Kan inte se någonting som motiverar varför han är kvar

Halva säsongen är förbi, och i den här frågelådan om två delar delar vi med oss av våra tankar om säsongen så här långt. I den här delen diskuterar vi bland annat förtroendet för Ruben Amorim, vad vi tycker om sommarens nyförvärv och vad som varit bra och mindre bra hittills.

2025 är snart ett avslutat kapitel och nästan exakt halva Premier League-säsongen har gått. Vad har varit bra och vad har varit mindre bra det här Unitedåret, skulle du säga?

Nicklas Andrew: Det positiva är att det trots en väldigt stökig start ändå finns en tydlig riktning i spelet. Presspelet sitter oftare, tempot i uppbyggnaden är högre och det finns fler matcher där United faktiskt kontrollerar händelserna. Samtidigt har hösten präglats av ojämnhet. För många individuella misstag, för stora svängningar mellan halvlekar och ett alldeles för lågt poängsnitt sett till kvaliteten i truppen. Helheten känns fortfarande skör.

Mikael Österdahl: Jag tycker alltid att det är svårt att sortera in engelsk fotboll i kalenderår. Det blir liksom dumt att slå ihop avslutningen på det gamla och inledningen på det nya. Men med korttidsminnet i fokus gillar jag att vi till slut fick se Amorim starta med en fyrbackslinje. Det sämsta är att det tog så lång tid för honom att inse att United inte har truppen för en fembackslinje. Eller behandlingen av Kobbie Mainoo (och några andra ungdomar). Fast egentligen är det nog att vi förlorade mot Tottenham i en final. Det är ovärdigt.

Niklas Kilenius: Det första halvåret var hemskt, med förlusten i Europa League finalen som bottennapp. Det positiva är att många svåra strategiska beslut är bakom oss och dessa tycks nu börja ge frukt.

August Johansson: Att de flesta nyförvärven har bidragit med det som vi förväntade oss. Känner faktiskt hoppfullhet kring många av säsongens förvärv, även en sådan som Benjamin Sesko. Något som varit positivt är de tendenser i spelet som har gått att skönja de senaste matcherna, även om det finns en uppenbar svårighet att hålla en jämn prestation över 90 minuter. Det sistnämnda får bli det stora minuset.

David Grgic Levin: Det har ju mest varit lidande. För min del har jag lätt att glömma att vi förra säsongen fick se den i särklass sämsta upplagan av United post-Fergie. Kanske för att man gärna vill förtränga det. Om jag ska vara försiktigt positiv tycker jag att många av nyförvärven varit bra och fyller funktioner som saknats, och trots att vi är långt ifrån konkurrenskraftiga går det att se korn av förbättring.

Oliver Dison: Det som varit bra är att laget börjar se ut som ett lag och inte som en samling individualister. Förra säsongen var rent ut sagt förfärlig och under all kritik, vilket jag till stor del har lyckats förtränga, men jag tycker ändå att man ser vissa framsteg. Det som varit mindre bra är prestationerna, helt klart. De har ofta varit under all kritik.

Det blev inget Europaspel den här säsongen. Det är elva år sedan det hände sist. Ligacupen blev ingen tröst; Grimsby Town skämde ut United och man fick packa i den andra omgången. FA-cupen börjar med ett möte mot Brighton i januari. Hur högt värderar du framgång i FA-cupen den här säsongen?

Nicklas Andrew: Väldigt högt. När ligacupen försvann tidigt och Europa uteblev blir FA-cupen den naturliga turneringen att samla kraft kring. Den betyder inte bara en chans till titel, utan också kontinuitet, självförtroende och en möjlighet att skapa ett sammanhang kring laget. En lång resa där hade kunnat förändra hela bilden av säsongen.

Mikael Österdahl: Jag värderar alltid FA-cupen högt.

Niklas Kilenius: Oavsett omständigheter så är allt annat än final, därtill seger, i FA-cupen ett misslyckande för Manchester United.

August Johansson: Högt. Ser det som vår enda reella chans till en titel den här säsongen.

David Grgic Levin: FA-cupen är alltid viktig, speciellt när United inte spelar i Europa. Med betydligt färre matcher finns det liksom inga ursäkter att inte gå all in på cupen. När det är lagets enda rimliga chans till en titel är det bara att köra.

Oliver Dison: Det beror mycket på var vi landar i ligan. Om vi lyckas kvalificera oss för Europa via ligaspelet hade jag nog inte värderat FA-cupen särskilt högt. Missar vi Europa igen kan FA-cupen däremot bli en viss tröst om vi går långt. Ligacupen värderar jag däremot inte särskilt högt.

United har tagit 29 poäng på 18 matcher, med 13 poäng upp till ligaledarna Arsenal. Spolar vi tillbaka exakt ett år hade United 22 poäng. Tankar om säsongen hittills?

Nicklas Andrew: Att ligga på 29 poäng efter 18 matcher är förstås inte bra nog, särskilt inte när flera matcher har varit fullt möjliga att vinna. Samtidigt speglar tabellen rätt väl var United befinner sig. Ett lag mitt i en ombyggnad, med tydliga toppar men också för många bottnar. Avståndet uppåt är inte enormt, men marginalerna måste bli bättre.

Mikael Österdahl: Ibland skit, ibland sämre. Men ändå finns där vissa ljusglimtar.

Niklas Kilenius: Med tanke på hur bottenlöst det såg ut under förra säsongens var förväntansbilden inte att utmana om ligatiteln den här säsongen. Men, med potentialen som börjar lysa igenom i Amorims filosofi och flera fina insatser med bud på fler poäng luras jag ändå in i vad som skulle kunna varit, om vi tog bort några onödiga baklängesmål, missade straffar med mera..

August Johansson: Att uppgivenheten ganska snabbt infann sig i år också. Det som varit särskilt oroväckande är att det har tagit så lång tid innan vi har kunnat se förbättringar i spelet. Nu handlar det om att hitta jämnhet i prestationerna för att denna säsong ska föra något gott med sig.

David Grgic Levin: Att det är svårt att hitta ett mer ojämnt lag. United är lika oförutsägbara som ett tärningskast och det är frustrerande att aldrig känna att de kommer greja något på förhand. Lägg till dåligt försvarsspel och svag produktion framför mål så är det ett recept för ett bräckligt lag.

Oliver Dison: Jag tycker ändå att den här säsongen varit okej, men med tanke på hur ojämna många lag runt omkring oss har varit borde vi kunna prestera bättre. Jag tror fortfarande att det behövs en form av “open-heart surgery” som Ralf Rangnick pratade om för några år sedan. En sådan omställning innebär ofta att det går hackigt under en längre period, så jag är inte särskilt förvånad över detta facit.

Ruben Amorim rattar fortfarande skutan, trots en fruktansvärd debutsäsong. Resultaten har varit både upp och ner den här säsongen, och portugisen har ständigt varit under lupp. Taktisk envishet och hanteringen av Kobbie Mainoo är exempel på kritik som riktats mot Amorim den senaste tiden. Hur stort förtroende har du för Amorim?

Nicklas Andrew: Mitt förtroende för Rúben Amorim finns kvar, men med tydliga frågetecken. Problemet är mindre taktik och spelare, och mer en försiktighet i avgörande lägen. Mot West Ham och Everton valde United trygghet framför mod när matcherna krävde tempo, risker och tydligare initiativ. Sena byten och fokus på struktur gjorde laget mer rädd för att förlora än hungrigt på att vinna. Amorim har byggt en idé, men i Manchester United måste nästa steg vara att våga avgöra matcher och inte bara kontrollera dem.

Mikael Österdahl: Jag försöker ständigt förstå vad ledningen ser bakom kulisserna som gör att de fortsatt har förtroende för Amorim. För jag kan verkligen inte se någonting som motiverar att han är kvar på jobbet. Visst, vi har sett en liten förbättring den senaste tiden… men när jag, efter Newcastle, skriver detta har vi tre vinster på de nio senaste matcherna. Och det är alltså halmstrået av förbättring vi ska greppa? Hoppas jag har fel.

Niklas Kilenius: Han har varit tydlig och hållt sin linje när det stormat i och runt klubben, med svåra beslut på sitt bord. Hans envishet är beundransvärd och det kräver sin karl att stå stadig med det som varit. Jag kan inte tänka mig någon mer lämpad att styra skutan utifrån det som befintlig grupp gått igenom tillsammans och hur långt de nu kommit på resan. Angående Kobbie Mainoo så hoppas jag att han tar chansen när han får den, otur med skadan nu i December.

August Johansson: Nu får jag väl säkert en del mothugg från vissa håll, men jag har än så länge förtroende för honom. Jag gillar den fotboll han står för, när hans lag spelat bra, och jag tycker han är sympatisk. Sen förstår jag en del av kritiken som riktas mot honom, hans lite väl dogmatiska sida skapa stundtals frustration. Jag tycker även det finns brister i hans matchcoaching.

David Grgic Levin: Hans feghet är fortfarande en brännpunkt för mig. Ett lag vars tränare inte vågar ta för sig i matcher som väger kommer aldrig bli ett lag som utmanar på riktigt. Amorim verkar ha större stöd nu än i början av året, vilket delvis är på grund av riktig förbättring, men samtidigt jämför man med förra säsongen som var historiskt usel. Då ser även det som är dåligt bra ut. Jag vill tro på honom. Och jag gillar honom. Men den fällan har man fallit i tidigare.

Oliver Dison: Inte särskilt stort, men jag tycker ändå att mycket av problemen ligger hos spelarna och det låga självförtroende som genomsyrar laget. Den här säsongen har även nyförvärven stundtals presterat svagt. Samtidigt är Amorim en ung tränare, och att förvänta sig snabba resultat är kanske att ställa för höga krav. Det känns som att han växer för varje match, även om jag hade önskat att utvecklingen gått lite snabbare.

I somras fick Ruben Amorim sitt första riktiga transferfönster, och vi kan säga att han slog på stora trumman. Matheus Cunha, Bryan Mbeumo och Benjamin Sesko skapade i praktiken en helt ny anfallslinje, och Senne Lammens ersatte André Onana i mål. Vilka nyförvärv har imponerat, och vilka har inte levt upp till förväntning?

Nicklas Andrew: Cunha och Mbeumo har visat både höga höjder och tydliga dalar i sina prestationer. Samtidigt finns det ingen egentlig oro där, båda känns som rätt karaktärer och har redan visat att de kan leverera i ligan. Lammens har imponerat, även om ribban satts lågt efter Onana och Bayındır. Sesko har fortfarande mycket kvar att bevisa.

Mikael Österdahl: Sesko har verkligen inte imponerat hittills. Förhoppningsvis kommer det. Lammens hade jag egentligen inga förväntningar på, så det har han väl levt upp till. Men bättre än Onana är liksom inte ribban för tillräckligt bra för Manchester United. Det är kanske inte längre akut att byta målvakt men jag blir chockad om han vaktar vårt mål om några år. Cunha och Mbeumo har stundtals visat klass men har blandat det med att vara rätt kassa.

Niklas Kilenius: Jag tycker samtliga nyförvärv gjort det bra och gjort laget bättre. Bryan Mbuemo började bra, Lammens känns trygg, Cunha växer på mig och Sesko behöver göra lite fler mål för att jag ska vara helt nöjd med honom när vi summerar säsongen.

August Johansson: Mbeumo och Cunha sticker ut. Lammens och Sesko har potential att bli viktiga spelare för United på sikt.

David Grgic Levin: Jag har inte hoppat på Lammens-tåget fullt ut men han har onekligen överträffat förväntningarna. Att vi numera har en normalt fungerande målvakt har gjort så att tonläget kring honom varit lite väl uppskruvat och jag tror inte han prövats på riktigt än. Cunha och Mbeumo har blandat och gett men det kommer bli bra, det är jag övertygad om. Sesko behöver visa mer, men jag hade räknat med lite växtvärk.

Oliver Dison: Senne Lammens har utan tvekan imponerat. Vi börjar se potentialen i övriga nyförvärv men tycker ändå de kan prestera på en högre nivå. Om jag ska säga någon som inte levt upp till förväntningar så är det nog Benjamin Sesko men jag tycker ändå han utvecklas rätt bra efter varje match. Sedan skulle jag vilja se Bryan Mbeumo och Matheus Cunha vara jämnare i sina prestationer.