Real Sociedad i gruppspelet. Sedan Barcelona. Därefter Real Betis. Och nu Sevilla. Det är närmast löjligt. Vi vet åtminstone att Sevilla är säsongens sista spanska motståndare för Manchester United. Förhoppningsvis är Sevilla inte säsongens sista Europa League-motståndare för United.

Den inbördes statistiken mellan lagen skrämmer. Så även namnet Sevilla när det vankas Europa League.

Men dagens United leds inte av José Mourinho. Dagens United leds inte av Ole Gunnar Solskjaer. United under Erik ten Hag är något annat.

Och dagens Sevilla är också något helt annat. De ser förvisso ut att ha fått ett litet lyft av managerbytet. Men ärligt talat, de är den här säsongen markant sämre än Sociedad, Barcelona och Betis.

Givet hur det såg ut mot Betis ska det bara kunna gå på ett sätt mot Sevilla.

Men fotboll spelas på gräs, inte på papper.

På gräs har det sett bra ut de två senaste matcherna. Spelar vi så mot Sevilla är det bara vår oförmåga att göra mål som kan rädda spanjorerna. Med Marcus Rashford på skadelistan måste någon annan kliva fram. Jag tittar på dig, Antony. Jag tittar på dig, Jadon Sancho. Jag tittar framför allt på dig, Anthony Martial.

För nog blir det Martial som tar Rashfords plats i startelvan? Det är förvisso inte optimalt att ha Wout Weghorst som främsta offensiva alternativ på bänken. Men det är ännu värre att ha honom på planen från start. Det har vi liksom sett. Lyftet mot Brentford och Everton jämfört med Newcastle beror i min värld till stor del på att Weghorst saknades på planen. Det har liksom kommit till nivån där den bollförande spelaren tittar upp, ser Weghorst och tänker: Nej, det är meningslöst att slå den passningen.

Vem som ska slå passningarna till anfallarna blir intressant att se.

Det ihoppusslade mittfältet bestående av Scott McTominay och Bruno Fernandes bakom Marcel Sabitzer gjorde det bra mot Brentford och Everton. Men nu är Casemiro tillbaka och han går givetvis rakt in i startelvan. Det petar upp Bruno som tia. För även om Bruno gjorde två starka prestationer i en djupare roll tycker jag att han tillför betydligt mer längre fram.

Så är frågan vem som tar den tredje platsen på mittfältet. Jag gissar att det fortfarande är för tidigt för Christian Eriksen. Efter ett par månaders frånvaro behöver han nog åtminstone något inhopp till innan han är aktuell för startelvan.

I så fall öppnas det för Sabitzer, då McTominay har blivit skadad. Osmart av McTominay, för han har faktiskt varit bra i de två senaste matcherna och kanske skulle han ha belönats med fortsatt spel. Ett alternativ sär Fred. Han har varit utanför startelvan några matcher nu men Ten Hag tycks ha större förtroende för Fred när Casemiro är tillgänglig.

Oberoende av vilka som går in i dagens startelva förväntar vi oss en seger. Med tanke på hur mycket bättre United är på hemmaplan än bortaplan behöver vi åtminstone ett par mål att gå på inför returen nästa vecka.

Vi har ingen Marcus Rashford. Men det har inte Sevilla heller. De har nog ingen spelare som United vill ha. United däremot har många spelare som Sevilla vill ha. Till exempel ville de ju ha Alex Telles, som vi definitivt inte ville ha.

Och när United inte har Rashford så har vi någon annan. För det är ju så det fungerar. Rashford ersätts inte av luft, även om diskussionen ofta går i den riktningen när ett lag har en spelare som gör väldigt många mål. Utan Rashford blir kraven på de andra större. Men deras möjligheter att prestera blir också större. För med Rashford i den form han har varit har det varit självklart för lagkamraterna att i första hand leta efter honom. Nu får de andra anfallarna bollar som annars hade gått till Rashford, även när Rashford kanske inte var den bäst placerade spelaren. Vi har ingen som ensam kan göra det Rashford har gjort. Men kanske har vi fyra som kan höja sig en aning och på sätt i stor utsträckning kompensera för Rashfords frånvaro.

Ska United överleva utan Rashford måste det bli så.