Ruud van Nistelrooy satte två mål när han ligadebuterade själv för United.
När holländaren istället debuterade som tränare i United fick han se sitt lag göra fem.
Krossen av Leicester i ligacupen var precis det klubben behövde efter en sensationellt trasig höst.
Ruuuud!
- Vi var nog några som tänkte “hmm, Ruud kommer inte till United för att bara vara assisterande” när den bäste målgöraren jag sett i klubben skrev på i somras. Och mycket riktigt, tiden kom när Ruud fick ta över huvudansvaret. Och som han gjorde det! United satte fyra mål i första halvlek och bjöd på en offensiv och en effektivitet vi tidigare bara sett mot League 1-motstånd under säsongen.
Unitedklass:
- Om de sju målen mot Barnsley inte går att värdera så är det mer rimligt att utvärdera fem mot PL-motstånd. Nu är visserligen Leicester inte ligans starkaste lag, och hade inte heller sitt starkaste lag på papperet, men fem mål är fem mål.
- Och apropå mål: Casemiros 1-0 var alldeles strålande vackert. Ett av de snyggare långskotten en Unitedspelare satt under 2024.
- Tillsammans med Ugarte stod Casemiro för en av säsongens starkare mittfältsinsatser i United. Om uruguayanen sätter ribban vid den här typen av insatser ser jag en ljus framtid med honom. Men då snackar vi så här bra eller bättre i 30-40 matcher innan tilliten är där fullt ut.
- Bruno Fernandes. Kaptensinsats. Ingen är bättre offensivt i klubben än Bruno på spelhumör. Och målet … wow!
- Altays räddning upp i ribban efter paus. Jag gladdes med turken att han fick chansen igen, men fram tills dess hade han haft en tung afton.
Finns fortfarande förbättringspotential:
- Joshua Zirkzee ser mer ut som en ny Wout än ett starkt nyförvärv. Han måste sätta fler bollar, oavsett hur bra han kan vara i sitt link-up-spel. Men han påminner om Rashford när han hade det som tyngst: Hela världens bekymmer hänger över axlarna.
- Försvarsspelet. Leicesters första var väldigt snyggt, men det andra målet går att ta bort med en mer samspelt försvarslinje.
… and finally:
- Chelsea på söndag, åter med Ruud vid rodret, och jag är lite mer positiv än jag var om ten Hag hade varit coach. Samtidigt har jag inga större förhoppningar om poäng. Så cynisk blir man efter 11 – snart 12 – år av misslyckanden.
- Rùben Amorim alltså. Det är förbannat svårt att skruva ner förväntningarna när en ung, framgångsrik och spännande tränare tar över United. Men efter ständiga fiaskon post-Fergie (alla har ju fått sparken) vore det givetvis hjärndött att hoppas på en ny, lång vår för klubben. Men det är lite som innan en säsong drar igång: Allt hopp lever fortfarande.
