltjämt inte litar på honom. Detta trots att hans lag den här säsongen överträffade alla förväntningar. Jag vet att jag inte är ensam om att tvivla på Skinner.
Nu är det så få matcher i Women’s Super League att du kommer undan med att spela samma spelare i alla matcher. Ja, förutsatt att du har extrem tur med skador, förstås. Visst, en del i att United har haft så få skador är säkerligen att United gör ett bra jobb med spelarnas fysik. Men det är också extremt mycket slump när det kommer till skador.
En ytterligare anledning till att jag inte litar på Skinner är hur han har agerat på transfermarknaden. För tittar vi på de elva spelarna i startelva så är det nio spelare som rekryterades av Skinners företrädare Casey Stoney. På tre transferfönster har Skinner plockat in 13 spelare till United. Majoriteten av dessa har bara fått sporadisk speltid.
Vidare finns det en hel del tecken på att Skinner inte hanterar spelarna på bästa sätt. Ett exempel på det kom fram i veckan, då Jackie Groenen avslöjade att Skinner inte lät henne säga farväl till sina gamla lagkamrater när hon inför säsongen flyttade till PSG.
När United avslutade sin bästa säsong någonsin gjorde laget det med utgående kontrakt på två av sina bästa och viktigaste spelare. Rapporterna om Ona Batlle varierar men det mesta tyder på att hon i slutändan kommer välja att flytta hem till Barcelona. Även när det gäller Alessia Russo är känslan att ett klubbyte är det troligaste alternativet.
Att United gick in i säsongen 2022/23 med Batlle och Russo på utgående kontrakt är ett underbetyg åt klubben. Har du spelare av den kalibern gör du givetvis allt du kan för att binda dem till dig på lång sikt. Så har inte United gjort och rapporterna pekar på att de båda spelarna kan dubbla sin lön och mer därtill vid ett klubbyte. Rapporterna pekar på att de båda spelarna hade kritat på en förlängning omgående om de hade fått ett marknadsmässigt erbjudande.
Tappar United de båda spelarna så är det ett ordentligt självmål av klubben.
Vi kan inte ersätta Ona Batlle med en likvärdig högerback. För det finns ingen likvärdig högerback. Ja, det troliga är väl att ersättaren till Batlle redan finns i klubben, vid namn Jayde Riviere. Nu är Riviere en spelare vi har stora förhoppningar på. Men hon är ett framtidsnamn, precis som Batlle var när hon anslöt till United för tre år sedan.
I anfallet är det möjligt att hitta en bättre spelare än Alessia Russo. Hon är en mycket bra anfallare men hon är ännu inte uppe med de allra bästa i världen. Men om United inte är beredda att betala det som krävs för att behålla Russo är det givetvis uteslutet att hämta in en bättre spelare. För simpel logik berättar att bättre spelare är dyrare. I Russo har damlaget också sitt största affischnamn, en spelare att bygga intresse kring.
Blickar vi tillbaka till september satt Jackie Groenen, vår bästa mittfältare, i samma båt som Batlle och Russo. Det slutade med att United sålde henne till PSG utan att rekrytera någon ersättare. Månne hämtades Lisa Naalsund, i januari, in från Brann för att på sikt ersätta Groenen. Men det återstår att se. Under sitt första halvår i klubben spelade Naalsund en halvtimme.
Idag är Mary Earps – utsedd till världens bästa målvakt – i den sits Batlle, Groenen och Russo var för ett år sedan. För United borde det vara en självklarhet att förlänga med Earps. Ja, en smartare klubb hade sett till att förlängningen med Earps var på plats för länge sen. Nu ryktas det istället om att Earps blickar mot andra klubbar, där lönekuvertet är större.
Det är svårt att inte sitta med en känsla att United ser sitt damlag som en punkt på en checklista. Går det bra så är det kul men går det bra så är det mest en slump. För de framgångar som damlaget har haft är till trots det klubben gör, inte tack vare.
Nästa säsong ska Manchester Uniteds damlag för första gången spela Europacupspel. Vi går in i kvalomgång 2, där ett dubbelmöte väntar. Den som vinner dubbelmötet får spela gruppspel i Champions League, där 16 lag deltar.
Nu är det enkelt att tänka att kval till Champions League ska vara en enkel match för Manchester United. De gånger herrlaget tvingades kvala till turneringen var avancemanget egentligen aldrig hotat. Kval till Champions League på damsidan är emellertid betydligt svårare.
Eftersom det är första gången United deltar i Europaspel har vi inga egna rankingpoäng (bara nationspoängen). Därmed kommer vi att vara oseedade i kvalet. Våra potentiella motståndare är Wolfsburg, PSG, Real Madrid, Juventus, Sparta Prag och BK Häcken. En eller två av dessa kommer att strykas efter den första kvalrundan, beroende på hur det går för Arsenal och Juventus där (United och Arsenal kan inte mötas). Det troliga är att både Arsenal och Juventus tar sig vidare i kvalet, vilket innebär att Sparta Prag och Häcken försvinner som möjliga motståndare för United. Det är de två lagen som United rimligen skulle ses som favorit mot.
För att understryka hur tufft kvalet kan bli: Wolfsburg spelade final i Champions League i år.
United är förstås inte slaget på förhand, men laget går in i kvalet som underdog.
Väldigt mycket känns ovisst inför nästa säsong. United har kopplats samman med Atlético Madrids mittfältare Maitane López. Det skulle av allt att döma vara en bra värvning, men de senaste rapporterna pekar på att hon istället flyttar till USA.
Brasilianskan Kerolin har också nämnts som ett namn på Uniteds önskelista. Även klubbar som Lyon, Barcelona och Chelsea uppges vara intresserade.
Det är ett mönster som känns igen. United kopplas samman med stora namn men i slutändan hamnar de stora namnen i andra klubbar, klubbar som är villiga att betala marknadsmässiga löner.
Mer konkreta rykten handlar om målvakterna Hannah Hampton (Aston Villa) och Janina Leitzig (senast i Leicester, på lån från Bayern). De båda är på nivån där de skulle kunna hämtas in som ersättare till Mary Earps eller som backup till Earps. Det skulle inte förvåna ifall United friställer sin nuvarande reservmålvakt Sophie Baggaley. United har även Emily Ramsey i klubben (utlånad till Everton den gångna säsongen), men hon har utgående kontrakt och lär lämna.
Offensivt kopplas United samman med PSV:s Esmee Brugts. Fortfarande bara 19 år gammal har Brugts redan 15 landskamper (4 mål) för Nederländerna på meritlistan.
En som definitivt ansluter är Evie Rabjohn från Aston Villa. Men hon ansluter som ett framtidsnamn och det är inte otänkbart att hon i höst bara tränar med laget, för att sedan lämna på lån i januari. Just det var vad United gjorde med Grace Clinton, som anslöt förra året.
Ska United tävla med de bästa på allvar krävs det att vi behåller våra bästa spelare och också rekryterar spelare av högsta klass. Vi skulle behöva förstärkning till startelvan i alla lagdelar, framför allt på mittfältet.
Det blev bara nästan, dubbelt upp. I FA-cupfinalen mot Chelsea var United det bättre laget men det räckte inte. Chelsea har i slutändan större spetskvalitet och det fällde avgörandet när Pernille Harder spelade fram till Sam Kerrs matchvinnande mål.
I ligaspelet gjorde United sitt, med seger i de tre avslutande matcherna (vilket tog segersviten i ligan till sju matcher). Det räckte emellertid inte, då även Chelsea gick rent.
Spelmässigt fanns där kanske mer att önska av United i ligan, men så länge du vinner är det av underordnad betydelse.
Lucía García blev matchvinnare på tilläggstid mot Manchester City.
IT'S NOT OVER YET!
LUCÍA GARCÍA COMES TO UNITED'S RESCUE ? pic.twitter.com/IilbNf6mOU
— Attacking Third (@AttackingThird) May 21, 2023
Därefter satte hon segermålet mot Liverpool.
SUPER SUB LUCÍA GARCÍA DOES IT AGAIN ⚡
Just two minutes after coming on she makes the break through for united!
But as it stands it's not enough to take the title… pic.twitter.com/VrqSGsZBO1
— Attacking Third (@AttackingThird) May 27, 2023
Sänker du Uniteds två största rivaler ska du givetvis ha priset som månadens spelare.
Främsta utmanare
