Sammy McIlroy var 17 år och 96 dagar gammal. Han hade varit Manchester United-spelare i drygt ett par år och på den tiden etablerat sig som given i reservlaget. Nu väntade något mycket större. Inte för att han själv visste om det.

”Jag visste faktiskt inte att jag skulle spela den dagen, förrän klockan elva på lördagsmorgonen,” säger McIlroy.

På fredagskvällen hade han, som den reservlagsspelare han var, begett sig till The Cliff för att spela reservlagets derby.

”Den store Bill Foulkes var reservlagstränare då. När jag kom ner för trapporna för att gå in i omklädningsrummet stoppade han mig och sa: ’Imorgon ska du rapportera till a-laget. Se till att du har skjorta och slips på dig och se till att vara i tid.’ Det var allt han sa.”

McIlroy fattade fortfarande inte vad som väntade.

”I mitt sinne tänkte jag att jag skulle hjälpa Jack Crompton med dräkterna, eller vad som helst, och bara vara där för erfarenheten.”

På lördagen tog McIlroy bussen till Old Trafford.

”Jag gick längs Warwick Road och tänkte att det inte finns en chans att jag ska spela. [Managern] Frank O’Farrell kallade upp mig till sitt kontor och sa att Denis [Law] inte kan spela, ’du startar idag’. Det var allt han sa till mig.”

United reste sedan österut, till Maine Road. Det var dags för säsongens första Manchesterderby.

Sammy McIlroy föddes i Belfast sommaren 1954. Han växte upp i ett Nordirland som snart skulle komma att präglas av det som kallas The Troubles (på svenska konflikten i Nordirland). Fotbollen tog honom till England. När han fyllde 15 år skrev han på för Manchester United som lärling.

Den första tiden i England led McIlroy av hemlängtan. Hans pappa uppmanade honom ändå att stanna. Att återvända till The Troubles var ingen bra framtid, var resonemanget.

Efter ett par år som Unitedspelare blev McIlroy proffs. Han blev den allra sista spelaren som managern Matt Busby gav ett proffskontrakt. Därmed kan vi slå fast att Sammy McIlroy är vår allra sista Busby Babe.

”Det är en stor ära för mig att vara Sir Matts allra sista signering,” säger McIlroy, vars självbiografi bär titeln The Last Busby Babe. ”Sir Matt var en magnifik man, verkligen unik. Han ville träffa min mamma och pappa när jag skrev på för klubben. Och han kände alla i klubben vid deras förnamn.”

När McIlroy blev a-lagsspelare hade Busby lämnat över ansvaret till Frank O’Farrell. If you’re good enough, you’re old enough, gällde emellertid fortfarande i Manchester United. Så McIlroy kastades in i den hetaste hetluften. Derby borta mot Manchester City, inför 63.326 åskådare. Närmast runt sig hade han barndomsidolen George Best och Bobby Charlton.

Hur McIlroy hanterade det? Han gjorde matchens första mål!

Till slut fick United nöja sig med 3-3, men för McIlroy var det förstås en oförglömlig upplevelse.

McIlroy fortsatte att göra mål. I sin första hemmamatch, hans andra ligamatch från start, gjorde han ett av målen i en 3-1-seger mot Tottenham. Tredje ligamatchen från start gav ett av målen då Southampton besegrades med 5-2 och det blev fyra mål på fyra när han gjorde tröstmålet i en förlust mot Wolves.

En perfekt inledning för en anfallare! Det var bara det att McIlroy inte var någon anfallare. Visst spelade han på topp ibland, framför allt när han slog igenom i a-laget. Men snart flyttade han ner som offensiv mittfältare och det var där han gjorde den överlägsna majoriteten av hans 419 matcher för Manchester United. Till dags dato är det bara 23 spelare som har spelat fler matcher för klubben. När McIlroy lämnade United hade han tionde flest matcher för klubben.

McIlroy var förstås en bra fotbollsspelare. Men kanske inte riktigt så bra som en spelare som har gjort 400 matcher för United brukar vara. Att han inte slutade som anfallare handlar nog om att målsinnet inte riktigt räckte till.

På det offensiva mittfältet var han begåvad. Tekniskt skicklig, utmärkt en mot en och med ett bra passningsspel. Däremot lämnade hans defensiv mer att önska. Ingen kunde ifrågasätta hans inställning men i de fysiska duellerna räckte han inte riktigt till.

Några månader efter debuten i United kunde han titulera sig landslagsspelare. Debuten, i februari 1972, avverkades i en 1-1-match mot Spanien i EM-kval, ånyo med barndomsidolen Best som lagkamrat. Det dröjde ett par år till innan McIlroy etablerade sig som ordinarie i landslaget. Det första landslagsmålet kom mot Norge hösten 1975. De stora höjdpunkterna i landslaget kan sägas vara tre. Dels när Nordirland 1984 vann den allra sista upplagan av British Home Championship. Dessutom då Nordirland spelade VM både 1982 och 1986. I VM 1982 vann Nordirland sin grupp, sedan värdlandet Spanien besegrats i den avslutande gruppspelsmatchen. Det gav ett nytt gruppspel och efter 2-2 mot Österrike var de en seger mot Frankrike från att nå semifinal. Men Nordirland är trots allt Nordirland. Så Frankrike vann med 4-1.

I VM 1986 var McIlroy lagkapten. Så mycket till höjdpunkt var turneringen kanske inte ändå. Okej att Nordirland inte räckte till i en grupp där Brasilien och Spanien ingick. Det hade nog alla väntat sig. Men för McIlroy var det extremt tufft på ett personligt plan. Inför turneringen var hans pappa döende i cancer. Så när han under träningslägret inför VM fick ett dödsbesked var det inte oväntat. Vad som däremot var oväntat var att det var hans mamma som hade dött. McIlroy reste hem till Nordirland för begravningen men övertygades av pappan att återvända för att spela VM. Några månader senare dog även pappa McIlroy.

Totalt gjorde McIlroy 88 landskamper (5 mål) för Nordirland. På den tiden var det bara Pat Jennings som hade spelat fler.

Där McIlroys första månader som Unitedspelare var en framgångssaga skulle han snart hamna i periferin i laget. Ofta var han en av de tolv spelarna i matchtruppen (på den här tiden tilläts bara en avbytare) men som regel började han på bänken.

Karriären kunde ha tagit slut i januari 1983, då han var involverad i en allvarlig bilolycka.

”[Efteråt] sa en av läkarna till mig att brandmännen och ambulanspersonalen hade sagt: ’Lämna honom, han är borta. Ta hand om damen som är gravid,'” berättar McIlroy.

”De trodde faktiskt att jag var borta. Jag minns ingenting av det här. Jag kommer bara ihåg att jag vaknade upp på sjukhuset tio dagar senare.”

McIlroy, vars partner klarade sig helskinnad, repade sig från en punkterad lunga och fyra brutna revben. I slutet av maj var han tillbaka på fotbollsplanen, i en ungdomsmatch.

Han spelade några matcher i början på säsongen 1973/74 men var sedan utanför laget i några månader. Därefter fick han allt större förtroende. Under säsongen var han Uniteds ledande målskytt. Det var inte så imponerande som det låter, då han slutade på sex mål. Han startade säsongens tio avslutande matcher, men då var det för sent, United blev chockerande nedflyttade till andradivisionen (det är inget bra tecken när din bästa målskytt slutar på sex mål).

I premiären i andradivisionen hoppade McIlroy in efter en timmes spel. Sedan tog han en självklar plats i startelvan. De kommande 69 matcherna spelade han varenda minut och sviten på matcher från start blev 99 matcher lång. Från mars 1974 till januari 1981 startade McIlroy 341 av 354 matcher för United (dessutom var han inhoppare i ett par matcher).

United vann andradivisionen 1975 i överlägsen stil. McIlroy inkasserade sin första titel som Unitedspelare. Det borde ha blivit en till 1976, men då föll United överraskande mot andradivisionens Southampton i FA-cupfinalen. United repade mod och kom tillbaka ett år senare, då trippeljagande Liverpool besegrades i finalen på Wembley. I sin tredje, och sista, FA-cupfinal kvitterade McIlroy mot Arsenal, bara ett par minuter före slutsignalen och bara ett par minuter efter Gordon McQueens reducering. Men det hjälpte föga då Arsenal nästan omedelbart återtog ledningen och vann. Så McIlroy fick nöja sig med en seger i FA-cupen.

I januari 1981 förlorade McIlroy sin givna plats i startelvan. Inför säsongen 1981/82 tog Ron Atkinson över som manager. McIlroy fick chansen i början av säsongen, försvann ur startelvan en stund, fick chansen på nytt i en handfull matcher, för att sedan bli placerad på bänken igen.

Den nya managern hade tagit med sig mittfältarna Remi Moses och Bryan Robson från West Bromwich Albion (ska vi vara helt korrekta så värvades de båda i början av säsongen). Det finns de som menar att Robson värvades för att ersätta McIlroy. Nonsens, säger McIlroy: ”Jag och Robbo är helt olika spelare.”

Däremot så betydde värvningarna att United behövde sälja för att få in pengar. I början av 1982 blev McIlroy inkallad till Atkinsons kontor. ”Det första han sa till mig var: ’Hur mycket är du värd?'”

Stoke City hade kommit med ett bud på 350.000 pund för McIlroy (McIlroy själv säger att det var 375.000 pund men all fakta jag har pekar på att det var 350.000). Acceptabla pengar, tyckte Atkinson.

McIlroy hade ett och ett halvt år kvar på kontraktet och kunde förstås ha valt att stanna. Men att managern ville sälja sårade hans stolthet. McIlroys pappa försökte övertyga honom att stanna men McIlroy kände sig oönskad och flyttade till Stoke. Han blev därmed Stokes dyraste värvning någonsin.

På 419 matcher för United gjorde McIlroy 71 mål. Idag är det bara 30 spelare som har gjort fler mål för klubben, varav majoriteten efter att McIlroy lämnat klubben.

Det borde förstås ha blivit ett stort antal matcher till och ytterligare ett gäng mål. Idag håller McIlroy, som bara var 27 år gammal när han lämnade United, med om det: ”Jag fattade fel beslut.” Senare har Atkinson sagt till McIlroy att han borde ha stannat, men McIlroy tycker att Atkinson hanterade det hela helt fel.

McIlroy gjorde tre och en halv säsong i Stoke. Hans sista säsong i klubben slutade med att de blev degraderade till andradivisionen. De skulle inte studsa tillbaka förrän 2008. Nedflyttningen var näppeligen McIlroys fel, han prisades som klubbens bästa spelare.

Fotbollskarriären fortsatte, utan framgång, i Manchester City. Därefter följde en kort sväng hos de svenska mästarna… Nej, inte Malmö FF. Inte IFK Göteborg heller. IFK Norrköping? Icke. Utan Örgryte?! Där spelade McIlroy med spelare Sven Andersson, Conny Karlsson och Anders Limpar mot Berliner FC Dynamo i Europacupen (torsk med 7-3 i dubbelmötet).

Sedan bar det tillbaka till England, nu för spel i tredjedivisionens Bury. Under tiden i Bury hann han även med några matcher på lån hos VfB Mödling i österrikiska Bundesliga. Den professionella spelarkarriären avslutades i Preston North End, där han fungerade som spelande tränare under managern John McGrath.

McIlroy blev kvar inom fotbollen när skorna lades på hyllan. Först som manager för Northwich Victoria, där han faktiskt också gjorde comeback med några matcher som spelare. Ashton United avverkades innan en framgångsrik tid hos Macclesfield Town (1993-2000) följde. McIlroy ledde klubben till två vinster i Football Conference (dagens National League, femtedivisionen). På andra försöket blev de, för första gången i klubbens historia, uppflyttade till Football League (på första försöket fick de nobben, då deras arena inte höll måttet). Väl uppe i Football League sprang de igenom fjärdedivisionen (varefter de raskt åkte ur tredjedivisionen). McIlroys Macclesfield Town vann även Conference League Cup och FA Trophy.

Som förbundskapten för Nordirland (2000-2003) gick det inte lika bra. Och inte heller i Stockport County fungerade det för McIlroy.

Men hans sista manageruppdrag skulle bli mestadels framgångsrikt. Initialt, i november 2005, anställdes McIlroy som tillförordnad manager för Morecambe, vars manager Jim Harvey hade drabbats av en hjärtattack och behövde tjänstledigt. McIlroy ledde Morecambe till playoff, där det blev förlust i semifinalen. Jättebra, tyckte klubbledningen ändå. Så när Harvey i maj 2006 var tillbaka på jobbet fick han omedelbart sparken och McIlroy anställdes på permanent basis.

McIlroys första hela säsong i Morecambe slutade med att klubben tog sig upp från National League via playoff. Därmed tog sig Morecambe upp till Football League för första gången i klubbens historia. För McIlroy var det andra gången han lyckades med den bedriften. Några år senare spelade Morecambe, utan lycka, playoff för uppflyttning till League One. Därefter följde en betydligt svagare säsong och i maj 2011 lämnade McIlroy klubben efter ömsesidig överenskommelse.

På senare tid har vi ofta sett McIlroy i MUTV. I oktober 2022 fick han en mentorsroll hos Macclesfield FC (efterföljare till konkursade Macclesfield Town).

Idag fyller Sammy McIlroy 70 år. Vi säger ett stort grattis!