Idag fyller Diego Forlán 40 år. Vi gratulerar!

Sällan har väl förvandlingen varit så total som när Diego Forlán blev kulthjälte. Det började inte bra. Inledningsvis var det faktiskt ett fullständigt fiasko.

Värvad från Independiente vintern 2002 blev det noll mål på arton matcher under debutsäsongen. Nollan skulle spräckas Champions League-kvalet mot Zalaegerszeg, trodde vi. United ledde med 3-1 totalt när domaren pekade på straffpunkten, sent i returen på Old Trafford. Perfekt läge att låta den nya anfallaren få spräcka nollan, tänkte de flesta. Så även Forlán som klev fram till straffpunkten. Roy Keane hade andra tankar och beordrade Ruud van Nistelrooy att ta straffen. Ledningen var inte tillräckligt säker, resonerade lagkaptenen. Forlán fick skamset lunka därifrån, mållös igen.

Vi sympatiserade ändå med Diego. Han gav allt, så mycket var uppenbart. Och han verkade vara en hyvens kille. Det var bara det att bolluslingen inte ville in i mål.

Nollan skulle han spräcka först i match 27. Mot Maccabi Haifa i Champions League. På straff. När matchen redan var avgjord.

Ketchupeffekt? Nej, Forlán gick mållös från planen i sina sju kommande matcher. Så fick han göra ett viktigt kvitteringsmål mot Aston Villa och veckan efter avgjorde han sent mot Southampton, i en match som United i ärlighetens namn förtjänade att förlora. Forlán firade med att ta av sig tröjan. Inget anmärkningsvärt i sig men han misslyckades ju med att sätta på sig tröjan igen. Vad göra? Spela och vinna boll i bar överkropp, förstås.

När det blev december hade Forlán gjort 3 mål på 41 matcher. United var femma i tabellen, med nio poäng upp till Arsenal (som förvisso hade en match mer spelad) och fem upp till Liverpool. Så när vi reste till Anfield stod säsongen på spel.

Mållöst i dryga timmen. Sedan en dundertabbe av Jerzy Dudek och Forlán fick öppet mål. Van Nistelrooy jublade innan Forlán ens hade rört bollen. United ledde på Anfield. Ett par minuter senare dunkade Forlán in 2-0. Det var det för Liverpool, som skulle sluta säsongen 19 poäng bakom United.

Diego woah-oh-oh,
Diego woah-oh-oh,
He comes from Uruguay, he made the Scousers cry.

En kulthjälte var född.

I januari sköt han instinktivt segermålet mot Chelsea efter en delikat framspelning av Juan Sebastián Verón.

Diego Forlán gjorde bara sex ligamål säsongen 2002/03. Hans bidrag till Uniteds 15:e ligatitel är ändå odiskutabelt. Segern på Anfield vände Uniteds säsong och utöver det gjorde Forlán två sena segermål, ett sent kvitteringsmål och 1-0-målet i en 2-0-seger mot Birmingham.

På försäsongen kände vi igen honom igen. En horribel miss i träningsmatchen mot Juventus. Viss tröst var att matchen redan var vunnen.

Diego Forlán blev aldrig en succéanfallare i Manchester United. Dryga året efter Anfield slutade han göra mål, mållös i 12 av hans 13 sista matcher för klubben. Det enda målet mot Northampton i FA-cupen. Sommaren 2004 lämnade han United, med 17 mål på 98 matcher som facit. Han var inhoppare 61 gånger (ingen annan spelare som har varit i närheten av 100 matcher för United har så stor andel inhopp).

Vi följde ändå Forláns karriär med glädje. Där han aldrig lyckades fullt ut i Manchester United skulle han göra en stor karriär för sig själv i Villarreal, Atlético Madrid och i Uruguays landslag. Han gjorde båda målen när Atlético besegrade Fulham i Europa League-finalen, han blev skyttekung i VM, han vann Copa América (tvåmålsskytt i finalen).

Forlán levde sedan ett nomadiskt liv. En sväng i Italien, vidare till Japan, hem till Uruguay, därefter Indien och avslutningsvis Hongkong. Han pensionerade sig själv förra våren.

En gång både meste spelare och meste målskytt för Uruguays landslag har Diego Forlán fotbollen i blodet. Hans morfar vann Copa América, så även hans pappa. Nu är han trebarnsfar, så kanske vi i framtiden får höra från nästa generation Forlán.

Jag inledde den här texten med att kalla Forlán kulthjälte. Det är där jag landar. Jag kan inte påstå att jag verkligen minns vad jag tyckte om honom då det begav sig. Men när jag ser tillbaka gör jag det med glädje, med ett leende på läpparna. Grattis Diego! du fick Liverpool att gråta, det räcker väldigt långt.