Loading

En otroligt utdragen och hjärtklappande match, men som till slut bara kunde ha ett resultat. Det är klart vi ska till final. En final som vi aldrig har spelat. En final som kanske är den största matchen i mannaminne.
För första gången på länge låg det i luften att det här inte skulle glida United ur händerna. Det kunde inte göra det. Det som var på spel var alldeles för stort. Det var troligtvis den första (och kanske sista) FA Cup-utslagsmatchen med en Västeråsprägel, och jag välkomnar att det var just denna. Ismannen från Blåsbo sköt in oss i en till fotbollsmatch.
En FA Cup-final? Mot de högljudda, ljusblåa grannarna?
Det var för stort för att inte gå i uppfyllelse. Blir det ens större än så?
Erik Ten Hag ställde upp med ett starkt lag på förhand, men såklart fanns alltid skadesituationen i bakhuvudet och spökade. Trots det så kvarstår faktumet att vi inte har förlorat den här säsongen med Eriksen, Casemiro och Fernandes från start. Du som läser kanske inte är vidskeplig, men man kan ju inte låta bli att vara det om än bara lite grann med en siffra som 17 obesegrade matcher när den trion kickar boll.
Rashford och Antony var givna på sina kanter, och det var välkommet att se Luke Shaws namn framför David De Geas. Vikarierande mittback är en position som passar honom alldeles perfekt, och hans partnerskap med Lindelöf igår var otroligt bra. Så nära mittbackssymbios man kan komma utav de spelarna vi kan tillgå och antagligen det bästa alternativet vi har i backlinjen just nu.
Men ärligt talat ska jag inte tjata och fylla ut den här artikeln med oändligt prat om startelvor. För det spelade ärligt talat inte jättestor roll vilka som spelade igår, för en sådan här lagprestation har United knappt spelat på hela säsongen. Trots att United stundtals var tandlösa framåt, tappade lite boll och hade svårt att skapa någonting, så var det en otrolig kämparglöd i 120 minuter. Det kändes verkligen att alla elva spelare på planen visste vad som stod på spel, och att inte en enda ville att säsongen skulle ta slut den 28:e maj.

Ten Hag kan nästan låta som en upphakad skiva när han upprepar sin mantra om ”passion”, ”kampvilja” och en rad andra substantiv som egentligen betyder mer eller mindre samma sak. Men det är klart det spelar roll när laget ändå visar att de tar till sig det och att det faktiskt gör skillnad. För just de ledorden som Ten Hag har lagt så mycket vikt på var skillnaden på vinnare och förlorare igår. Brighton kämpade också på bra, absolut, men visst kändes det som att United ville det en gnutta mer.
Men en vinst i en semifinal är bara en häck att hoppa över. Den 3:e juni spelar Manchester United en av de största matcherna i klubbens historia. En derbyfinal är alltid laddad, men frågan är om det blir mer laddat än så här. Det kommer bli en kamp om fotbollens nutid och framtid. En FA Cup-triumf den här säsongen är inte bara en titel utan en maktuppvisning, ett steg fram för oss och två steg bakåt för våra grannar. En match bland många, men en match värd min vikt i guld.

En presskonferens som präglades av kanske onödigt många frågor om Manchester city och deras trippeldrömmar, men trots allt frågor som Ten Hag hanterade med bravur.
?️ @LukeShaw23 was feeling confident! ?⚽️#MUFC || #FACup
— Manchester United (@ManUtd) April 24, 2023
⏩ #FACup progress = one happy boss! ?#MUFC
— Manchester United (@ManUtd) April 23, 2023
VAMOSSSSS! ?️
?? @LisandrMartinez #MUFC || #FACup pic.twitter.com/mXVeypcILQ
— Manchester United (@ManUtd) April 23, 2023
Wembley. We’ll be back. pic.twitter.com/1VgJg1Fl0B
— Victor Lindelöf (@vlindelof) April 23, 2023
