Loading
Nedan redogör vi för Ruben Amorims presskonferens inför dagens match mot Burnley. Presskonferensen kom inte att handla om den kommande matchen. Istället fick Amorim frågor om sin syn på framtiden i klubben, vad som egentligen hände mot Grimsby, och vad han gör för att komma på andra tankar när han vill säga upp sig.
Jag vet att varje gång vi är med om en sådan förlust, eller i framtiden, kommer jag att reagera så. Ibland hatar jag mina spelare, ibland älskar jag dem, ibland vill jag försvara dem. Det är så. jag är, och jag kommer alltid vara så. I den stunden var jag väldigt frustrerad och irriterad.
Jag vet att många experter pratar om hur jag borde uppträda med media, att jag borde vara mer lugn. Jag kommer inte vara det. Jag kommer att vara den jag är, och det är därför jag har den passionen jag har. Jag var verkligen besviken eftersom jag kände att vi hade en väldigt bra försäsong, vi spelade bättre, vi var konsekventa. Vi spelade dåligt i 30 minuter mot Fulham, och sen en sådan prestation. Jag var besviken på allt. Men nu är det en ny match, och jag fokuserar på nästa.
[Amorim sa efter matchen mot Grimsby att han skulle ha tid att tänka under landslagsuppehållet.] Jag har alltid samtal med ledningen. Jag fokuserar bara på den kommande matchen och lever dag för dag. Jag förstår hur ni tänker, och jag kommer att vara så hela tiden. Så förbered er.
Men när du säger att du behöver tid att tänka, tänker folk direkt: ”Han kanske lämnar på måndag.” Det skapar osäkerhet. Vet du om det? Accepterar du att det är konsekvensen av det du säger?
Ja. Om man är på ett visst sätt måste man förstå att det finns två sidor av myntet. Ibland vill jag sluta, ibland vill jag stanna här i 20 år. Ibland älskar jag att vara med spelarna, ibland inte. Jag måste bli bättre på det. Det blir svårt. Men nu fokuserar jag på nästa match.
Jag kan inte säga något [om några transferrykten] förrän något är officiellt. Jag vill att Kobbie stannar. Han måste kämpa för sin plats och vi behöver honom. Det kommer inte förändras. Sen vet jag inte hur det slutar. Jag förstår att de som inte spelar är besvikna, men alla har samma möjlighet. Man måste kämpa under veckan.
Jag kände efter matchen [att någon annan borde ta min plats]. Jag känner inte så nu. Ibland handlar det inte om resultat utan hur vi förlorade eller spelade oavgjort. Det är det svåraste att acceptera, för jag vet att vi kan göra bättre. Småsaker som att återta position, kämpa för bollen, att springa. Ibland sänker vi nivån. Det positiva är att vi har nästa match för att höja den igen.
Jag vet ingenting om vad som komma skall, så jag lovar inget. Men just nu är jag tränare för Manchester United, och jag tror inte det kommer ändras.
Så sa jag inte. Jag sa att ibland är saker jag säger en ”egogrej”, inte att mitt ego skulle stå i vägen för att sluta. Ibland är jag så frustrerad med laget att jag tänker en sak, sen återgår jag till hur jag vanligtvis är. Jag lever dag för dag. Jag kommer vara mig själv. Jag har mycket passion och vill lyckas mer än någon annan.
Det är alltid tanken. Men ärligt talat tänker jag inte på det. Jag säger bara sanningen om vad jag såg, vad ni såg. Ni kollade på samma match, jag försöker inte styra narrativet. Jag försöker vara ärlig mot er och mot spelarna.
Det är min frustration. Inga ursäkter. Det var inte som att jag spelade 11 spelare som inte spelar med varandra ofta. De har spelat i försäsongen. Det var inte bara akademispelare eller en konstig mix. Det var rätt positioner. Jag kunde spela det laget jag ville.
Vad gick fel då?
Jag vet inte. En normal dag ska vi vara mycket bättre.
Vi måste bara fokusera. Jag känner att spelarna tänker för mycket på det förflutna. De tror det är något i vattnet eller maten. Det är bara i huvudet. Vi tappade det, och nu måste vi svara. Det handlar inte om resultatet, utan hur vi spelar. Förra matchen, när det blev tufft, spelade vi inte som ett lag. Alla gjorde sin egen grej. Det måste vi få en ändring på.
Vi ska inte glömma det. Vi måste minnas, men det går inte ändra på. Vi måste istället försöka påverka nästa match. Vi måste vinna för självförtroendet. Fotboll är en konstig sport. Vi hade en bra försäsong, en bra match mot Arsenal som vi förlorade, sedan 30 minuter mot Fulham utan självförtroende, och det var den känslan vi tog med oss. Nu måste vi hitta tillbaka.
Jag är säker att jag kan leda laget framåt. Jag har sett spelarna spela riktigt bra i tuffa matcher. Vi är bättre i träning. Därför var jag chockad mot Grimsby. Det var inte vårt lag. Jag är alltid säker på mitt ledarskap. Om Bruno gör mål på straffen, eller vi gör första målet mot Fulham, så förändras allt. Ibland är det bara små detaljer som avgör.
[När jag vill sluta så övertalar jag mig själv att stanna.] Jag behöver bara tio minuter ensam. När jag säger att jag vill sluta betyder det inte att jag inte älskar mina spelare. Ibland hatar jag mina barn också. Jag är sådan. Det kommer inte ändras. Ibland är jag si, ibland är jag så. Vi måste bara vinna matcher. Då blir allt lättare.
Om jag tycker att det är bäst att ändra så kommer jag göra det. Som spelare har jag spelat i 4-4-2, 4-3-3. Allt möjligt. Utom 3-4-3. Min tro är att vi måste bli så bra på att spela på vårt sätt, sen kan vi anpassa oss. Vi har ett system som kan anpassa sig till andra system. När alla känner sig bekväma kommer jag ändra mycket. Du kan inte säga att vi alltid spelar med fem, fyra, eller tre backar. Om det hade varit så enkelt att bara spela 4-3-3 för att vinna så hade jag inte suttit här. Jag kommer inte ändra mig för ett dåligt resultat.Tror du verkligen att vi förlorade mot Grimsby på grund av vårt spelsystem? Det är inte systemet.
