Free Kobbie Mainoo

Ett annalkande VM-år och ett transferfönster som närmar sig i januari. Det handlar om att stärka sina aktier, det handlar om att få en plats i de tre lejonens trupp. Drömmen om att vara delaktig när ”den kommer hem” till ett exploderande England som törstar efter Carlings i de tomma öltapparna. Ett firande som England inte har sett som närmar sig ett sekel nu. Men det är ju mycket OM. OM England vinner. OM Mainoo får mer speltid. OM han ens blir uttagen. Men hans tillvägagångssätt är enligt mig helt fel.

Det är klart att man kanske hade skrivit om saker som förtjänar mer utrymme, att man spelar 4-4 mot Bournemouth hemma med en försvarsinsats som kan liknas korpens division sju. Eller att Bruno öppnar upp sig om Saudi Arabien och allt vad det innebär. Men det behöver pratas om Kobbie Mainoo. Vi alla minns hur han från ingenstans togs ut av ten Hag och blev gjuten i ett skadeskjutet Manchester United. Hur han kunde dominera ett mittfält som 18-åring mot Liverpool, Manchester City osv. Bilden av han, Garnacho och Höjlund sittandes på reklamkanten i triumf på grund av ett av alla mål de var delaktiga i. Framtid sades det. Framtid var det vi såg. Kröning var det som komma skall efter att ha gjort mål i finalen mot Manchester City. Jag var till och med nära att buda hem just den postern av detta, postern av tre ungdomar och Manchester Uniteds framtid. Det ingöt hopp i mig. Hopp om att det kommer att vända en dag och att Mainoo kommer att vara navet i hjulet som krossar våra motståndare under många år framöver. Det känns som ett parallellt universum nu i jämfört med då, en stranger things-värld där Mainoo lever på mardrömssidan och allt tack vara Ruben Amorim.

”Enough is enough”

Känslan runt vår fanbase, även jag inkluderad, är väl att Kobbie ska spela, Bruno spelas ur position osv, det urholkade återkommande tjatet eller gnället, beroende på hur man ser det. Vi alla har hört historierna förr. Amroim har fått frågan tusen gånger om varför han inte spelar Kobbie. Paul Scholes har svurit över detta i poddar och tabloider. ”Enough is enough” det är dags att röra på sig är kontentan som mynnar ut i slutet. Paul Scholes är inte ensam av alla så kallade ”pundits” som yttrar likvärdiga agendor. Jag själv har ställt mig i det ledet en lång tid. ”Vi förstör vår egna produkt Kobbie Mainoo”.

Amorim menar på att han spelar de spelare han tycker är bäst för att kunna vinna en fotbollsmatch, det han ser på träningar, attityder osv och den här situationen är inte unik på något sätt. Vi har haft spelare förut som hamnat i det här läget av andra anledningar, Beckham, Keane, Tevez – listan kan göras lång. Men det handlar om att kämpa för sin plats, för ingen spelare är större än Manchester United, det kan vi väl ändå vara överens om och det är något som funnits i klubbens ådror sen Sir Alex Fergusons tid. Det spelar ingen roll om du är Ronaldo, Rooney, Keane, Cantona, van Nistelrooy eller Kobbie Mainoo och med det menar jag inte att jämföra Mainoo med klubblegender men ni förstår tanken. Man borrar ner huvudet, man gör allt på träningar och man tar sina chanser när de kommer oavsett om man får 90 minuter eller 10 sekunder, vilket känslan har varit med Mainoo, han är inte ute och pratar öppet med pressen eller liknande, vi alla var helt övertygade om att det var exakt det här han gör och gjorde. Eller hur är det egentligen?

mitt stöd för Mainoo exploderade i tusen bitar efter

Men nu står vi här, fokus skulle varit att ta tre poäng på Old Trafford mot Borunemouth, istället exploderar sociala plattformar med en bild på Kobbie Mainoos bror med tröjan ”Free Kobbie Mainoo”, på reklamkanten som tidigare påminde en om hopp, talang och en optimistisk framtid. Roy Keane uttryckte det milt och kallade honom för Mainoos ”idiotiske bror” och vi kan väl hålla med om att det var en idiotisk gärning. Istället för att fortsätta att tro att Kobbie försöker motbevisa Amorim på varje träning som genomförs börjar man få en helt annan bild av situationen. Det är inte fel att få träna med A-laget och att få sparsamt med chanser när man är 20 år – tiden finns fortfarande kvar och han har fortfarande mycket att lära.

Mainoo må ha bra spelförståelse men han kunde inte ha sämre förståelse och timing när det gäller att släppa lös sin korkade bror på det viset. Det hade varit annorlunda om Mainoo hade gått ut och sagt att det där var något min bror planerade utan mig, men ingen sån ursäkt har kommit, vilket gör att man känner att den där gesten var helt i samförstånd. Ett budskap som Kobbie själv ville få fram. Precis innan spelare lämnar för afrikanska mästerskapen, Casemiro blir avstängd och du ska nu kunna få dina starter och kunna motbevisa tränaren. Om jag tidigare var camp Mainoo så är jag mer camp Amorim nu, mitt stöd för Mainoo exploderade i tusen bitar efter en dåraktig handling av en bror som knappast har något med fotboll att göra.

Och nu har vågskålen tippat över till Amorims fördel och troligtvis är det han som går segrande ur detta – om det ska koras en vinnare bland förlorarna.

Och kanske lyckas Mainoo att motbevisa Amorim i en tröja som inte är röd.

P.S.

Jag vill också rikta ett stort tack till alla läsare för det här året, tack för feedback, kritik, fina diskussioner och för att ni fortsätter att stödje muss och världens finaste fotbollsklubb.

God jul och gott nytt år!