Så är den förlorade sonen tillbaka. Paul Pogba är en Manchester United-spelare igen. Och allt är frid och fröjd.

Eller?

Vi återvänder dit.

Paul Pogba värvas (av allt att döma) som tidernas dyraste fotbollsspelare. Det är där vi måste börja. Oavsett vad en tycker om Pogba så betyder det något att värva världens dyraste spelare. Det är något som Manchester United aldrig har gjort förut. United har värvat dyrt, många gånger. Före Glazers var Alex Fergusons United en klubb som regelbundet slog brittiskt transferrekord. Men United var aldrig ens nära att göra världens dyraste värvning. Däremot var United involverade i dåtidens allra dyraste spelarövergång när Cristiano Ronaldo gick till Real Madrid.

Självklart gick Ronaldo till Real Madrid. Det har vi lärt oss, det Real Madrid vill ha det får Real Madrid. Fotbollsvärlden fungerar så och om en Di Stéfano råkar skriva på för Barcelona så ändras reglerna så att Real får sin spelare.

Måhända såg vi ett skifte förra sommaren när Real misslyckades med att värva David de Gea. Men känslan då var ändå att det i slutändan handlade om att Real drog sig ur affären av egen vilja, om än på ett kreativt sätt så att det såg ut som att de verkligen gjorde allt för att få sin spelare.

Real Madrids spelare den här gången var Paul Pogba. Det är ingen tvekan om att det är så. Real ville ha Pogba. Så vi suckade när det började tisslas om att United också ville ha Pogba. Vi har sett det där förut. United lyckas inte med den internationella megavärvningen, Real gör det.

Inte denna gång.

Helt plötsligt är Pogba en Unitedspelare och Real Madrid får desperat försöka ursäkta sig med att de egentligen inte ville ha Pogba ändå. Icke så, förstås. United vann maktkampen mot Real. Och det var inte ens en jämn kamp. När Juventus nämnde en prislapp gömde sig Real under bordet i väntan på att italienarna skulle sansa sig. United drog fram checkboken.

För United är det en prestigeseger mot Real. Det betyder inte att United garanterat får nästa spelare som de två klubbarna tampas om men det betyder åtminstone att Real kommer att tänka efter en gång extra innan de bråkar med United. Och tittar vi i de spanska tidningarna inser vi att Real inte uppskattar prestigeförlusten.

Världen vi lever i nu är en värld där United får sin spelare. Uniteds intäkter skjuter i höjden medan de spanska storklubbarna har problem. Barcelona fick transferförbud av Fifa och Real kommer med största sannolikhet få det inom kort. Detta gör en utebliven Pogbavärvning ännu tyngre för Real, får de inte värva får de inte sin spelare nästa år heller och då är det tre år i rad (inkluderat De Gea förra året). De spanska klubbarna för ekonomiskt fusk. United spelar, såvitt vi vet, ett ärligt spel. Det regnar tevepengar över de engelska klubbarna, världens bästa managers är redan på plats och nu börjar spelarna komma också. Det vi upplever nu kan mycket väl vara starten på en era där Premier League återigen är världens bästa liga. Vilket inte är mer än rätt, då Premier League utan tvekan är den mest intressanta ligan.

Nu ska vi bara bli bra på fotboll också.

(Och nej. Det är givetvis inte tack vare Glazers. Det är trots Glazers. Utan Glazers hade vi varit här för länge sen.)

Det var klubbperspektivet och där är det ointressant att det är just Paul Pogba det handlar om. Men spelarperspektivet är också intressant.

Är Pogba värd pengarna? På ett sätt är han ju det per definition. En spelare är värd det en klubb är villig att betala. En annan definition säger att världens dyraste spelare också ska vara världens bästa och det tycker jag att vi kan slå fast att Pogba inte är. Men det är en skev definition. Senast världens bästa spelare flyttade var 2009 och då var prislappen 80 miljoner pund. Världens bästa spelare skulle idag kosta mycket mer än vad Pogba kostade.

Sen är det förstås så att pengarna i fotbollen är absurda. Men det var de för 20 år sen också. Biljetterna är för dyra, teveabonnemangen är för dyra, matchtröjorna är för dyra. Men vi är fast i träsket, vi kan inte förändra verkligheten. Det är meningslöst att jämföra pengarna i elitfotbollen med den riktiga världen.

Min personliga åsikt är att det är bättre att köpa spelaren du verkligen vill ha för överpris än att köpa andrahandsalternativet på rea. Åtminstone om du har Manchester Uniteds resurser. Sen kan det förstås debatteras ifall det betalda överpriset betyder att andra värvningar uteblir, men det är inget vi vet någonting om.

Allting vi vet pekar på att Pogba var spelaren som José Mourinho verkligen ville ha. Då tycker jag att Mourinho gör rätt som sanktionerar övergångssumman. Kanske kommer vi att vara mer kritiska ifall Pogba misslyckas men om han lyckas kommer ingen bry sig om prislappen. Och allting kan ju relativiseras, i förhållande till Uniteds intäkter är Pogba inte ens uppseendeväckande dyr.

(Vidare är det egentligen fel att enbart diskutera övergångssumman, men det blir överkurs.)

Det ansågs vara vansinne när United hostade upp pengarna för Rio Ferdinand (jag hävdar fortfarande att två tredjedelar var efterhandsbetalning för Eric Cantona). När var senast vi diskuterade ifall Rio var värd pengarna? Idag är vi inte sura för att Juan Verón var för dyr. Vi är sura för att han inte var så bra som vi hoppades att han skulle vara.

Huruvida Pogba fotbollsmässigt är en bra värvning eller inte känner jag att jag inte kan svara på. Jag har sett alldeles för lite av Juventus för att kunna göra en sådan bedömning. Det jag kan konstatera är att omdömet om honom varierar kraftigt. Vissa håller honom väldigt högt, andra anser att han är extremt överskattad. Men spelartypen är vad United behöver.

Kanske var det så att Pogba allra helst ville gå till Real Madrid. Men det tror jag inte har någon större betydelse. Killen är 23 år gammal och har majoriteten av karriären framför sig. Om han inte ville gå till United kunde han ha stannat i Juventus. Han vet vad han får i Manchester United, han trivs i staden och han trivs i klubben. Vad som händer sen får framtiden utvisa. Kanske är han nu redo att bygga bo, kanske är han borta om ett par år.

Den bittra smaken från 2012 finns fortfarande kvar. Vi var inte beredda på det. Tanken är ju att de som fostras i klubben ska bli kvar i klubben. Att en spelare som Pogba skulle lämna United existerade inte i klubbens verklighet. Därav kanske att United tog för givet att det skulle lösa sig. (Måhända var situationen med Pogba också en anledning till att United var så snabba med att ge Marcus Rashford ett nytt kontrakt i år.)

Men han betedde sig knappast sämre när han lämnade United för Juventus än när han lämnade Le Havre för United. Har du redan utnyttjat spelarens illojalitet har du knappast någon rätt att beklaga dig när spelaren är illojal mot dig också. Vill man se en spelare som jagar dollarsedlar ser man det, vill man se en spelare som är fokuserad på att maximera sin talang ser man det.

För hur vi än vrider och vänder på det så misslyckades United med att upptäcka Pogbas potential. I United fick han göra några sporadiska inhopp. I Juventus fick han en ordinarie plats. Och det är liksom Juventus vi snackar om, det är ingen dussinklubb direkt. Pogba valde mer pengar men han valde också mer speltid.

Nu väljer Pogba Manchester United (igen). Förväntningarna kommer att vara skyhöga, förhoppningarna astronomiska. Han ska gå in och vara en ledande spelare från dag ett. Tillsammans med Zlatan, Micki och José ska han förvandla ligafemman till mästare.