Manchester United kunde igår kväll besegra Wolverhampton Wanderers med 4-3 på bortaplan. Detta efter ett sensationellt segermål av Kobbie Mainoo, i den sjätte tilläggsminuten. Wolves hade dessförinnan kommit tillbaka till oavgjort i en match som United borde ha dödat långt tidigare.

Vi återkommer förstås till Mainoo. Han var gårdagens huvudfigur.

Tittar vi på matchen så gick det inte att förutse att det skulle se ut som det gjorde. Ingen i hela världen trodde att United skulle bortabesegra Wolves med 4-3. En uddamålsseger? Absolut. Men en uddamålsseger i en målfest? Aldrig.

Länge var United överlägsna. Vi ledde med 2-0 i paus och ledningen borde ha varit minst dubbelt så stor. Vi borde ha dubblat ledningen även den första kvarten i andra halvlek. Sedan började Wolves skapa och reduceringen hängde i luften. Lisandro Martínez räddade sedan André Onana hängt tvätt och sedan fick Onana bollen i huvudet.

När Wolves fick kontakt var det en gåva från domaren. Jag har svårt att acceptera att domaren tar beslutet att blåsa straff på planen. Men jag kan förstå det. Det går snabbt. Det är svårt. Spelarna försöker lura domaren. Domare gör misstag. Så är det.

Vad jag däremot inte kan acceptera är att VAR kollar på situationen och kommer fram till att straff är ett acceptabelt beslut. Ärligt talat, om du tycker att det där är – eller ens kan vara – straff så borde du förbjudas att titta på, utöva eller diskutera sporten fotboll.

Det är ett fullständigt haveri. Vilket är ord som väldigt bra sammanfattar VAR i största allmänhet. Möjligen går det att finna en lösning där lagen får möjlighet att utmana domslut, men det ska i så fall göras omedelbart. Helst ska vi förstås skippa skiten helt. Som det är nu fungerar det inte för någon.

Nerver? Icke. Uniteds svar på reduceringen är ett nytt ledningsmål, signerat Scott McTominay.

Men nerverna skulle komma. Det kan Wolves tacka Antony för. När det stod 3-1 var det självklart att VAR skulle skrivas in som matchens sämsta. Men Antony lyckades med bedriften att vara sämre än VAR.

Brassen får ta på sig både 3-2 och 3-3, till följd av horribla bolltapp. Det var långt ifrån de enda misstagen som Antony gjorde under inhoppet. Det var oväntat dåligt till och med för att vara Antony. Riv kontraktet, snälla!

Antony är förstås inte ensamt skyldig. Att United efter 84 minuter bara har gjort tre mål är alldeles för dåligt. På chanserna vi skapar måste vi göra fler mål. Samtidigt ska defensiven förstås också göra det mycket bättre. Försvarsspelet på hörnan som ger 3-2 är under all kritik. Ännu värre är att Wolves i den fjärde tilläggsminuten får kontra in 3-3. Det får inte ske.

När vi är inne på det negativa så måste målvakt Onana lyftas. En genomgående svag insats. Ingen uppenbar tavla förvisso, men nog är känslan att både andra och tredje målet är möjliga att stoppa. Tidigt i matchen släpper han en farlig retur på ett skott som, via utsträckt försvarsben, knappt har styrfart. När Martínez räddar ett givet mål sker det sedan Onana fullständigt missbedömt en boll. Det är genomgående för dåligt.

Jag har väldigt svårt att se ett scenario där Onana återuppstår som en bra målvakt, men förhoppningsvis har jag fel. För om vi bortser från hans prestationer på planen så gillar jag honom ändå. Till skillnad från en viss Antony.

Men det fanns ändå mer positivt än negativt att ta med sig igår. Casemiro började med en horribel varning men spelade sedan upp sig och såg stundtals ut som den bästa versionen av honom som vi såg under delar av förra säsongen. I mittförsvaret var Martínez precis den Martínez vi lärde oss att älska förra säsongen. Att han efter bytet satt med en stor ispåse runt foten oroar enormt. Förhoppningsvis är foten hel. För det är uppenbart att Martínez närvaro på planen lyfter United.

Vi ska också lyfta Marcus Rashford. En genomgående bra insats som kröntes av ett mål och en andraassist. Kanske var en fylla precis vad engelsmannen behövde?!

Anfallskollega Rasmus Hojlund var också bra. Dansken har nu fyra mål och två assists på fem matcher. Det lovar gott. Han är enkel att gilla, danskjäveln. Rätt attityd, kraft och målsinne.

United har nu gjort tolv mål på fyra matcher efter nyår. Det är ändå något att ta med sig. Det kommer, förstås, samtidigt som vi har återvändande spelare. Nu gäller det att vi fortsätter så här.

Värt att notera är att Premier League-debuterande Omari Forson fick med sig en assist, även om assisten i sig inte var vad som gjorde målet. Då var hans avledande löpning när Mainoo vek in för skott desto viktigare.

Men gårdagen tillhör Kobbie Mainoo. Det är inte segermålet som gör Kobbie Mainoo. Men segermålet tar honom till en ny nivå.

Med Casemiro på planen får Mainoo spela i en mer framskjuten position. Det tycker jag passar honom bättre än att spela precis framför backlinjen. Givetvis ska han droppa ner och hämta bollar. Där är han mycket bättre än Casemiro. Men han är inte den naturliga bollvinnaren som sexa. Framför allt har han inte snabbheten som behövs när motståndarna kontrar.

Då får han ut mer av sitt enorma register när han har mindre defensivt ansvar. Det är så mycket med Mainoo som står ut. Framför allt om vi beaktar hans ålder. Det är nästan givet att en ung mittfältare ska slita med fysiken i dueller. Steget från ungdomsfotboll till seniorfotboll är stort. Men Mainoo inte bara matchar motståndarna i dueller, han besegrar dem.

Han är smart också. Paul Scholes-smart. Kobbie – uttalas som Robbie med ett K – ser inte ut som en nykomling. Han ser ut som en ärrad veteran.

Vi ska inte drömma oss bort för långt. Men det känns inte långsökt att säga att Manchester Uniteds mittfält de kommande 15 åren kommer att bestå av Kobbie Mainoo och två till. Han har allt som krävs. Nu ska han bara göra det. Lättare sagt än gjort.

Så är det målet. Det underbara målet. Inte jämförbart med Alejandro Garnacho mot Everton. Garnachos mål är förstås mycket snyggare. Men det är ett ögonblicks magi. Kobbie Mainoo mot Wolves är genomtänkt. Det är en ledare som kliver fram. Han vägrar acceptera poängförlust. Och kan inte lagkamraterna så får han väl göra det på egen hand. Det är ett så kallat kaptensmål. Dubbla dribblingar på liten yta med fullständig kontroll. Hans bollkontroll och hans förmåga att skydda bollen är verkligen enastående. Sedan skapar han sig ytan för skott, där han – med god hjälp från Forson – får två försvarare att gå bort sig. Och avslutningsvis ett behärskat avslut. Det är så otroligt svårt. Det ser så enkelt ut.

Höjdpunkter

(om eller när United plockar bort inbäddningen).

Ten Hags presskonferens

…om matchen

”Jag hade blandade känslor.” Det är en massiv seger. För den neutrale var det en fantastisk match. Men som en manager är det svårt att acceptera att laget – i en match som borde varit vunnen – låter Wolves komma tillbaka till oavgjort. Men det är starkt att ändå kunna vinna.

Första timmen var bra, sedan tappade laget. Det är dock logiskt då många spelare är tillbaka efter lång frånvaro.

…om Kobbie Mainoo

”Men du ser lagandan och motståndskraften i laget, framför allt då i personen Kobbie Mainoo. Det är fantastiskt att se.”

Ten Hag la märke till Mainoo redan under hans första höst i klubben.

”Jag såg honom för första gången. Då tyckte jag att han spelade för bekvämt i U21. Han borde vara mer dominant. Vi pushade honom mycket, genom att visa honom och genom att pusha honom på träning. Och ni ser vilka framsteg han har gjort och han utvecklas nästan från match till match. Det är givetvis underbart att se.

”Jag hoppas att han håller sig lugn, som han är. Som han gjorde med sitt mål också. Han är bestämd och en bra karaktär. Förhoppningsvis kan han fortsätta i sin utveckling.”

…om Marcus Rashford

Hela laget spelade bra, så även Rashford. När anfallarna får bollar att jobba med kan de hota alla lag.

…om 3-3

Laget borde ha hanterat situationen bättre. Det påminner om andra målet mot Newport. Den typen av misstag måste jobbas bort. Det handlar delvis om ledarskap på planen. Du får inte släppa in sådana mål.

I ledning behöver laget vara smartare, hålla bollen och låta motståndarna jaga, istället för att själva jaga ytterligare ett mål.

Video

Andra reaktioner

Kobbie Mainoo och Bruno Fernandes intervjuades av TNT Sports.

”Det är en dröm som blir sann,” säger Mainoo. Han pekar på att det är en svår motståndare. ”Jag har inte landat än, det känns som att jag fortfarande drömmer, för att vara ärlig.”

Att spela Premier League för ”pojkklubben är otroligt”. Nu handlar det om att vinna fler matcher.

Mer från matchen