Då har den nya centertanken anlänt. Romelu Lukaku, den belgiske 24-åringen som i strumplästen mäter 191 cm över marken är den som fått uppdraget att ersätta Zlatan Ibrahimovic som förstaval i Manchester Uniteds anfallslinje.

Det är en av de där tonåriga supertalangerna vi får in. En av de som, precis som så många andra, pekades ut som en framtida superstjärna långt innan han blev myndig. Många har lyckats, men det finns också många exempel på spelare som inte alls levde upp till, och rent av plågades av de enorma förväntningarna.

Det som särskiljer Lukaku från de flesta är att han faktiskt redan i tonåren presterade på seniornivå, han var inte bara råtalang som skulle bli bra i framtiden. Säsongen 09/10, när han endast var 16 år gammal, vann han skytteligan och blev belgisk mästare med Anderlecht. 15 mål på 33 ligamatcher slog han till med, och han följde upp det med 16 mål på 37 ligamatcher säsongen efter. Redan då visade han sin styrka, sin snabbhet, sitt fruktade vänsterskott men också att högerfoten är fullt duglig att göra mål med. Det var alltså en ovanligt komplett och etablerad 18-åring som sommaren 2011 tog klivet till England, och Chelsea.

Det blev dock ingen omedelbar succé i London. Faktum är att det inte blev någon succé i London överhuvudtaget, i tävlingsspel för Chelseas A-lag har han faktiskt inte gjort ett enda mål. Dock skall påpekas att det egentligen bara var säsongen 11/12 som han var en del av laget, och då blev de bara en ligamatch från start, samt sju inhopp. Ytterligare två ligainhopp i början av säsongen 13/14 hann han också med, resten av tiden i Chelsea var han utlånad.

Och det var på dessa utlåningar, till nivån strax under toppen av Premier League, han började skörda de framgångar han nu haft i fem år. Med 17 ligamål ledde han West Bromwich till en åttondeplats i ligan säsongen 12/13, deras bästa placering någonsin. Året efter det gjorde han 15 mål på lån för Everton, trots detta var han inte önskad i Chelsea vilket gjorde att Everton kunde köpa loss honom efter den säsongen. Det blev ytterligare tre år där, med tio, 18 och 25 mål per säsong i Premier League, något som alltså fått United att nu öppna plånboken rejält.

75 miljoner pund närmare bestämt, om vi skall tro de ganska samstämmiga medieuppgifterna. En enorm summa helt klart, men United har pengar och värvar dessutom killen som kom tvåa i skytteligan förra säsongen. Den obscena mängd pengar som cirkulerar inom herrfotbollen kan, och bör, diskuteras. Men det får vi ta en annan dag, idag konstaterar vi att smakar det så kostar det. Vi har sett United lägga enorma summor på spelare förr och vi kommer göra det även i framtiden.

Jag vill dock hävda att värvningen av Lukaku sticker ut på ett oerhört positivt sätt jämfört med övriga värvningar av etablerade spelare United gjort sedan Ferguson lämnade. Många har kommit in, till stora pengar. Från Ibrahimovic, Pogba och Mkhitaryan förra året till Di Maria, Falcao, Mata med flera tidigare. Men, om vi lägger samtliga dessa värvningar bredvid varandra så är en sak annorlunda med Lukaku: Det fanns ett tydligt annat alternativ för spelaren, som ändå valde oss.

Sedan Mourinho tog över förra sommaren kan vi se att värvningarna blivit mer fokuserade. Där Moyes och van Gaal mer verkade ta vad som var ledigt har Mourinho haft en plan med samtliga sina värvningar. Dock är det fortfarande så att Zlatan inte hade något annat val på den högsta nivån förra året, då hade han behövt skära rejält i sin lön, något han absolut inte var villig att göra. Gällande Pogba så ryktades det lite om Real Madrid, men ändå inte på riktigt. Mkhitaryan var det ingen som drog i, inte heller Bailly. Och som sagt, tittar vi ännu tidigare, på de namnkunniga spelarna som kom under Moyes och van Gaal, då blir det tydligt att det inte fanns någon riktig plan. Ett stort namn blev ledigt, konkurrensen från andra klubbar var minimal, för att inte säga noll – då slog United till, utan att för den sakens skull lyckas förhandla ner övergångssumman till en ”rimlig” nivå.

Nu fanns det ett tydligt annat alternativ, Lukaku har ju till och med beskrivits som så gott som klar för Chelsea. Istället valde han United. Raiola, och den pengasäck United återigen kastar över honom, har säkert spelat en viss roll, men vadå då? Det fanns ett likvärdigt bud från en annan toppklubb och Lukaku valde United. Det är för mig en oerhört viktig aspekt i den här värvningen. Det finns en tydlig roll som behöver fyllas och spelaren som var nummer ett på listan för att göra det kommer till klubben. Det är som det skall vara, men helt ärligt kan vi inte kan säga att det har varit så på flera år. Tvärtom har spelare utnyttjat United för att få bättre kontrakt i andra klubbar istället.

Lukaku vs Ibrahimovic då? Jag måste börja med att säga att jag var mer uppspelt när Ibrahimovic blev klar för United än vad jag är idag. En svensk superstjärna i den finaste av klubbar, en superstjärna som dessutom gjort det till regel att vinna ligan med de lag han representerar. Naturligtvis var det oerhört lockande, och United behövde en superstjärna som direkt gav respekt.

Sett till vad United behöver i år tror jag dock att värvningen av Lukaku faktiskt är ännu bättre. Han har personlighet Lukaku, men han är inte den personen som kommer in och bestämmer på det sätt som Ibrahimovic gör, och det tror jag är oerhört nyttigt för de befintliga spelarna i truppen. Likt svenska landslaget har blomstrat sedan Ibrahimovic sa tack och adjö känner jag optimism att spelare som Mkhitaryan, Martial, Rashford med flera skall blomma ut och känna en frihet de inte hade förra säsongen och på så sätt ta ett par kliv under säsongen som kommer, och tillsammans med en Pogba, en Mata och en Lukaku kunna utveckla Uniteds anfallsspel en nivå. Förstå mig rätt, jag tror Ibrahimovic var bra för United säsongen som var och att hans inflytande i det långa loppet varit gott, men han tar också mycket plats och kan kväva vissa spelare.

Denna risk ser jag inte från Lukaku. Han visade mognad när han tog klivet ner från Chelsea till Everton, han har bevisat att han kan göra mål i Premier League. Nu skall ha ta nästa steg och visa att han kan leda ett lag till titlar. Jag tror han är redo för det.