Loading
Manchester United spelar numer vanligen i röda tröjor, vita shorts och svarta strumpor. Så har det emellertid inte alltid sett ut och i den här artikeln kommer vi att reda ut hur Uniteds hemmadräkt har förändrats genom åren.
Till den här artikeln finns sidan Manchester Uniteds dräkt, där vi har sammanställt hur Uniteds dräkt har sett ut säsong för säsong.
Idag en av världens allra största klubbar var Manchester Uniteds begynnelse betydligt mer blygsam. Klubben bildades år 1878 av järnvägsarbetarna på Newton Heath-stationen som tillhörde Lancashire and Yorkshire Railway. Detta gav upphov till namnet Newton Heath Lancashire and Yorkshire Railway, eller Newton Heath LYR.
En hyfsat allmänt vedertagen sanning är att Newton Heath spelade i grönt och guld. Det är inte fel, men det långt ifrån hela sanningen.
När en fotbollsklubb bildas idag är valet av namn, klubbmärke och färger förmodligen högt upp på dagordningen. Så var inte fallet på det sena 1800-talet.
Newton Heaths tidiga historia är dåligt dokumenterad. I de allra första matcherna hade laget förmodligen inte ens en uniform dräkt. Det troligaste är faktiskt att spelarna använde sina privata kläder. En teori är att kepsar i distinkta färger användes för att skilja spelarna åt.
Säsongen 1879/80 finns den första dokumenterade beskrivningen av Newton Heaths dräkt, då spelarna bar ”vita [tröjor] med ett blått band [blue cord]”. Ingen vet säkert men det anses vara troligt att bandet var ett snöre eller ett rep och att spelarna bar det runt midjan (som ett bälte) eller över axeln (som ett axelband).
Bandet behövdes, för i de flesta matcherna hade nog även motståndarna vita tröjor. Att det blev vitt var naturligt men knappast ett aktivt val. Vita tröjor var nämligen både billigast och vanligast.
Till tröjan hade spelarna mest troligt sina egna knickerbockers (knickers), halvlånga byxor som gick nedanför knäna men inte hela vägen ner till foten. Privata byxor innebar mest troligt att lagkamraterna hade byxor i olika färger. De vanligaste färgerna på byxorna var troligen vitt, svart eller marinblått.
Den vita tröjan byttes snart ut. Inför säsongen 1880/81 listades förvisso klubbens färger som vita med ett blått band. Mycket tyder emellertid på att det var den här säsongen som Newton Heath började spela i grönt och guld, även om vissa menar den nya tröjan faktiskt var röd och vit. Någon definitiv dokumentation finns inte.
Ordförande Frederick Attock samlade in pengar från arbetarna för en ny dräkt och matsalskommittén (vad det nu riktigt var för något…) bidrog också. Pengarna räckte för att köpa en uppsättning tröjor i kashmir. Om det blev grönt och guld har det en naturliga förklaring. Det var nämligen moderbolagets färger.
Halva tröjan var grön och halva var i guld, med ärmarna i omvända färger (eller om den nu var röd och vit). Modellen kallades på den här tiden ofta för quartered, trots att halved förstås var ett rimligare namn. Detta lurade faktiskt vissa illustratörer. På 1890-talet insågs misstaget och modellen kallades hädanefter för halved. Ja, förutom i Blackburn, där de kallade sina halverade tröjor för quartered till andra världskrigets utbrott.
Nu kanske någon tycker att det som kallas för guld minsann är gult. Kanske det. Alla dåtida rapporter (som förvisso inte är många och även bestridda) säger hur som helst guld. Ingen tröja finns bevarad och då en obetydlig fotbollsklubb fotograferades på den här tiden var det givetvis inte i färg.
Säsongerna som följer är det inte dokumenterat vilka färger som Newton Heath använde. Det troliga får anses vara att de nyinköpta tröjorna fortsatte användas. Något annat skulle vara slöseri med pengar.
Från 1884 finns ett foto som åtminstone bekräftar att tröjan var delad i två färger. Ett år senare blev Newton Heath LYR en professionell fotbollsklubb.
Även nästa kända tröja var delad i två färger. Här vet vi att färgerna var rött och vitt, inte grönt och guld. Någon förklaring till det eventuella färgbytet går inte att finna men att klubbens färger nu var rött och vitt är hur som helst dokumenterat från säsongen 1887/88. Måhända var den delade tröjan alltid rödvit, det får vi nog aldrig veta säkert. Möjligen var det också nu som hela laget hade knickers i samma färg, mest troligt marinblå.
Färgerna förblev desamma men runt 1890 har vi ändå en markant förändring då tröjorna får knappar och krage. Ungefär samtidigt tog det slut mellan fotbollsklubben och järnvägsbolaget, Newton Heath LYR blev Newton Heath FC. Huruvida det betydde något för bytet till knappar och krage förtäljer inte historien.
På den här tiden gjorde Newton Heath tre säsonger i Football Alliance innan klubben inför säsongen 1892/93 antogs till Football League (dagens EFL), där Newton Heath omedelbart tog plats i förstadivisionen (dagens Premier League). Tröjorna var fortsatt röda och vita, men nu fanns en ny variant där båda ärmarna var röda. Byxorna nu dessutom blå snarare än marinblå.
Första säsongen i Football League slutade Newton Heath på en hedersam 16:e-plats… av 16 lag… Kontraktet räddades ändå via kvalspel (då kallat Test Matches). Förmodligen var det tröjornas fel att det gick dåligt, så säsongen 1893/94 spelade Newton Heath återigen i grönt och guld. Nu dock i en randig tröja.
Vad som föranledde färgbytet är även nu okänt. En teori är att klubben ville stärka banden till järnvägsbolaget.
Hur som haver gav de randiga tröjorna heller ingen lycka. Det blev en ny sistaplats och nu degradering. Hög tid för en ny tröja! Nu blev det en helgrön, med detaljer i guld. Dessutom bytte klubben till vita byxor.
Dräkten var förvisso enhetlig men inte sällan hade spelarna olika modeller av tröjor i samma färger.
Från 1896 finns en färgposter där en Newton Heath-spelare, tillsammans med spelare från många andra klubbar, avbildas i en blå- och brunrandig tröja. Det finns emellertid inga bevis för att Newton Heath någonsin spelade i en sådan tröja.
Efter två säsonger i grönt bytte Newton Heath inför säsongen 1896/97 färg för sista gången. Nu återgick klubben till en vit tröja. Kanske valdes färgen, precis som i begynnelsen, för att den var billigast.
Nu kan tyckas att utgifter för tröjor inte borde ha någon större inverkan på budgeten. Men varje penny räknades för en klubb på ruinens brant. När tröjorna gick sönder så lagades dem. Vanligast var kanske att knapparna gick sönder. Detta fick bli ett mindre problem. Ett snöre fungerade som substitut för knappar ibland. Andra gånger fick det bli en V-ringning.
Efter sex säsonger i vitt stod Newton Heath på ruinens brant. Hunden Major lockade bryggaren John Henry Davies som kom att rädda klubben. I april 1902 bytte Newton Heath namn till Manchester United.
Med namnbyte förstås nya tröjor. Historien berättar att det var Davies som förespråkade röda tröjor, utan att förklara varför. En helröd tröja i kashmir, med knappar och krage köptes in. Till detta vita shorts och svarta strumpor. Att det fortfarande inte var så noga illustreras av att strumporna ibland var helsvarta och ibland hade en ljusblå topp. Nog om det för nu, mer om byxor och strumpor längre ner i artikeln.
Fortfarande var tröjor inget som klubben slösade pengar på i onödan. Trasiga tröjor lagades om möjligt. När det inte längre gick att laga så fick nya förstås köpas in. De nya kanske inte var identiska med de gamla. Länge gällde att olika modeller kunde användas av olika spelare under samma match.
Bilder antyder att samma tröjor användes före, under och efter första världskriget. Ligaspelet tog förvisso paus men fotboll – inför publik – spelades under båda världskrigen. Av bilder att döma kan vissa av Uniteds tröjor ha varit i bruk i nästan ett decennium!
I oktober 1921 anställdes John Chapman som ny manager. Detta förde med sig att United inför säsongen 1922/23 bytte till vita tröjor med ett stort rött V över magen. Chapman kom från skotska Airdrieonians, som spelade i tröjor som såg ut så. Samtidigt gick det inte så väldans bra för United på den här tiden, vilket också kan ha motiverat ett tröjbyte.
Det finns en historisk koppling också. I FA-cupfinalen 1909 hade United spelat i vita tröjor med ett rött V. Mer om det i en senare artikel.
Men mest troligt kom tröjbytet på Chapmans initiativ.
Nåväl. I oktober 1926 stängdes Chapman av från all fotbollsverksamhet för olämpligt uppträdande. Vad han hade gjort fick allmänheten aldrig veta. Såhär nästan 100 år senare kan undertecknad tycka att den som byter färg på Manchester United förtjänar en avstängning. Att det tog mer än fyra år för avstängningen att träda i kraft … ja, FA har väl aldrig anklagats för att jobba snabbt?!
Hur som haver så skulle Chapman aldrig mer jobba för United. Säsongen 1927/28 spelade United återigen i röda tröjor.
Någon framgång på planen hade United inte på den här tiden. Säsongen 1933/34 höll United på att ramla ner i tredjedivisionen (dagens League One). United hade emellertid, säsongen innan, vunnit ett par bortamatcher mot Charlton och Burnley i det nya reservstället. Så spelarna började se på detta ställ som turligt.
I februari 1934 vann United, efter nio förluster och två oavgjorda, igen borta mot Burnley i reservdräkten. Nu var det minsann ställt bortom allt tvivel att reservdräkten förde med sig tur. Vad göra? Byta, förstås!
Ett protokoll från styrelsemötet i mars 1934 bekräftar att klubben hade fått FA:s tillåtelse att byta tröjor till ”maroon and hoop”. Det är på samma gång både obegripligt och en perfekt beskrivning. Översatt till svenska blir det ordagrant ”vinrött och tunnband” men om vi tänker på att Celtic kallas för Hoops på grund av sina horisontellt randiga tröjor så blir det genast begripligare.
Tröjbytet gjorde susen! United klev ut på Old Trafford i de nya tröjorna och besegrade Bury. Laget vann nu nästan varenda match. Ja, eller fem av de tolv sista i alla fall. Kontraktet räddades med en seger i en direkt avgörande match mot Millwall i den sista omgången.
Nu gäller det emellertid att inte vara överdrivet vidskeplig. Kanske, kanske var det ändå inte tröjorna som räddade kontraktet. Efter några månader i maroon and hoops våren 1934 gick United säsongen 1934/35 tillbaka till röda tröjor.
Sedan dess har Manchester United haft röda tröjor.
Många av Uniteds spelardräkter förstördes när Old Trafford bombades under andra världskriget. Tillgången på kläder var mycket dålig och det är troligt att United i vissa matcher under kriget lånade kläder av motståndarna.
Från den 1 juni 1941 till den 15 mars 1949 ransonerades kläder i England. För Uniteds del innebar det att klubben i ett matchprogram efter kriget faktiskt bad supportrar att donera klädkuponger.
Efter kriget skulle fotbollskläderna ändå revolutioneras. Säsongen 1945/46 introducerades tröjnummer på utespelarnas tröjor.
Relativt lite hände nu med Uniteds tröja. Först säsongen 1955/56 får vi nästa stora förändring, då en tröja med djup V-ringning introduceras. Den tröjan hängde med till säsongen 1960/61, då den byts ut mot en tröja utan V-ringning. Nästa stora förändring var inför säsongen 1971/72, då vi fick en tröja med krage.
Först säsongen 1972/73, långt senare än många andra klubbar, dök Uniteds klubbmärke upp på tröjorna. Tidigare hade United bara haft en symbol på tröjan i cupfinaler. Men det tar vi utförligare i en egen artikel.
Den röda djävulen och skeppet: Historien om Manchester Uniteds klubbmärke
Nästa stora förändring, som skedde i samband med byte till en ny tröja, var säsongen 1975/76, då tröjtillverkarens logo tog plats på tröjorna. Ibland, åtminstone. Under några säsonger var det olika från match till med men sedan 1978/79 har tröjtillverkarens logo alltid funnits på tröjorna.
Så sent som i slutet av 1970-talet hade vi samma grunddesign fem säsonger i rad. Sedan blev det 1980-tal och nu kom någon på att det var spännande med nya tröjor. Nu introducerades en ny tröja varannan säsong.
Säsongen 1982/83 hade United för första gången en tröjsponsor. När det blev 1990-tal kom Football League på att ligans symbol skulle göra sig som tryck på ärmarna. Uefa hade hakat på när United deltog i Champions League för första gången säsongen 1994/95. FA jobbade långsammare. När Eric Cantona sänkte Liverpool i FA-cupfinalen 1996 hade vi förvisso fått ett specialtryck för cupfinalen (inget märke åren innan) men först säsongen 2015/16 blev FA-cupens logo standard på tröjornas ärmar. Ligacupen hakade, finaler undantaget, på så sent som 2017/18.
I slutet av 1990-talet tyckte United att två säsonger var väldigt lång tid för en tröja. Men regler är ju regler, så det gäller att tänka kreativt. Lösningen blev en Champions League-tröja som var i bruk säsongerna 1997/98 till 1999/2000. Av någon anledning blev det emellertid ingen ny tröja bara för Champions League.
Efter tre evighetslånga år utan ligatitel blev United mästare i nya tröjor 2007. Uppenbarligen var det nya tröjor som var mirakelmedicinen. Så vi testade med nya tröjor igen säsongen 2007/08 och det blev succé med vinst både i ligan och i Europa. Sedan dess har vi bytt hemmatröja inför varje ny säsong. Jag kan inte tänka mig annat än att det har gett oss evig framgång.
Den senaste stora förändringen var då vi säsongen 2018/19 började med sponsor på armen. På något sätt passande att armsponsorn introducerades på en horribel tröja.
Som noteras ovan hade spelarna knickerbockers i begynnelsen. Inte för att de var frusna men nakna knän är ju oanständigt. När spelarna väl hade fått enhetliga byxor hade Newton Heath som sagt vanligen blå eller marinblå byxor, med undantag för ett par säsonger i mitten av 1890-talet, då byxorna var vita.
När Newton Heath blev Manchester United och fick en röd tröja valdes vita shorts till den.
Ja, shortsen skulle förstås fortfarande täcka knäna. En som inte gillade det var Charlie Roberts, Uniteds lagkapten från 1905 till 1912. Eftersom Roberts var den han var struntade han helt sonika i FA:s regler och till slut gav FA med sig.
Roberts var i största allmänhet en snigel i ögat på FA. Tillsammans med lagkamraten Billy Meredith var Roberts till exempel ledande när Players’ Union bildades. Innan unionen var helt accepterad hände det att United spelade med band för unionen på armarna. Ibland fick emellertid även Roberts rätta in sig i ledet. I halvtid i en match mot Arsenal fick United telegram från unionens sekreterare, som bad United att ta av sig bandet.
Jaja, shorts var det. De är vita, med undantag bara för undantag. Styggelsen säsongen 2018/19 var faktiskt första gången sedan namnbytet till Manchester United som klubbens shorts inte i första hand var vita.
I enstaka matcher har vi förstås bytt shorts. Borta relativt frekvent, när motståndaren är dum och spelar i vita shorts. Sedan säsongen 1975/76 har det varit standard att lagen inte bara ska ha olikfärgade tröjor utan också olikfärgade shorts.
Annars hade vi förmodligen svarta shorts för första gången i Charity Shield 1957. När vi byter från vita shorts är det nästan undantagslöst till svarta shorts. Jag har bara hittat ett enda fall där vi hade röda shorts. Det var mot Real Madrid i Europacupen 1957, då vi spelade i helrött.
Uppdatering: Sedan december 2022 spelar damlaget som standard i svarta shorts.
Om Manchester United har varit relativt konsekvent med tröjor och byxor gäller det i mindre utsträckning för strumporna. I början var det nog ingen som riktigt brydde sig. Vi kan anta att strumporna mestadels var mörka.
Den första säsongen som Manchester United hade vi hur som helst svarta strumpor. Ibland var de helsvarta, ibland med blått i toppen. Senare byttes den blå toppen ut mot en vit topp. Alldeles säkert är olika varianter ofta användes i samma match.
På 1920-talet hade vi röda strumpor i ett par säsonger innan vi återgick till svarta, när vi började spela i vita tröjor.
Efter kriget var det som sagt ont om kläder, så då fick det som fanns används. Det blandades friskt mellan svarta, rödsvarta och rödvita strumpor. I slutet av 1940-talet tog de svarta strumporna över igen.
I Europacupen 1956/57 använde vi röda strumpor.
När det blev 1960-tal testade vi vita strumpor i några år. Kanske för att spelarna skulle ha lättare att se varandra under elljusmatcher.
Vi bytte sedan till röda strumpor och körde på det under många år. Säsongen 1971/72 bytte United tillbaka till svarta strumpor och så har det förblivit.
Ibland går det emellertid inte som en har tänkt sig. I FA:s regelbok för säsongen 1984/85 noterades att United spelade i rödvitrandiga strumpor. Nu är det ju ingen som läser regelböcker, så det skulle väl inte göra något?
När det var dags för säsongens första match anlände Watford till Old Trafford med svarta strumpor i packningen. United ville förstås ha sina svarta strumpor. Så kan vi inte ha det, sa domaren och krävde att United skulle byta till de randiga. Ja, några randiga fanns förstås inte. Men efter att någon hade länsat en sportbutik på 13 par vita strumpor gav domaren med sig och matchen kunde komma igång, några minuter försenad.
Ja, vi har inte entydigt svarta strumpor ens idag. Till den specialtillverkade Champions League-tröjan som introducerades 1997 valde vi att spela med vita strumpor. Sedan dess har vi vanligen spelat i vita strumpor i Uefas och Fifas turneringar. Med undantag för säsongen 2018/19, för till den styggelsen gick det inte att ha vita strumpor.
Uppdatering: Sedan säsongen 2020/21 har United som standard spelat i svarta strumpor även i Uefas och Fifas turneringar.
Den här artikeln har hämtat massor av information från de två briljanta webbsidorna och . Som framgår av namnet fokuserar Unitedkits.com enbart på Manchester Uniteds dräkt medan Historical Football Kits har ett bredare perspektiv.
Tack till Björn Appelgren som bidrog med illustrationerna i artikeln.
Förtydligande: I händelse av att det inte framgick så gillar jag inte dräkten vi hade säsongen 2018/19.
