Idag ska Manchester United spela mot Liverpool. Två gånger om. Både herrarna och damerna har match mot vår allra största fiende. Det här aldrig hänt förut.

Faktum är att herrarna och damerna bara har spelat mot samma motstånd på samma dag vid två tillfällen tidigare. Båda, märkligt nog, i april 2021. Då hade vi dubbelmatch mot Brighton & Hove Albion den 4 april och sedan var det Burnley gånger två den 18 april. Herrarna vann båda matcherna medan damerna inledde med en förlust mot Brighton för att sedan vinna mot Burnley.

Att damerna ska förlora samtidigt som herrarna vinner ser jag som närmast uteslutet idag. Ja, de allra flesta håller det nog som uteslutet att herrarna ens ska få till en jämn match.

Det känns rimligt att fokusera på en match i taget och vi börjar förstås med den som intresserar flest, det vill säga dammatchen. Ja, det var kanske inte sant. Men den kommer åtminstone först i tid, så det är rimligt att börja med den.

Normalt sett ska United vara klassen bättre än Liverpool, även om Liverpool nu har ryckt upp sig. Då Liverpool har börjat säsongen bra och United dåligt är det bara tre poäng (till Uniteds fördel) som skiljer lagen åt. Att vi har 15 plusmål mot deras 3 är förmodligen en bättre indikation på lagens respektive kvalitet.

För United är det ett måste att vinna för att hoppet om en Champions League-plats och kanske till och med en titelstrid ska leva vidare. För Liverpool är det en chans att gå på ledighet på samma poäng som United. Det får inte tillåtas.

Då jag redan har spekulerat i startelva i vår införrapport så känns det dumt att dubbla den diskussionen.

Därmed går vi över till herrmatchen. Där Marc Skinner fortfarande sitter rätt säkert som huvudtränare (han borde inte göra det, men det är en annan diskussion) för damlaget (åtminstone säsongen ut) är herrmanagern Erik ten Hag rejält pressad. Att Ten Hag ska foten efter en förlust mot Liverpool ser jag som nära nog uteslutet. Det beror inte så mycket på jobbet som han har gjort utan på hur strukturen i klubben ser ut. Vi har helt enkelt ingen som kommer att fatta beslutet att sparka Ten Hag.

De som har mandat att sparka Ten Hag (Glazers) har ingen vilja att göra det. I övrigt styrs klubben av personer på lånad tid. Vår tillförordnade VD Patrick Stewart kommer givetvis inte fatta ett så drastiskt beslut. Det går emot själva rollen han har.

I en bättre strukturerad klubb skulle managerfrågan ligga på sportchef John Murtoughs bord. Det gör den inte i United. Visst, senast vi sparkade en manager blev han förstås rådfrågad och mest troligt var han drivande i att det sedan blev Ten Hag. Men om Murtough en gång hade åtminstone något att säga till om så är han nu en haltande anka. Dessutom ligger det helt i hans intresse att Ten Hag lyckas. Om Ten Hag sparkas så är det oundvikligen ett misslyckande för Murtough. Måhända har han en roll i nästa sportsliga ledning, måhända inte. Förmodligen är det ingen som idag vet säkert (att han ska fortsätta som sportchef är i praktiken uteslutet men han har ingen meritlista som kommer ge honom en motsvarande roll i en annan storklubb, så det kan absolut tänkas att han accepterar en mindre prestigefull roll). Klart är hur som helst att Murtough inte vill att hans enda stora beslut som sportchef i United ska vara ett misslyckande. Så han vill förstås att Ten Hag på något sätt vänder på skutan.

Jag vet inte om jag har någon tro på att Ten Hag ska kunna göra det. Det handlar inte så mycket om hans kompetens som tränare utan mer om bristande identitet. När han kom in tänkte jag att han var en tränare som skulle predika en spelstil och leva eller dö med den. Så har det inte blivit. Nu är det mer som att han kastar ut elva pjäser och hoppas att de ska lyckas lösa något. Det känns godtyckligt.

En sak är jag helt övertygad om. Ska Ten Hag ha någon som helst chans att lyckas i United måste hans makt över värvningar minskas markant. Det kan bevisföras med ett enda ord: Antony. Att Ten Hag fick värva Antony är ett fiasko för Manchester United. En klubb av Uniteds dignitet måste ha en analysavdelning som kan studera Antonys spel och konstatera att det aldrig kommer räcka till i Premier League. Antingen har vi inte det eller så blev analysavdelningen överkörd. Båda alternativen är horribla, om än på olika sätt.

Vägen till toppen är kanske lång för United. Den är emellertid inte svår. Det gäller bara att konsekvent fatta smarta beslut. Det har United aldrig gjort. En gång i tiden vann vi på att Alex Ferguson var ett geni. Tiden då ett geni kan leda en fotbollsklubb till kontinuerlig framgång är förbi. Ferguson var den sista lyckade envåldshärskaren.

Om Manchester United låter Erik ten Hag värva Antony* så är det Manchester Uniteds fel om Erik ten Hag misslyckas.

* Åtminstone för de pengarna, för en femtedel av prislappen kan du chansa och ha fel utan att det gör något.

Nåväl. Nu var det dagens match mot Liverpool jag skulle diskutera.

Med Bruno Fernandes avstängd känns det som en självklarhet att Ten Hag idag väljer en defensiv taktik. Vi lär få se ett lågt sittande United som satsar – eller snarare hoppas – på kontringar. Det är dags för United att överprestera. Det är dags för detta United att faktiskt göra något vettigt mot ett bra lag på bortaplan.

Laget är mestadels självklart, även om jag inte helt instämmer i den elva som Axel plockade ut . André Onana i mål förstås, så långt är det givet. Däremot tror jag att det blir Jonny Evans bredvid Raphaël Varane i mittförsvaret. Evans som mittback är i mitt tycke ett mindre dåligt val än Diogo Dalot eller Sergio Reguilón som vänsterback. Det är bättre att spela backlinjens bästa pjäs Luke Shaw där han är som bäst. Med tanke på att vi mestadels lär försvara borde Aaron Wan-Bissaka vara valet till höger.

En mittfältstrio bestående av Sofyan Amrabat, Kobbie Mainoo och Scott McTominay är självklar. Vi har ju liksom inga andra alternativ. Bara Mainoo har något att göra i Manchester United-elva.

I offensiven är Antony tyvärr given. Det borde han inte vara. Av sportsliga skäl och av osportsliga skäl. Till vänster tror jag att det blir Alejandro Garnacho. Det finns ingen logik i att skicka in Marcus Rashford i elvan nu. Allra helst inte då han varit sjuk. På topp förstås Rasmus Hojlund. Någon annan har vi inte.

Är det troligt att herrarna besegrar Liverpool? Absolut inte. Men inget är självklart i fotboll och två segrar mot Liverpool på samma dag är exakt vad vi förtjänar.