Loading
Vi hanterade målvakterna, försvararna och vår huvudtränare igår. Idag är det våra mittfältare och våra anfallare som ska betygsättas för den första halvan av säsongen.
I våra halvtidsbetyg har vi valt en binär skala, tumme upp eller tumme ner. Spelarna har delats upp bland redaktionsmedlemmarna, där var och en satte sina kriterier för positivt eller negativt omdöme.
Förra säsongen hade vi fyra upptummar och åtta nedtummar i motsvarande artikel.
Mason Mount har ännu inte levt upp till vare sig sin prislapp eller sitt tröjnummer, det går inte att komma ifrån. Skador och brist på kontinuitet har gjort att helhetsintrycket fortfarande haltar. Men tittar man bortom poängkolumnen och istället på hur United faktiskt uppträder med och utan Mount på planen finns det ändå tydliga skillnader, särskilt den här säsongen. Presspelet sitter högre, bollvinsterna kommer tidigare och tempot i det offensiva passningsspelet ökar markant. Det handlar om snabbare beslut, fler one touch-lösningar och en bättre rytm i den sista tredjedelen. När Mount kliver av tenderar mycket av detta att försvinna, något vi sett i match efter match. Det är ingen slump. Även om utdelningen inte varit där än bidrar Mount med struktur och intensitet som gör laget bättre som kollektiv. Därför landar tummen trots allt uppåt.
Nicklas Andrew
Det är lätt att bli hemmablind när det gäller Bruno Fernandes, men även den här säsongen har han varit den självklara mittpunkten i Uniteds offensiv. När United har kört fast har det ofta varit Bruno som stått för både idéerna och poängen. Samtidigt har hans uppgift blivit allt mer otacksam i takt med taktiska justeringar och ett mittfält som sällan ger honom rätt förutsättningar att spela sitt spel. Det leder till överambition, till riskfyllda beslut och till stunder av frustration, men det är också priset för att faktiskt försöka påverka matcherna. När andra blir passiva fortsätter Bruno att ta ansvar. Ledarstil och kroppsspråk kan diskuteras, men utan honom hade Uniteds offensiv sett betydligt tommare ut.
Nicklas Andrew
Den här tummen såg jag då inte komma. Casemiro var liksom slut och spelare med hans meritlista brukar inte orka komma tillbaka. Och tillbaka kanske han inte är, åtminstone inte hans glansdagar. Men just nu är laget otvivelaktigt bättre när Casemiro spelar än när han inte gör det. Poppar dessutom upp med en del viktiga mål. Samtidigt kommer jag inte ifrån känslan att United behöver uppgradering på Casemiros position.
Mikael Österdahl
Första säsongen var en blandad kompott, men känslan var att Manuel Ugarte hade höga nivåer i sig som han bara behövde visa mer av. Istället har det tvärvänt och det är sällan vi ser maken av Ugartes högsta nivå. Det har varit knapert med speltid, men när uruguayanen väl fått chansen har han inte heller visat varför han förtjänar fler minuter. Ugarte har spetsegenskaper men för att vara bärande i laget behöver man mer än så. Jag har svårt att se en framtid för honom utanför periferin.
David Grgic Levin
Mainoo underkänns av uppenbara skäl: han har fått alldeles för få chanser att visa upp sig. Att ha åsikter om Mainoo känns lite som att röra sig på minerad mark bland supportrar, åtminstone att ha avvikande sådana. Opinionen i supporterlägret är starkt kritisk till hur Mainoo har hanterats av Amorim och jag är inte sen att sälla mig till den skaran. I dagens fotbollsvärld får man kämpa för att hitta idoler men Mainoo är det närmsta jag kommer en idol på länge. Han har dessutom kvaliteter som hade kunnat göra skillnad för laget. Men Amorim har gjort det tydligt att det är Bruno han konkurrerar med och då blir den sparsamma speltiden logisk. Sen kan man tycka vad man vill om att Fernandes används som central mittfältare. Men givet dessa förutsättningar borde han ändå fått mer speltid.
August Johansson
Var en garantivärvning när han anlände och skräddarsydd för systemet. Inledde trögt och överglänstes i början av säsongen av Mbeumo. Missade sedan några matcher till följd av en skada. Däremot har Cunha vid några tillfällen, särskilt på sistone, visat vilka kvaliteter han besitter. Att det inte har flugit helt beskyller jag Amorim för. Jag tycker att Cunhas kvaliteter bör användas än mer, genom en så enkel sak som att han bör få äga mer boll; det händer alltid saker när han får styra offensiven.
August Johansson
Zirkzee får tummen ner efter en säsong där det mesta gått fel. Visst har speltiden varit begränsad, men när han väl fått chansen – inte minst i samband med Benjamin Šeškos skada – har insatserna varit allt annat än övertygande. United saknar tydligt sin slovenska anfallare, trots att han tidigt stämplades som en flopp. Mycket talar nu för att Zirkzee lånas ut till Italien i januari, vilket sannolikt också markerar slutet på hans tid i Manchester United.
Oliver Dison
Mycket svag inledning på säsongen, då han inte alls hittade rätt i sin position. Men han fann formen lagom till Liverpool borta. Har sedan hållit en hög nivå och han bidrar stort i offensiven. Det kanske bästa vi kan säga om Amad är att det där härliga pirret i magen kommer varje gång han får bollen. Han ger oss känslan av att något bra kan hända.
Mikael Österdahl
När kameruniern från Brentford värvades i somras sågs det av många som värvningen som skulle transformera Uniteds anfall. Mbeumo har ingen trollstav förstås så något sådant har han inte hunnit med, men han har onekligen lagt ved på anfallselden. Även när Mbeumo inte gör poäng gör han sällan en dålig match, och jag tror inte jag blir motbevisad när jag säger att han kommer bli en bärande spelare framöver.
David Grgic Levin
Ung, dyr och värvad från en annan liga – med allt vad det innebär. Benjamin Šeško har utan tvekan flera av de ingredienser som krävs för att lyckas på sikt, och jag upplever faktiskt ofta att laget som helhet fungerar bättre med honom på planen. Spelet utan boll har utvecklats successivt, han blir hela tiden bättre på att leda den höga pressen och skapar ytor för sina medspelare genom sitt rörelsemönster.
Men när United jagar mål är det sällan Šeško jag sätter mitt hopp till, och två ligamål så här långt talar sitt tydliga språk. Bidraget i det avgörande offensiva spelet har helt enkelt varit för begränsat för att förtjäna godkänt såhär långt.
Niklas Kilenius
