Loading
Andra delen av Amorims presskonferens inför matchen mot Sunderland handlade till stor del om spelsystemet och kritiken mot den. Amorim själv slår tillbaka, och frågar du honom är han inte orolig över att behålla jobbet.
För att det värsta i det här jobbet är inte att förlora jobbet. Det värsta är att inte vinna matcher. Och den känslan är densamma som när jag tränade Casa Pia i Portugals trea, som här. Såklart är det här jobbet en dröm och jag vill fortsätta här, jag vill kämpa för det. Men problemet nu, det som får mig att lida, är att förlora matcher. Inte att förlora jobbet.
Det är styrelsens beslut om jag lämnar, inte mitt. Ibland känner jag efter förluster, svårigheten att skapa momentum, det är frustrerande. När du bygger upp momentum, går in i nästa match, och så händer något helt annat. Den känslan gör ont, för mig, för spelarna, och särskilt för staben. Men jag tror det skulle vara väldigt svårt att lämna nu.
Det är väldigt viktigt, för det finns ingen i världen som kan läsa och lyssna på allt som sägs av människor som förstår fotboll, utan att påverkas.
Jag försöker lyssna och se alla matcher, för jag vet att jag ser matcherna fler gånger än alla dessa experter tillsammans. De måste se alla Premier League-matcher, men min åsikt blir en annan för jag ser träningarna, jag förstår mina spelare, jag vet vad jag gör.
Och många saker som påstås i media, saker som sägs om min fru, det är bara nonsens. Ingen i min familj pratar om det. Vi älskar att bo i England. Ni har ingen aning om vad det betyder att få skit här, jämfört med mitt hemland.Här är folk så artiga, även när vi förlorar.
Vi är väldigt lyckliga här, min familj är lycklig. Men jag personligen lider för att jag hatar att förlora och jag hatar att misslyckas.
Ingen här är naiv. Vi vet att vi behöver resultat för att fortsätta projektet. Vi kommer nå en punkt där det blir omöjligt annars.
Det jag vill är att se mitt lag spelar på samma sätt oavsett vinst eller förlust, och det gör vi inte nu. Inte ens i de enkla delarna. Det stör mig mest att mina spelare ibland tror på er när ni säger att vårt problem är systemet. Jag blir galen av det, för jag ser laget spela i olika system, och det är inte där problemet sitter. Vi måste spela med samma kraft, intensitet och fokus, systemet spelar ingen roll.
Men du säger att du inte är naiv när det gäller resultat. Är vi nära den punkt där tålamodet kan ta slut?
Jag behöver bara en match till. Fotboll är så. Vi vinner en match, vi får nytt hopp, och sen ser vi nästa match. Jag behöver inte mycket tid, bara nästa match. Och nästa match är imorgon. Vi måste prestera och vi måste vinna.
Nej. Det handlar om resultaten. Tänk om vi hade vunnit första matchen mot Arsenal. Och om vi inte missat straffen, och slagit Fulham även utan att spela bra. Om det hade hänt, skulle förtroendet för vårt system och vårt spel vara helt annorlunda.
När man vinner är allt okej. När man förlorar tvivlar man på allt, sig själv, sina lagkamrater, tränaren, systemet. Det är normalt. Men skillnaden är att en tränare som förlorar med fyrbackslinje inte blir tillsagd att spela trebackslinje. Men jag blir tillsagd att spela fyrbackslinje när jag spelar tre.
Nej, det har de inte. Jag är tränaren för den här klubben. Det är ett stort jobb, och det kan inte vara så att media ska bestämma vad jag ska göra. Det är ohållbart. Jag pratar med spelarna varje dag och förklarar punkt för punkt vad som händer i laget.
Vi tänker för mycket på systemet. Det här laget har spelat i många olika system under flera år, och man har ändå sagt att det saknas identitet. Det handlar inte om systemet – det handlar om små detaljer, hur vi spelar matchen. Jag förstår att folk spekulerar: ”Kanske skulle laget vinna fler matcher i ett annat system.” Men om vi inte ändrar vissa saker kommer vi inte vinna titlar, oavsett om vi spelar 4-3-3 eller 4-4-2.
Vi måste spela dem. När vi missade Europaspel visste vi att det här skulle bli en del av verkligheten. Vi har fans, vi har budgeten, vi måste kompensera för det. Så vi måste resa och spela dessa matcher, vi vill också vara nära våra fans runt om i världen.
Självklart hade det varit bra att ha fria veckor för träning, men verkligheten är som den är. Om vi måste spela, då måste vi hitta sättet att göra det.
