Charlton Athletic alltså. Det var länge sen sist. Sedan de rasade ur Premier League 2007 har vi undvikit dem. Min omedelbara association till Charlton är emellertid längre tillbaka än så, nämligen Dwight Yorke. För det var ju mot Charlton som han presenterade sig på riktigt. Då i par med Ole Gunnar Solskjaer.

Det, det var tider det.

Både Manchester United och Charlton är sämre nu än då. Mer så de än vi, faktiskt. Vad värre för Charlton är, är att det inte direkt pekar uppåt för klubben, även om de har vunnit de två senaste matcherna. Det kan gå fort i seriesystemet men realistiskt är det inte 2020-tal nästa gång Charlton spelar i Premier League.

Uppåt pekar det däremot för Manchester United. Ligacupen må vara bara Ligacupen. Men med Charlton i kvartsfinalen ska en semifinal vara en självklarhet. Och då är det nära till en titel, även om Manchester city förstås får bära favoritskapet i cupen. United behöver vinna en titel och alla chanser ska utnyttjas. Vägen till en titel är kortast i Ligacupen.

Med det sagt så är ikväll ändå en kväll för reserverna. Eller, det borde åtminstone vara så. Erik ten Hag har hittills varit väldigt ovillig att rotera laget. Men nu känns det som att han måste göra det. Och känslan är att han har större förtroende för truppen idag än för ett par månader sedan.

Laguttagningen idag känns som ett pussel med bitarna: vilka behöver spela och vilka behöver vila. Lisandro Martínez skriver vi nog in i första gruppen, Casemiro, Luke Shaw och Raphaël Varane i den andra.

Tom Heaton borde få vakta målet. Managern måste någonstans visa för målvakten att det finns ett förtroende. Jack Butland är för ny för att gå före.

Martínez och Tyrell Malacia borde vara givna i backlinjen. Sen är väl frågan om det blir Harry Maguire eller Victor Lindelöf och till höger går det att argumentera för både Diogo Dalot och Aaron Wan-Bissaka.

På mittfältet återförenas nog McFred. Som vi har väntat! Om det inte blir Fred som tia och Christian Eriksen bredvid Scott McTominay. Mer spännande skulle i mitt tycke vara Kobbie Mainoo eller Zidane Iqbal. Men det är nog bara önsketänkande.

Offensivt skulle jag nog välja Alejandro Garnacho, Anthony Elanga och Antony. Inte alls optimalt. Men att riskera Anthony Martial eller Marcus Rashford framstår som sämre alternativ i min bok.

Vi får se hur Ten Hag resonerar. Vilka elva han än skickar ut är jag övertygad om att det blir en bekväm seger.