Jag är nog inte ensam när jag sitter och skriver att jag kände en hel del nerver inför söndagens bortamatch. Skador och supporterpessimism hör ihop som ägg och bacon, lägg på ett packat spelschema så blir det en hel jävla brittisk frukost av tveksamhet inför en under alla andra omständigheter enkel match. Men igår visade laget prov på att de klarar av pressen när den väger tyngst.

För första gången på ett tag var startelvan nästan en gissningslek inför gårdagens match. Var Shaw redo för spel? Var McTominay tillgänglig? Lägg där till att Sabitzer skadade sig inför matchen, och frågetecknen blev fler. Blir det en efterlängtad comeback för Christian Eriksen?

Nej, nej och ja. Vi fick se en nostalgitripp med Lindelöf och Maguire som radarpar, den tvefotade Dalot som vänsterback (värt att notera att det här var hans hundrade match för klubben), och äntligen Eriksen tillbaka från start.

Matchen stävjade alla eventuella tveksamheter då United gör en godkänd match utan några större svårigheter, och skapar lite separation i toppen med blytunga tre poäng. Nottingham skapade en del i första halvleken, men var mer eller mindre utraderade offensivt i andra. Största orosmomentet inför matchen var förmodligen Brennan Johnsons snabbhet, men även den tyglade Uniteds backlinje rätt så bra.

Det var inte bara guld och gröna skogar innan Antony öppnade målprotokollet och skapade lite bekvämlighet. Att Maguire drog på sig ett gult kort efter bara tre minuter var ju onödigt, och en hackig första halvlek från kaptenen spädde på tveksamheterna. Men hela backlinjen spelar sedan upp sig. Lindelöf och Maguire får hålla nollan och De Gea behöver bara göra två räddningar.

Men den stora huvudpersonen var ju såklart Antony. Han visade kvitto på fortsatt förtroende (och prislapp) efter en hel del kritik de senaste matcherna. Han var vaken på sin kant, utmanade och hittade rätt och var rätt man på rätt plats för att slå in Martials retur i första. Men han visade prov på vad han verkligen är kapabel till när han slingrar sig förbi Forests backlinje och slår en utsökt genomskärare som Dalot bara behöver peta in bakom Navas.

Mer samba, tack!

Höjdpunkter

Ten Hags presskonferens

• Ten Hag lyfter fram att han är bekväm med sitt spelarutbud och trots skadorna är nöjd med de spelarna han har att tillgå och att det finns mer än elva spelare i laget som kan starta matcher. Han prisade Christian Eriksens förmåga och hur snabbt han har kommit tillbaks till sin högsta nivå efter sin skada. Det poängterades hur viktiga treudden Casemiro, Eriksen och Fernandes är när det gäller att säkra seger i viktiga matcher, speciellt med så många frånvarande spelare.
• Försvar spelas av alla elva spelare men Ten Hag var nöjd med hur fyrbackslinjen samarbetade och presterade. Försvarets positionering och koncentration var han särskilt nöjd med.
• En journalist lyfte fram kritiken som har riktats mot Antony den senaste tiden, och om den här matchen påminde om den Antony som Ten Hag hade i Ajax. Ten Hag lyfte fram Antonys målfacit, men även att han behöver jobba på sitt beslutsfattande och att vara konsekvent; ”inte i alla matcher, men i många matcher”.
• Antony är tvåfotad, men han är så duktig på att jobba inåt att det ska uppmuntras. Inte helt otippat gör Ten Hag en holländsk jämförelse med Arjen Robben: ”Ett trick, men ingen kan stoppa det!”

Andra reaktioner

Mer från matchen