1-0 mot Fulham, ett Fulham som jag inför säsongen räknade med att de skulle hamna i mitten/övre mitten av tabellen i år. Jag tycker att de har ett intressant lag trots tappet av Palinha. Ett positivt resultat för oss, tre poäng, noll insläppta mål och för en gångs skull en stabil insats över 90 minuter. Detta är naturligtvis bara en match men vi såg saker som vi saknade förra säsongen.

Det jag vill framhäva med att vi saknade förra säsongen, enligt mån åsikt, är stabilitet, stabilitet och stabilitet. Det kändes som att varenda match man klev in i var en vit kanvas som väntades att bli målad av Jackson Pollock, en röra av färger, penseldrag och abstrakta tankar. Utfallet? Ja, ofta var det ju så att man kunde komma ifrån en match med någon poäng efter att andats i 90 minuter genom ett sugrör. I fredags var det något annat. Det kändes sansat, det kändes stabilt och planerat. En avsaknad av panik. Något som många av oss inte såg framför oss. Kanske är det så att ten Hag sitter hemma och knyter näven ”kolla, nu visade jag dom allt”. Kanske. Men som ingressen lyder, det här är en match, Manchester United behöver stabilitet och struktur över tid. Sakta smyger sig ändå en optimism fram, ”det kanske inte är så dumt med Ajax 2.0?” Tyckte att både Mazraoui och de Ligt såg fina ut. Särskilt den förstnämnde. En kan hoppas att båda startar matchen mot Brighton för det kommer att bli en helt annan matchbild.

ibland får man inse att ens chanser är förbrukade

Om Fulham ser ut som ett lag som kan göra det bra ifrån sig den här säsongen så visade Brighton mot Everton att de kan göra detsamma. Ett sargat Everton, men 3-0 är väldigt övertygande och med en anfallsfrisk fotboll gör det att man antar att det blir en helt annan matchbild. Men om mycket var bra mot Fulham så fanns det dåligheter också. Saker som behöver förändras mot Brighton. Det eviga frågetecknet Rashford, var har vi honom? Vi vet mycket väl vad han är kapabel till men samtidigt känns det som att han bara tar ett steg tillbaka för varje säsong som går. Beslutfattandet blir värre och värre. Att han har hamnat i något vakuum och tappat sitt libido. Det ser ut som att han försöker – ett tag. Sen sipprar livslusten iväg och han tappar huvudet och springer menlöst upp och ner och på motspelare utan tanke. Jag är inte heller rätt man att fråga vad vi ska göra – han kanske behöver tid ifrån fotbollen och andas? Han kanske behöver bänkas ett gäng matcher för att få tillbaka sin glöd? Eller behöver han säljas? Jag hamnar i ett melankoliskt läge där jag varken vet in eller ut men något behöver göras. Jag förstår att ten Hag spelar honom vecka ut och vecka in, en spelare med hans kvalitéer, man vill ha igång honom.

Är verkligen säsongen när han gjorde 30 plus mål en anomali?

Samtidigt har vi inte råd att hålla på och dalta med spelare om vi någonsin ska vara med och utmana om titlar. Vi har tyvärr nog med ytterspelare som är för dåliga för Manchester United och ibland får man inse att ens chanser är förbrukade tills man bevisar motsatsen. Det spelar ingen roll hur mycket instagrammande om sin träning från mellanöstern man gör. Det hjälper liksom inte.

Så hur ska vi egentligen tänka när alla är friska och krya? Vem ska egentligen spela? Jag är motvilligt nog redo att ge Rashford några chanser till men det börjar att bli dags att bevisa.. Bra mycket mer. Garnacho fortsätter att imponera, Amad om än sådär mot Fulham har visat vad han går för under försäsongen. Vi har Zirkzee och en Höjlund som inom kort är matchredo. Svårt, men tur för Rashford är att både Sancho och Antony har varit ännu sämre. Nu pekar väl visa saker på att Sancho kanske ska bort men om något mirakel inte händer så är Antony kvar minst en säsong till. I ärlighetens namn känns hans plats ohotad just nu av andra skäl än det som händer på planen. Han kommer att spela mot Brighton, det handlar mer om vem av Amad och Garnacho som får chansen på högersidan. Kanske är det därför han inte känner pressen att prestera för det verkar inte göra någon skillnad – han får alltid starta.

Men i ärlighetens namn, utifrån de förutsättningar vi har, så ser jag i alla fall ingen bättre lösning. Kanske lossnar det för Marcus mot Brighton – vi kan bara hoppas.

Och jag är försiktigt optimistisk.