När Henrik Larsson kommer på tal är det nog för de flesta svårt att inte få upp grönvita färger i huvudet, eller för all del blågula. Målsprutan från Helsingborg är givetvis allra starkast förknippad med vad han uträttade i Celtic men även det svenska landslaget. Vi får emellertid inte glömma vad han gjorde i Manchester United. För nog satte anfallaren ett avtryck under sin korta, men lyckade, sejour på Old Trafford. Idag gratulerar vi Henrik Larsson på 50-årsdagen.

Henrik Larsson hade en lång och gedigen spelarkarriär och skrev framför allt in sig i Celtics historieböcker med en tredjeplats på listan över klubbens meste målgörare genom tiderna.

Vägen till Skottland hade gått via Helsingborgs IF i Sverige och Feyenoord i Nederländerna. Det var i dessa klubbar genombrottet (ett relativt sent sådant) kom för den skånske anfallaren och när han därefter anlände till brittisk mark skulle han komma att stanna i den katolskt förknippade Glasgow-klubben i sju år.

Brinntiden var lång och målskörden ihållande. 242 mål på 315 matcher är siffror man inte skojar bort.

Att Henke var ämnad för större klubbar var det egentligen aldrig något snack om. Det skulle emellertid dröja till en ålder av 33 innan flytten till en jätte kom.

Katalonien och FC Barcelona må låta som ett stort steg för vilken svensk fotbollsspelare som helst. Och det är nog sant i de allra flesta fall. Inte för Henke.

Kanske gör namnet sitt till? I våra svenska ögon stack så klart hans namn ut när spelarna runtomkring hade tröjor det stod Ronaldinho, Eto’o, och Xavi på.

Han var till åren under den tiden men det var inte tu tal om att han inte höll. I Barcelona stod han visserligen inte högst i hierarkin men liksom han var en målskytt, var han också en rollspelare, någon som kunde komma in och förändra en matchbild om så krävdes. Han kunde vara tungan på vågen. Ta bara Champions League-finalen 2006. Det är ganska mäktigt när man faktiskt tänker på det – Henrik Larsson byttes alltså in i den matchen och var inblandad i bägge målen när Barcelona vände underläge mot Arsenal. Både speluppfattningen och passningen som föranleder 2-1-målet är hämtat från den absolut högsta hyllan.

Gissningsvis var ögonblicket när han lyfte Champions League-bucklan mot skyn då karriären stod i zenit. Om inte annat var det sannerligen ett fint sätt att kröna en fin yrkesbana som fotbollsspelare på.

Nog för att Henke skulle spela VM med Sverige en knapp månad senare, men med tanke på hur det faktiskt gick för blågult den gången, var den mästerskapssommaren inget som framkallar de där nostalgiska tankarna som till exempel 1994 gjorde.

Vid en ålder av 34 vände Skånesonen därför hem till Helsingborg för att spela för stadens allsvenska lag. Förmodligen infann sig en känsla av mättnad efter alla år ute i Europa. Under hösten spelade han i ett HIF, som tog en fjärdeplats i Allsvenskan.

Henke blev ett år äldre, höstlöven började falla, och årsskiftet närmade sig.

På andra sidan Nordsjön, borta på de brittiska öarna, var Premier League-säsongen under samma period i full gång. Vinterschemat började bli allt mer intensivt, då som nu, och en viss skotte i Manchester United kände att det började råda en viss anfallsproblematik.

Fransmannen Louis Saha gjorde Alan Smith sällskap i sjukstugan och kvar stod Sir Alex Ferguson med två alternativ på anfallspositionen – Wayne Rooney och Ole Gunnar Solskjaer.

Ferguson var en listig manager. Han lyfte luren. I andra änden fanns en listig anfallare.

Det var inte så att Henke hade tappat stinget på ett halvår. Han hade trots allt varit med och spelat en nyckelroll i den största av klubblagsturneringar. Ferguson var inte dummare än att han förstod att svensken kunde bidra även i ett lag som Manchester United.

I december kom den engelska storklubben överens med Helsingborgs IF om ett låneavtal för Larsson. Kontraktslängd? Två månader.

För den objektive och utomstående är det naturligtvis enkelt att hävda att tiden i United var en parentes i svenskens karriär.

För den med United-glasögon är det enkla svaret att det var tiden i Barcelona som var parentesen.

Fast, om vi ska vara uppriktiga var egentligen ingen sejour i Henkes karriär att klassa som en parentes. Både han och klubbarna var större än så (icke att förringa Högaborgs BK, som fostrat ett gäng landslagsspelare genom åren).

Kanske kan man kallade det lite av ett gästspel i United. Men i sådana fall var Larsson en hedersgäst. För det var verkligen en ära att få se en av svensk fotbolls störste någonsin i den röda tröjan.

Att det emellertid bara blev tre mål på 13 matcher i klubben är så klart inga massiva siffror, men att stirra sig blind på statistik ger inte en rättvis bild av tiden i United. Det är snarare mentaliteten han kom in med som ska belysas, vilket kan vara komplicerat att förklara.

Hade Ferguson velat haft en ännu mer patenterad målskytt, och kanske yngre därtill, då hade den envise skotten med största sannolikhet löst det på ett eller annat vis. Med Henke fick han garanti på ett par mål, men ännu viktigare; han fick in en ny karaktärstyp i laget, vilket bidrog till att andra lyfte sig.

I sin självbiografi beskriver Ferguson svensken som väldigt lyhörd och absorberande när instruktioner gavs ut. Och väl ute på planen var det alltid ett gediget arbete som gällde. I första hand förknippad som en klinisk målgörare men därutöver en spelare som kunde underkasta sig manager och andra spelare.

”I sin sista match mot Middlesbrough, när vi vann med 2-1 och Henrik gick ner på mittfältet, sprang han kulorna av sig,” skriver Ferguson och fortsätter:

”När han kom in i omklädningsrummet stod alla spelarna upp och applåderade honom, och ledarna klappade med. Det krävs sin spelare för att göra ett sådant intryck på två månader.”

Känslan är att affären om Henke till United var så gentlemannamässig på alla sätt. Anfallaren själv ångrar i efterhand att han inte stannade längre i United, eller åtminstone säsongen ut. Då hade han fått mottaga Premier League-medaljen, som han bidrog till att laget vann. På grund av för få spelade matcher i ligan (7) fick han inget sådant kvitto.

”Jag hade ett kontrakt med Helsingborg och kände att när man skrivit på ett avtal så förhåller man sig till det.”

En klassaktion. För, vem hade inte velat stanna?

Faktum är att Ferguson hade koll på Larsson långt innan tiden i United. Skotten medger att han hade kunnat hämtat in Henke redan när han stänkte in mål för Celtic. Men Ferguson fick då förklarat från Glasgow att Larsson var en av de mest värdefulla spelarna i klubben där och då, medan det ju fanns massor av stjärnor i United.

Ferguson accepterade och gick vidare. Hur stor inverkan Henke hade haft på United om han faktiskt anslutit tidigare och gjort en längre sejour i klubben är det ingen som vet.

Det vi i alla fall vet är att Sir Alex fick sin svensk till slut och det är nog rättfärdigat att säga att Helsingborgssonen bidrog mer än vad man faktiskt tror till att klubben tog sin första ligatitel på fyra år. Kanske lyckades han till och med ingjuta en mentalitet som satte sig i väggarna även under de kommande säsongerna? Manchester United skulle nämligen fortsätta vinna ligatitlar efter att Henke lämnat öarna.

Stora spelare sätter sina spår och Henrik Larsson, han var en stor spelare.

Grattis på 50-årsdagen, Henrik Larsson!