När jag skriver de här raderna har United radat upp sex raka segrar. Efter en mestadels tung höst börjar självförtroendet återvända hos Manchester United. De sex segrarna har varit absolut nödvändiga. Vi fick en lätt lottning i Champions League, vi tog oss till semifinal i ligacupen och vi har fått kontakt med lagen ovanför oss i tabellen. Det är förvisso fortfarande långt till förstaplatsen men vi börjar nosa på Champions League-platserna. Jag tror inte att vi vinner ligan, vi kan ta in åtta poäng på Arsenal – men att vi ska göra det samtidigt som vi också tar in sju poäng på city och sex poäng på Chelsea tror jag inte på.

Den här krönikan diskuterar David Moyes första halvår som Unitedmanager. Vi kan omedelbart konstatera att det första halvåret inte har varit någon succé. Vi kan omöjligt veta om det i slutändan kommer att bli en succé. Vi kan bara gissa, mer eller mindre kvalificerat. De som bestämmer har förvisso en större kunskapsgrund att stå på men kan heller inte vara säkra. Så skulle det ju emellertid alltid vara, även om United hade stått med idel segrar hittills skulle man omöjligt kunna veta slutresultatet. Manchester United under David Moyes är mer än något annat ovisst.

Om en viss Alex Ferguson hade fått sparken i slutet av 1989 eller i början av 1990 hade det sannolikt setts som ett korrekt beslut.

Efter förlusterna mot Everton och Newcastle var det förhållandevis många som menade att Moyes skulle få sparken, bland dem också tyckare som vi normalt känner som sansade. Det finns inget som tyder på att Moyes ens var nära att få sparken, men jag är säker på att hans framtid har diskuterats. United var i valet av Moyes väldigt tydliga med att man jobbade långsiktigt och då går det inte att med trovärdigheten i behåll sparka en manager redan efter ett halvår (med möjligt undantag i händelse av extremt dåliga resultat). Det finns förstås en gräns men det är en väldigt suddig gräns som inte nödvändigtvis är kvantifierbar.

Om en viss Alex Ferguson hade fått sparken i slutet av 1989 eller i början av 1990 hade det sannolikt setts som ett korrekt beslut. Nu fick Ferguson stanna och resten är, som klyschan säger, historia. United kan vila mot den historien när det blåser kring Moyes. Samtidigt måste man våga vara kritiska mot sig själva. Om det visar sig att det inte fungerar med Moyes måste man kunna hålla upp händerna och erkänna att man gjorde ett misstag. Sparkar man en manager innebär det att man erkänner att man har misslyckats med rekryteringen, även om diskussionen sällan pekar på just det. Och när det gäller att rekrytera managers har United väldigt liten erfarenhet. Av de som var med och valde David Moyes är det väl egentligen bara Sir Bobby Charlton som har erfarenhet av att utse en ny manager. Jag tror att rekryteringen av managers i fotbollsvärlden generellt sker på alldeles för lösa grunder, även om den försvåras oerhört av att det i praktiken är omöjligt att kalla in ett antal kandidater till intervjuer.

Jag tror att United gjorde ett misstag när man valde David Moyes. Men jag tror samtidigt att det skulle vara ett mycket större misstag att inte ge honom en ordentlig chans. Och jag tror att chanserna fortfarande är stora att han blir en framgångsrik Unitedmanager. Jag tror att en stor del av Uniteds problem den här säsongen beror på att Moyes inte visste hur han skulle agera i rollen som manager för en storklubb. Han måste lära sig på jobbet och det tar förstås tid. Han måste lära sig hur man roterar och han måste lära sig hur man värderar matcher i en klubb som slåss om att vinna ligan. Det är saker som jag menar att en Unitedmanager ska kunna redan då han kommer till klubben. Att ta över som manager för United skulle vara ett svårt uppdrag för vem som helst, om den nya managern saknar nödvändiga erfarenheter blir uppdraget ännu svårare.

Jag gillar inte David Moyes. Jag gillar inte den fotboll som Moyes lag spelar. Jag gillar inte hur han pratar. Jag gillar inte det han säger. Det är en konstig, och obekväm, känsla att inte gilla Uniteds manager. Men jag tror att det är en känsla jag kommer att uppleva med flera managers. Mitt intryck är att det är en tämligen vanlig känsla i klubbar som inte är United, klubbar som inte har haft en och samma manager i 26 år. Herregud, Wenger är ju inte ens unisont populär i Arsenal.

Jag är inte säker på att Moyes uttalanden på något markant sätt skiljer sig mot Fergusons uttalanden. Jag har inte kollat upp det utan bygger istället ett känsloargument. Överlag upplever jag Moyes som negativ och pessimistisk. Han är väldigt svår att översätta. Han använder sällan svåra ord men han har en väldigt märklig meningsbyggnad och det är inte ovanligt att han klämmer in ett par bisatser i en mening utan att lyckas avsluta huvudsatsen.

Jag hoppas fortfarande att Moyes ska hitta ett sätt att spela underhållande och vinnande fotboll. Gör han det kommer jag inte längre att bry mig nämnvärt om vad han säger och hur han säger det.

Tittar vi på de senaste matcherna så finns det tydliga indikationer på att United är på väg åt rätt håll. Hittills har vi samlat ihop 34 poäng. Under andra halvan av säsongen behöver vi förmodligen ta några fler poäng än så för att ta en Champions League-plats, vilket borde ses som en rimlig målsättning i det här läget. Det är absolut ingen omöjlighet. Jag menar att det faktiskt borde ses som mycket troligt att Manchester United klarar det. För att vinna ligan krävs rimligtvis minst 50 poäng till. Det är inte omöjligt, men det blir förbannat svårt. För att ta 50 poäng på 19 matcher ska du vinna 16, spela oavgjort i två och bara förlora en.

Jag har inte kollat upp det utan bygger istället ett känsloargument.

Allt som Moyes gör är förstås inte dåligt. Han har gjort mycket som är bra. Det tydligaste är att Moyes har gjort Adnan Januzaj till en Unitedspelare. Här är det lätt att peka på Adnans talang och säga att Moyes hade varit galen om han inte hade använt Adnan. Men Moyes var modig då han satsade på Adnan i ett pressat läge. Det hade varit väldigt enkelt att istället satsa på etablerade namn. Just viljan att satsa på egna produkter var sannolikt något gjorde Moyes attraktiv för United.

Jag gillar också att Moyes inte är rädd för att peta spelare som inte gör sitt jobb. Rio Ferdinand var bedrövlig mot city och mot West Brom och har knappt synts till efter det. Ashley Young var usel under säsongsinledningen och spenderade sedan större delen av hösten utanför truppen. Alexander Buttner kostade oss ett mål mot West Ham och har därefter inte varit med i truppen.

Moyes har också väckt Wayne Rooney och fått denne att spela som en världsstjärna igen.

Jag hoppas att Moyes har lärt sig av matcherna mot Stoke (i ligan) och Hull. Då hamnade Moyes i situationer där han inte längre kunde vara försiktig och när han kastade in all offensiv kraft som fanns tillgänglig fick han resultat.

Framtiden är, som alltid, intressant. Det tycks vara uppenbart att ett antal spelare kommer att lämna United, mer eller mindre frivilligt. Det kanske inte sker redan i januari men alldeles säkert till sommaren. Jag tänker på spelare som Anderson, Alexander Buttner, Fabio, Rio Ferdinand, Javier Hernandez och Shinji Kagawa. Patrice Evra sitter mest troligt också löst, liksom Ashley Young. Nani skrev nytt kontrakt efter att Moyes tog över men har inte levererat och kan vara på väg bort. Ryan Giggs fortsätter nog en säsong till (och så en säsong till efter det).

Vi har också Wilfried Zaha som har hamnat i någon slags vakuum. Det han visade upp under försäsongen lovade mycket och åtminstone undertecknad hade räknat med att han skulle få en hel del speltid. Så har det inte blivit. Varför är svårt att veta (bortsett från det självklara att Moyes inte tycker att Zaha är bra nog för tillfället). Kanske får han chansen att visa upp sig i Premier League genom ett lån i januari. Kanske har Moyes redan bestämt att Zaha inte är Unitedkvalitet.

Om åtminstone ett halvdussin a-lagsspelare försvinner så måste förstås några nya in. Den stora luckan är på mittfältet och det var också där Moyes försökte förstärka i somras. Moyes första transferfönster var dock ett stort misslyckande och han får inte misslyckas med nästa värvning.

Det är svårt att veta vem som är ansvarig för att United bara värvade Marouane Fellaini i somras. Att Fellaini inte har lyckats, hittills i alla fall, är dock svårt att inte hålla Moyes ansvarig för. Han borde veta exakt vilka kvaliteter Fellaini har och inte har. Först valde United att inte utnyttja Fellainis utköpsklausul, vilket indikerar att Moyes inte trodde fullt ut på honom. Sedan valde man ändå att satsa på Fellaini då alla andra alternativ föll samman och då var priset betydligt högre. Phil Neville uttalade sig tidigare i höstas om att United visste att Fellaini inte var i toppslag när han kom till United. Då är det för mig obegripligt att man väljer att värva honom på transferfönstrets sista dag.

Oavsett så är det fantastiskt att se Fletcher spela fotboll igen.

En central mittfältare lär fortfarande stå högst på önskelistan. Vi kan också vara tämligen säkra på att Moyes jagar en vänsterback. Jag tror inte att det är självklart att det blir någon värvning i januari. Det är helt enkelt ont om lämpliga spelare som är tillgängliga i januari och då är det faktiskt bättre att vänta. Framför allt då du har en inkörningsperiod på de flesta spelarna.

United har också fått en indirekt förstärkning då Darren Fletcher har gjort comeback. Det är ännu tidigt men indikationerna är att Fletcher har en möjlighet att komma tillbaka till gammal god form. Oavsett så är det fantastiskt att se Fletcher spela fotboll igen.

Transferfönstret i januari blir en utmaning för Moyes. Den största utmaningen han står inför just nu är dock att göra United till ett vinnande lag på Old Trafford igen. På bortaplan har United i stort sett levererat mästarresultat. Det är på Old Trafford man har svikit. Med fyra segrar, två oavgjorda och tre förluster, elva gjorda mål mot åtta insläppta, är det inte konstigt att United inte är ett topplag. Med normal utdelning på Old Trafford hade United toppat ligan. Jag kan inte riktigt förklara varför Moyes United har lyckats så mycket bättre på bortaplan än på hemmaplan men jag tror inte att det är en slump.

Vi vann, tämligen problemfritt, senast det begav sig på Old Trafford (mot West Ham). Imorgon väntar Tottenham och om United kan vinna då ser det helt plötsligt riktigt lovande ut för David Moyes Manchester United. Då kan vi börja diskutera om läroperioden bara var fem månader.

Vi har en liten, men existerande, chans att vinna ligan. Vi är i semifinal i ligacupen. Och i Champions League, det som skulle vara Moyes stora problem, klarade vi gruppspelet med en klackspark. Nu väntar Olympiacos i åttondelsfinalen, en lottning som torde garantera att United tar sig till kvartsfinal. Inte riktigt så bra som vi hade hoppats men jämfört med hur det såg ut efter Newcastle så är det ett par fall framåt. Man kan vända och vrida på sanningen men känslan när vi går in i den andra halvan av säsongen är positiv.