Vår tidigare skribent David Selini kommer i denna gästkrönika med en taktiskt titt på Ole Gunnar Solskjær. Vi tackar David för bidraget och önskar trevlig läsning!

Ole Gunnar Solskjær är manager för Manchester United. Visserligen en tillfällig sådan, men håll med om att det är häftigt? För oss som växt upp med norrmannen som hjälte är det givetvis extremt spännande. I den här texten tänkte jag att ni skulle få bekanta er med Solskjærs taktiska upplägg från Molde och hur det skulle kunna tänkas se ut med United.

Formation

Solskjær har enligt uppgifter varit väldigt flexibel under sina år i Norge men jag valde att fokusera på hur han spelat de senaste månaderna och framförallt hur han tagit sig an de svåraste matcherna, i detta fall toppmötet med norska mästarna Rosenborg och dubbelmötet i Europa League med Zenit Sankt Petersburg. Under hösten har Solskjær använt sig av en flexibel 4-2-3-1 formation som ibland har blivit mer åt 4-3-3 hållet alternativt 4-1-4-1 defensivt. Det är förmodligen det som blir utgångspunkten också i United.

Anfallsspel

En sak som är säker är att United kommer anfalla under norrmannen. Han har vid upprepade tillfällen sagt att United måste spela offensiv fotboll och dessutom så nämner Solskjær Pep Guardiola som en stor förebild rent taktiskt. Det har varit lätt att se likheter med Guardiolas spel när Solskjærs Molde har spelat. Först och främst så försöker de alltid att bygga upp spelet bakifrån med ett snabbt uppbyggnadsspel. De två mittbackarna breddar för att skapa passningsvinklar och ytterbackarna trycker upp högt längs kanterna medan yttermittfältarna går in centralt. En av de två centrala mittfältarna roterar sedan ned för att hämta boll. En annan rotation Solskjær använder sig av är att låta en av de centrala mittfältarna rotera ner i ytan mellan mittback och den framflyttade ytterbacken. Detta är en position som är väldigt svår att pressa för motståndarna och hjälper Solskjærs lag att skapa numerära överlägen runt bollen. Med en bollhållande mittfältare i den position skapas automatisk en passningstriangel med den framflyttade ytterbacken, den centrerade yttermittfältaren och den andra centrala mittfältaren. Passningstrianglar av den typen är avgörande för att spela det kortpassningsspel som Solskjær vill att hans lag ska göra.

När yttrarna centrerar får Solskjærs lag helt plötsligt fem centrala spelare samtidigt som ytterbackarna hela tiden skapar maximal bredd. Detta medför att motståndaren verkligen sträcks ut i sidled och att Solskjærs lag har möjliga passningsalternativ över hela planen. Detta användande av hela spelplanen är typiskt för Guardiolas lag och här finns en tydlig likhet mellan de båda tränarna. En annan spelare som är väldigt viktig är den ensamma anfallaren som trycker upp laget och skapar ett speldjup framåt. Anfallaren måste även hela tiden hota med djupledslöpningar eftersom Solskjær hela tiden vill att laget ska framåt. Utan löpningar skapas inga målchanser.

Molde har varit väldigt bra på att skapa målchanser genom kombinationsspel mellan anfallaren och de tre offensiva mittfältaren och det skapar ofta roligt anfallsspel att titta på som samtidigt är svårt att försvara mot. Med spelare som Rashford, Lingard, Martial, Mata och Pogba som alla är utomordentliga kombinationsspelare i fart så finns goda möjligheter att vi kan få se dessa kombinationer även i United.

Försvarsspel

Även i Solskjærs försvarsspel kommer vi förmodligen få se en stor skillnad jämfört med Mourinhos inställning till matcherna. Både borta mot Zenit, som Molde efter förutsättningarna inte ska ha någon chans emot, och i hemmasegern mot Rosenborg så gick Molde ut och pressade högt. Detta är något som förhoppningsvis även kommer användas i United som visat tydliga svagheter med att försvara lågt. Genom att pressa högt och komma närmare motståndarens mål när bollen erövras så är det självklart närmare till målet samt mindre riskabelt att åka på mål som de båda Shaqiri-skotten förra helgen. Uniteds försvarsspel skulle förmodligen må bra av detta.

När Molde pressade så gjorde de det i antingen samma 4-2-3-1 formation som de anfaller i eller i en 4-4-2 där den offensiva mittfältaren gick upp bredvid anfallaren i pressen. De spelar ett positionsförsvar med vissa markeringsinslag ibland, vilket blir en stor skillnad från Mourinhos ofta markeringsinriktade försvarsspel. Detta kan ta ett tag innan det sitter men är ett mycket mer proaktivt sätt att försvara än Mourinhos reaktiva spel. Pressen börjar ofta vid motståndarens straffområde och de försöker inledningsvis styra spelet inåt mitten där de är starka och kan vinna tillbaka bollen för att sedan snabbt kontra. De gånger de får försvara i ett mer samlat block på egen planhalva så styr Solskjær istället spelet ut mot kanterna och försöker sedan överbelasta runt bollen med såväl pressande som täckande spelare.

En viktig anledning till att Molde varit så bra offensivt, de gjorde flest mål i norska Eliteserien, är att deras direkta återerövring varit imponerande. Så fort bollen är förlorad jobbar spelarna stenhårt för att vinna tillbaka den. Förhoppningsvis kommer vi om några veckor få se detta i United också.

Vilka spelare gynnas?

Med en mer offensiv fotboll gynnas så klart främst de offensiva spelare. Lingard och Rashford passar utmärkt i det snabba kombinationsspelet som Solskjær implementerade i Molde. Martial och Juan Mata är två andra offensiva spelare som kommer att trivas i ett mer offensivt viktat lag. Paul Pogba är alltid högaktuell att diskutera och förmodligen lär vi även få se ett lyft i hans prestationer. Han kommer troligen starta i samma position som under Mourinho, som en av två centrala mittfältare, men med en väldigt offensivare roll. Jag tycker att Pogba är som bäst när han spelar instinktivt och inte tänker för mycket eftersom det är då hans iver att göra mer tar över och ofta leder till närmast oförklarbara misstag. Med Solskjærs snabba spel kommer Pogba få en viktig roll och nu är det upp till honom att ta den.

I försvaret tror jag att Solskjær kommer gilla Dalot som högerback. Den unge portugisen har varit ett glädjeämne hittills i höst och med en ännu offensivare roll kan vi förhoppningsvis få se honom ta stora kliv i vår. Victor Nilsson Lindelöf blir också intressant att följa; han har visat med landslaget att han är superb i ett väl fungerande kollektiv men har haft en hel del problem i Mourinhos markeringsinriktade försvarsspel där det oftast blir många individuella situationer. Med Solskjærs kollektiva försvarsspel kan förhoppningsvis Lindelöf ta ytterligare steg i sin utveckling. Även Eric Bailly bör passa bra; hans aggressivitet bör passa utmärkt med Solskjærs vilja att kliva fram och pressa högt.

En potentiell startelva i en 4-2-3-1 uppställning skulle kunna vara:

De Gea
Dalot-Bailly-Lindelöf-Shaw
Herrera-Pogba
Mata-Lingard-Martial
Rashford

Ett annat alternativ hade också kunnat vara att flytta ner Lingard och spela 4-3-3 istället. Det blir också intressant om Solskjær kan få igång Romelu Lukaku, i så fall är såklart även han en kandidat att spela längst fram.

Avslutningsvis så blir det väldigt intressant att se om Ole Gunnar Solskjærs offensiva, högt pressande spel från Molde kommer implementeras i United. Om han gör det så kommer vi åtminstone ha rolig fotboll att kolla på under våren. Solskjær kommer gå in för att vinna varje match, den mentaliteten har han visat att han har, snarare än som Mourinho gå in för att inte förlora.