Loading
Manchester Uniteds damlag gjorde sin bästa säsong någonsin. På det stora hela gjorde United en utmärkt säsong men samtidigt finns där en bitterhet över att det bara blev nästan. För det var ju nära något riktigt fantastiskt, med en andraplats i ligan och en finalförlust i FA-cupen.
Den generella trenden för Uniteds damlag är uppåtpekande och vi är nu där och bråkar med de bästa på allvar. Den gångna säsongen var United bättre än Arsenal och Manchester City men Chelsea har vi ännu inte lyckats flytta på. United förlorade tre matcher av tre mot Chelsea under säsongen och det är därför som Chelsea vann dubbeln istället för United.
I år presenterar vi betygen för damlaget i två delar, med mittfältare och anfallare i den här avslutande delen.
Betygsskala: 1-10, där 4 är usel, 5 är dålig, 6 är godkänd, 7 är bra, 8 är mycket bra, 9 är fantastisk och 10 är utomjordiskt bra.
Lagkapten Zelem spelar egentligen alltid. Det borde hon inte göra, kan jag tycka. Mot de sämre lagen är hon en tillgång men i toppmatcherna har hon problem med tempot, vilket för ofta leder till oförsvarliga bolltapp. Misstagen gick dock ner jämfört med förra säsongen och på det stora hela gör Zelem en bra säsong. Men bra är inte bra nog om du ska vara given på Manchester Uniteds mittfält. Hennes poängproduktion (3 mål, 12 assists) är fortsatt stark. Framför allt är hon ett vapen på fasta situationer. Det är bara det att hon inte är på nivå med ledande mittfältare i andra topplag.
Ladd fick den här säsongen en mer framskjuten position på mittfältet. Hon trummade på bra i en box till box-roll och bidrog med oväntat många mål och assists. Alla lag behöver en slitvarg på mitten och Ladd är en utmärkt spelare att ha i truppen. Men det är väl just där skon klämmer, att vara bra nog för en plats i truppen är inte samma sak som att vara bra nog för att starta varenda match.
Månne är det ett hårt betyg, baserat på höga förväntningar. Men Ella Toone kan så mycket bättre än hon presterade den här säsongen. En förklaring kan tänkas vara att hon var sliten efter hårt matchande i klubblag och landslag, för i all väsentlighet har fotbollen varit nonstop för Toone sedan återstarten efter covid. Någon oro för framtiden har jag inte men den här säsongen var en besvikelse, även om åtta assists i ligan är en imponerande siffra.
Förra säsongen hade Galton stora problem att anpassa sig till Marc Skinners fotboll. Nu fick hon till det mycket bättre och resultatet blev hennes bästa säsong som Unitedspelare. Framför allt har hon utvecklat sitt målskytte. Med tolv fullträffar var Galton bara ett mål bakom Alessia Russo i den interna skytteligan och med 16 poäng totalt var Galton tvåa även i den interna poängligan. Med hennes kraft och snabbhet längs kanten måste det vara oerhört jobbigt för motståndarnas ytterbackar att möta Galton. Sammantaget en fantastisk säsong av Galton. Ja, jag vill nog påstå att bara Ona Batlle har gjort en bättre säsong i damlagets historia.
Norska Bøe Risa skulle näppeligen höja Uniteds mittfält till nya nivåer. Men nog är hon på samma nivå som Katie Zelem och Hayley Ladd. Så den ringa speltiden – bara tre matcher från start i ligan, varav den första i april – är svår att förstå. Presterade som regel bra när hon fick chansen och bidrog ofta med mål, men det är svårt att sätta ett högre betyg när hon spelade så lite.
Staniforth kom aldrig till sin rätt i United. Har mer fotboll i kroppen än det hon uträttade i United, något hon har visat i Aston Villa sedan flytten dit. Att United släppte Staniforth på fri transfer under pågående säsong är märkligt men hon hade knappast spelat någon avgörande roll i United.
I januari försvann Moore till Reading på lån och i sommar försvinner hon från klubben på permanent basis. Inplockad på fri transfer i januari 2022 får vi se Moore som en misslyckad chansning. Gjorde inte bort sig när hon spelade och sett till den ringa speltiden är två mål en imponerande siffra.
Cascarino anslöt på lån från PSG i januari och fick två inhopp under vårsäsongen. Det är svårt att se vad Uniteds tanke med henne var.
Naalsund anslöt från Brann i januari och fick debutera först i mars. Hon hade inte ens varit på planen i en halvtimme när hon lämnade skadad och när hon i slutet av säsongen var tillbaka blev det bara ett kort inhopp. Nästa säsong ska hon förhoppningsvis konkurrera om speltid på allvar.
Vi minns dubbla segermål mot Arsenal, ledningsmål i FA-cupsemifinalen och ett hattrick mot Leicester. Men nog hade vi större förhoppningar på Alessia Russo än så. Med 13 mål toppade hon den interna skytteligan men en ynka assist är undermåligt och sammantaget ger det henne bara en fjärdeplats i den interna poängligan. Den bestående känslan är att det finns så mycket mer att hämta. Russo kan vara briljant men hon är inte briljant tillräckligt ofta. Som toppforward rör hon sig över mycket stora ytor, vilket ibland blir en tillgång för laget men ibland en belastning. Hon skulle säkerligen kunna öka på målskörden med bättre positionell disciplin. Lämnar nu klubben och det ska faktiskt inte vara omöjligt för United att ersätta henne med en bättre anfallare.
Betyget är månne påverkat av recency bias. Under våren var Parris emellanåt Uniteds bästa spelare, framför allt i början av matcherna. Då fick vi se den bästa versionen av Nikita Parris: en hårt arbetande anfallare som vinner mycket boll och sedan är kreativ med den. I höstas var det emellertid ofta frustrerande att se Parris spela. Hon var ovän med bollen och inte sällan framstod hon som lat i defensiven. Återstår att se om hon kan konservera formen eller om det var ett sista ryck i hopp om att vinna en VM-plats.
Mestadels inhoppare är Lucía García en spelare som de flesta Unitedsupportrar vill se mer av. Näst Rachel Williams var García Uniteds effektivaste spelare. Av hennes åtta mål var fyra matchvinnande, däribland två mot Liverpool och ett mot Manchester City. Samtidigt framstod García ibland som valpig, vilket överraskar, då hon faktiskt fyller 25 år i sommar. Det kanske kan förklaras med anpassningsproblem. Nästa säsong har vi anledning att tro att García ska kunna blomma ut på riktigt.
Det blev en frustrerande säsong för Martha Thomas. För det mesta fick hon nöja sig med att vara inhoppare, framför allt i ligan. Hon spelade 20 ligamatcher, varav 19 som inhoppare. Att det inte blev mer speltid förklaras av att hon bidrog alldeles för lite, framför allt i viktiga skeenden av matcher. Thomas gjorde fem poäng under säsongen, varav fyra när United ledde med minst två mål.
Värvningen av Rachel Williams var utskälld men hon kom att spela en stor roll, primärt som inhoppare (hon startade inte en enda ligamatch). När säsongen summeras gjorde Williams ett poäng per 80 minuter på planen. Hon kom igång relativt sent men stod för en del avgörande bidrag, däribland segermålen borta mot Reading och i FA-cupsemifinalen mot Brighton. Varenda gång Williams klev in på planen gjorde hon ett helhjärtat arbete och som rollspelare var hon superb.
Leon fick spela 313 minuter under debutsäsongen i United, varav 78 minuter i ligan. Under våren försvann hon till USA på lån och det är svårt att se någon framtid för Leon i United. Visst, anpassning till en ny omgivning kan vara svår men Leon kom till United efter tre och ett halvt år i West Ham. Hon fyllde 30 år i höstas, så det är näppeligen heller så att hon är värvad för framtiden.
Den talangfulla anfallaren Keira Barry fick göra a-lagsdebut som inhoppare mot Sheffield United i Ligacupen.
Den talangfulla anfallaren Alyssa Aherne fick göra a-lagsdebut som inhoppare mot Sheffield United i Ligacupen.
