Loading
Det sägs att siffror aldrig ljuger men resultatet 4-3 innebär alltså att Manchester United endast var ett mål ifrån att ta poäng i München, i verkligheten kändes det mycket mer avlägset än så. Samtidigt höjs röster om att det var en bra insats, en bra match, i slutet av dagen är det viktigt att komma ihåg att vi förlorade.
Inför matchen var det många som kände en stor hopplöshet, i mångas psyken var matchen redan förlorar och således var förväntningarna i botten. De första tio minuterna väckte dock något inom oss alla, ett hopp.
Man kämpar för att hålla borta hoppet för att man vet att det kommer göra fallet mer smärtsamt men likt en våg sveps man med och plötsligt är man dränkt i det, hoppet. Det är även detta hopp som gör att raseriet infinner sig när Onana tappar in bollen i mål, kanske är det inte ett raseri utan snarare en uppgivenhet. Uppgivenheten som har definierat våran klubb de senaste tio åren.
Det är ingen idé att diskutera att Pellistri skulle haft en straff eller att Eriksen skulle gjort mål, känslan är att med största sannolikhet skulle vi förlorat oavsett, för dem är Bayern och vi är United. Skulle vi gjort ett mål hade dem bara växlat upp en nivå, på ett liknande sätt som dem gjorde varje gång vi kom nära i denna matchen.
Uppgivenheten är smärtsam och människan är ständigt sökande efter hopp, således faller det sig naturligt att man försöker leta efter strån, gnistor och skärvor av det vi nu letar efter (är det någon som vet vad vi letar efter? är det dem gamla dagarna eller en framtid?). Det är förmodligen därför som även jag efter matchen känner att vi gjorde tre mål, på bortaplan, mot Bayern München och således försöker man rättfärdiga insatsen.
Men i slutet av dagen är det en förlust och skall vi vara ärliga så var vi aldrig ens nära att ta med oss en poäng till Manchester. Just argumentet att dem är Bayern München och vi är endast Manchester United har använts flitigt, vi skall nöja oss med en god insats, det är i detta som faran ligger. Det är ju sant, vi skall enligt logiken inte åka till München och få med oss något. Således väljer vi att acceptera förlusten och istället kolla på insatsen, det är i denna försummelse av identitet som den riktiga förlusten ligger i. Jag vet inte hur många år det kommer ta förens Manchester United har ett fotbollslag som åker till München och har en realistisk chans på att ta poäng, men jag tror att det kommer ta ännu längre tid att bygga upp den förlust av identitet det är när vi säger att dem är Bayern München, vilket då gör oss till dem små, Manchester United. Om ni vill se en klubbs identitet så kolla inte på planen, kolla på kommentarerna hos fansen efter matchen. Vi får aldrig nöja oss med mindre, vi är inte insatser, vi är vinnare, det är inte en fråga om resultat, det är en fråga om identitet.
Höjdpunkterna från matchen ses
Ten Hag fick en fråga gällande hur stämningen var i omklädningsrummet efter matchen och han svarade ”vi är besvikna, när man gör tre mål i München så behöver man iallafall ta en poäng. Men vi gjorde inte detta, vi släppte in för lätta mål”
På en fråga gällande varför vi släpper in så lätta mål svarade ten Hag ”de första 25 minuterna var vi bättre än dem sedan släpper vi in det otroligt lätta målet, men det är inte bara på André vi kan inte släppa igenom Sané så enkelt, vi måste vinna matcher som ett lag”
En journalist frågade om denna kvällen summerar vart laget är nu, ten Hag svarade ”Ni såg mot Arsenal, Brighton och Bayern, dem är alla tre bra lag och vi har förlorat alla matcher, vi måste börja skapa våran egna tur, skapar du inte din egna tur så får du ingen”
Ett ord som gick som en röd tråd från Erik ten Hags sida var ”determination” (beslutsamhet), att vi själva måste börja skapa våran egna tur och kan inte vara beroende av att andra skall skapa fördelar åt oss för det kommer inte ske på denna höga nivån.
Se hela presskonferensen nedan
