Ett steg fram och två steg bak. Igen.

Segern mot Chelsea borde ha markerat början på något större. Istället försvann allt som liknade momentum när Manchester United föll tungt mot Brentford, ett lag som tappat sin huvudtränare, sin lagkapten och sin främsta spelare och dessutom inlett säsongen skakigt, men som ändå framstod som både mer strukturerade och bättre sammansvetsade än United.

På Gtech Community Stadium fick United den värsta tänkbara starten. Redan efter åtta minuter var man i uppförsbacke när Igor Thiago, helt ensam på en långboll från Jordan Henderson, rann igenom. Harry Maguire försökte kliva upp och ställa offside men tajmingen var fel, och istället kunde Thiago kliva fri och dunka in 1-0. Bara tolv minuter senare upprepades mönstret. Den här gången var det Matthijs de Ligt som felbedömde bollbanan, Kevin Schade tog sig runt på kanten och skickade in bollen. Altay Bayindir parerade första avslutet, men returen landade hos Thiago som satte sitt andra för kvällen. Två enkla mål, två försvarsmisstag, och United såg ut som ett lag utan organisation.

Benjamin Sesko lyckades visserligen ge laget en livlina efter 26 minuter. Efter ett inlägg från vänster blev det kalabalik framför Brentfords mål och sloveneren behövde tre avslut på raken innan han till slut tryckte in sitt första mål i United-tröjan. Det var ett välkommet genombrott för honom personligen, men reduceringen blev aldrig den gnista som laget så desperat behövde. Istället mattades spelet av, United började slå sidledspassningar och matchen tappade all fart.

När Bryan Mbeumo sedan slet sig loss och revs ner i straffområdet kändes det som det perfekta tillfället att fullborda vändningen. Men efter en lång och frustrerande VAR-granskning fick Bruno Fernandes stå kvar i flera minuter innan han fick slå straffen. Nervositeten syntes, ansatsen var långsam och avslutet halvhjärtat. Kelleher gick åt rätt håll och räddade enkelt. Det var kaptenens andra straffmiss på tre försök den här säsongen och kanske den tydligaste symbolen hittills för ett United som inte klarar att leverera när det gäller som mest.

De sista minuterna blev en kamp mot klockan snarare än en forcering. United tryckte upp spelare men såg lika vilsna ut som tidigare, och på tilläggstid stack Brentford upp i en kontring där Mathias Jensen iskallt satte 3-1. Ridån gick ner, publiken firade och United stod återigen kvar tomhänta. Att stå på sju poäng efter sex matcher och befinna sig på den undre halvan är illa i sig. Men det som kanske är mest förödmjukande är det faktum att Brentford, en sommar där de förlorat Thomas Frank och ersatt honom med tränaren för fasta situationer, tappat sin lagkapten till Arsenal och såklart sett sin främsta spelare Bryan Mbeumo gå till just United, ändå framstår som det mer strukturerade och bättre laget.

Höjdpunkter från matchen

Amorims presskonferens

Efter slutsignalen på Gtech Community Stadium framstod Rúben Amorim som både frustrerad och självkritisk. Han var tydlig med att problemet inte handlade om systemet, utan om att United spelade på Brentfords villkor.

”Det är alltid samma sak: när vi vinner är det inte systemet, när vi förlorar är det systemet. Men idag spelade vi den match Brentford ville spela. Långa bollar, andrabollar, och vi kom aldrig in i vårt spel. Vi hade ingen kontroll,” förklarade tränaren.

Han pekade på att Uniteds svagheter var kända och att laget ändå föll i samma fälla: ”Det mest frustrerande är att de mål vi släppte in, det var saker vi arbetat på hela veckan. Ändå händer det. Vi måste kunna lugna ner spelet, kontrollera bollen och visa mer personlighet.”

Straffsituationen med Bryan Mbeumo och Nathan Collins blev ett stort diskussionsämne. Domaren valde att inte visa rött kort, något Amorim accepterade även om han var tveksam till resonemanget: ”Domaren sa att Bryan inte hade kontroll över bollen. Jag tycker att han inte hade kontroll eftersom han blev dragen. Men jag vill inte fokusera på domaren, vi borde ha spelat bättre, och vi måste spela bättre.”

Frågan om lagets oförmåga att bygga momentum väckte en uppgiven ton: ”När vi vinner känns det som att allt är på plats. När vi förlorar är vi tillbaka på ruta ett. Det går upp och ner hela tiden. Vi behöver vinna nästa match för att kunna bygga vidare.”

Han var också tydlig med att det inte bara är hans roll att skydda spelarna: ”Jag ser dem på träning, jag vet vad de kan. Men i matcher blir det inte samma sak, och det är pressen från klubben. Jag försöker inte skydda mig själv eller spelarna, jag försöker bara hitta det bästa sättet att vinna nästa match.”

Till slut summerade Amorim känslan av att United står och stampar: ”Ibland ser man förbättringar, ibland inte. Vi måste skapa fler chanser och få in mer kvalitet i sista tredjedelen. Just nu spelar vi inte vårt spel, vi spelar motståndarnas spel – och då är det svårt att vinna.”

Andra reaktioner

Mer om matchen

Dyster trend måste brytas

Straffmiss och försvarsmisstag straffar United tungt