Ett självmål, en poäng – 0 segrar.
Starten på säsongen har inte övertygat statistiskt sett. Men ändå finns det några embryon som fortfarande gör att hoppet lever för United.
Super-okej:
- Första halvlek. United var det bättre laget under de inledande 45 minuterna och borde haft ledningen, så klart.
- Cunhas start. Brassen var enastående första 15. Tre avslut, varav två borde/kunde ha suttit. Det första var efter strålande spel av Mount, och Cunha sköt smart och lågt men prickade stolpen. Det andra var efter en magnifik nedtagning på Altays utspark, men avslutet gick lite för mycket på Leno.
- Försvarsspelet. Nu börjar det sitta helt okej och Amorim verkar ha hittat sin trea längst bak. Yoro sticker ut med sin brytning, som gör att vi inte saknar AWB:s bläckfiskben längre.
Okej:
- Mason Mount är en Rubén-favorit och det blev lite tydligare att förstå varför. Han länkar snyggt mellan mittfält och anfall. Vi tappade en hel del där när han klev ut.
Reservkapital:
- Sesko. Slovenen är allt annat än skarp just nu, även om vi mot Fulham fick se prov på hans teknik och bollbehandling.
- Amad har inte riktigt kommit loss än. Men ändå obegripligt att Dalot kom in i andra.
Inte Unitedklass:
- Snart kanske jag måste definiera om vad Unitedklass är (det har trots allt varit några torra år i ligan), men än så länge vidhåller jag att det är klass som innebär att man kan vara med och bidra till en ligatitel. Det kan inte Altay vara. Han är för svag i luftspelet.
- Och Diogo Dalot. Uppiggande att han bänkades, men när han kom in förstod man också varför. Slarvade enormt i samband med 1-1-målet och tappade fler bollar än han passade rätt.
- Andra halvlek – och bytena. Medan Fulham excellerade med nya lirare in i på planen strävade United bakåt i stället. Och med facit i hand får vi kanske vara nöjda med en poäng hem till Carrington.
Horribelt:
- Amorims facit i ligan är ingenting annat än anskrämligt, undermåligt och sinnesjukt uselt. Det måste vända omedelbart, oavsett vilket intryck han gör och hur bra “projektet” utvecklas. Det är en resultatstyrd business och man kan inte hanka sig fram i all oändlighet.
- Casemiro varnad för filmning en bit in på motståndarnas planhalva är pinsamt.
- Brunos straff. Så sjukt dålig. Och att han lät sig påverkas av att domaren “inte bad om ursäkt” för att han krockade med honom. För svagt av en så rutinerad kapten.
… and finally:
- Grimsby och sen Burnley: Det är avancemang och tre klara poäng som gäller. Ingenting annat existerar.
