Erik ten Hags säsong definieras inte av resultatet i cupfinalen. Eller: Han har egentligen allting att vinna. Alla räknar med förlust och eftersom jag också gör det är det lika bra att sammanfatta året med det i åtanke.

Först, betyget på hans insats: 8 av 10.

När Ralf Rangnick ersatte OGS under förra säsongen visste vi nog inte riktigt på uppstuds hur jävligt det skulle bli. Våren 2022 kan vara den värsta jag upplevt som enskild delsäsong under hela mitt supporterliv. Man liksom avskydde laget. Sällan har man sett så många välbetalda, lyckligt lottade, fotbollsspelare i världens vackraste fotbollsklubb bete sig så uselt och bry sig så lite om sig själva, klubben och – framförallt – fansen.

Raffe pratade om en klubb i behov av ”open heart surgery” och det var väl det enda rätt han gjorde eller sa.

Så när chefsläkare Erik ten Hag kom med sitt team av kirurger möttes dom av en patient som mått dåligt länge och till slut kollapsat på vägen till nästa dåliga beslut. Han tog sig an jobbet på samma sätt som riktiga läkare ser svåra operationer som en utmaning och trots att det blev en katastrofal start så lyckades han från september och fram till april till största delen sy ihop patienten med stiliga stygn.

Framförallt hemmaspelet har varit fenomenalt.

Det har varit en mestadels finfin resa med ten Hag som chaufför. Han har även fått ordning på defensiven, till stor del beroende på att mittlåset Varane-Martinez hittade varandra snabbt och att det framför dem funnits en viss brasse. Lägg till Luke Shaws nästa kliv till att bli en av de första namnet i en startelva och att AWB drog på någon raket-revival-retreat och blev en habil högerback och man kan förstå att David De Gea inte hade så mycket att göra.

Förutom i de sanslösa förlusterna mot Brentford, city och Liverpool.

Att vi slaktades av city kan man liksom på något twistat sätt förstå, och det gör inte lika ont eftersom ingen bryr sig om klubben mer än några Abu Dhabi-miljardärer. Men att torska mot Liverpool med dom siffrorna är fan på gränsen till oförlåtligt. Visst, det var en freakmatch där i princip varje avslut gick i mål, men det ska inte få hända. Och det händer ju bara oss i den här typen av matcher. 6-1 och 8-2 mot Arsenal är väl i princip de enda sjuka resultaten vi fått med oss mot topp 6 under 2000-talet.

En ligacuptriumf ska inte underskattas, även om det inte är den mest åtråvärda titeln i världen. Men allt handlar om att vinna och kan man få in en vinnarmentalitet i klubben redan under sin första säsong är mycket vunnet i respekt, både mellan manager och spelare och från fans till manager och spelare.

Att United sumpade Europa League gör exakt noll ont i mig. Vi ska inte vara i en sån här turnering överhuvudtaget.

Ligan då?

En tredjeplats får ju räknas som en fantastisk framgång med tanke på våren 2022. Samtidigt är det ju ett minimikrav oavsett vad som händer eller hänt för en klubb av Uniteds storlek att vara som sämst trea. Samtidigt har det senaste decenniet visat att fallet från toppen kan vara både tungt och smärtsamt. Men tio fucking år utan att vara med i en titelstrid i april-maj?? Sanslöst. Men med Erik ten Hag finns ändå ett visst hopp om att det inte ska ta tio år till att åtminstone utmana på riktigt.

Förbättringspotentialen finns på flera ställen, men jag tar bara upp några av dom här:

• Bortaspelet. Herregud, vad uselt det var. En enda ynka poäng borta mot topp 9-lagen är sensationellt bedrövligt. Och med tanke på hemmaspelet är det egentligen obegripligt.
• Målskyttet. Det är lätt att förstå att det inte går att vinna någon ligatitel när lagets utpräglade strikers interna skytteliga ser ut så här: 1) Anthony Martial 6, 2) Cristiano Ronaldo (som spelade sin sista match i början november) 1, 3) Wout Weghorst 0. Bruno Fernandes skapade fler chanser än någon annan i topp 5-ligorna, men vad hjälper det med såna ”anfallare”? Prio 1 måste vara att hitta någon som kan sätta lägena.
• Jadon Sancho. Miljardvärvningen från 2021 har verkligen inte imponerat på två säsonger. Samtidigt sitter han inne på så otroligt mycket potential att det vore sorgligt att låta allting bara rinna ut i sanden. Kommande säsong kommer att definiera hans Unitedkarriär: Antingen exploderar han á la Borussia-tiden eller så är det dags att erkänna att det inte gick. Ännu en tid med mediokritet kryddat med ett par snygga mål funkar inte på den här nivån. Men sista månaden har han åtminstone höjt sin nivå. Förhoppningsvis är det startsträckan inför hösten.

Så en FA-cupfinal är allt som återstår, alltså. Mot klubben som ingen fotbollsälskare kan älska.

Jag räknar iskallt med att det blir en plågsam kväll på Wembley. Graeme Souness påstod att ingen i United skulle ta en plats i citys startelva, och även om Souness måste säga liknande saker för att sticka ut så är det ändå läge att konstatera att han har fel.

Det som dock stämmer är att den en gång dopningsavstängde spanjoren som tar ut det blå laget har en bredd som ten Hag bara kan drömma om. Egentligen är det inte mycket som talar för United. Och sånt kan man bara tycka om.