Hur kan en holländsk fotbollsbegåvning av yttersta klass, som gått genom den berömda Ajax-akademin, hamna så snett i en klubb som Manchester United? Jag är inte rätt person att besvara den frågan. Jag kände däremot att det har blivit dags att lufta tankarna gällande Donny van de Beeks första tid i den röda delen av Manchester.

Manchester United är på väg mot en av sina bättre säsonger i Premier League på åtta år och nog får det trots allt sägas att det blåser mer positiva vindar än på länge runt Old Trafford.

Men hur naivt vore det inte att tro att det inte fanns frågetecken i och runt en klubb av Uniteds dignitet? Jag tycker nämligen det börjar bli hög tid att diskutera en särskild spelare som exemplifierar vad som skaver i kedjan som sträcker sig ända från fotbollsplanen upp till styrelserummet. Som ni redan listat ut handlar det om Donny van de Beek, och vad som alltmer ser ut att förbli ett outrätat frågetecken.

I augusti förra året meddelade United att man hade värvat den högprofilerade Ajax-produkten för en summa omkring 400 miljoner kronor. Rykten som kopplade ihop mittfältaren till United florerade, men inte riktigt i den grad att en övergång faktiskt kändes nära. Det hela kom därför lite som en bomb.

Givetvis kändes det spännande att United hade lagt vantarna på en såpass skicklig fotbollsspelare som van de Beek. Det var inte så att hans prestationer under åren hade flugit över ens huvud, särskilt inte de i Champions League.

Men kruxet var ju det att Ajax spelade en ganska säregen fotboll, en fotboll där spelarna var handplockade in i ett system där det fanns en tydlig metodik för hur man skulle bedriva sin verksamhet ute på planen. Föga förvånande blev den holländska storklubben plundrade på många av sina stjärnor, och van de Beek ingick givetvis i den skaran.

Spännande, som sagt. Vid närmare eftertanke var det ändå något som kändes en aning märkligt; var skulle han få plats i detta United? För bra för att värma bänken. Inte bra nog att flytta på Bruno Fernandes, som nog får ses som hans egentliga konkurrent.

*

I fotboll är tålamod en raritet, vad det än gäller. Det går att argumentera för att Ole Gunnar Solskjaer är tålmodig med van de Beek, att hans tid så småningom kommer. Men det känns bara trångsynt att tänka i de banorna. Faktum är att det inte finns någon plan för 23-årigen, och det blir bara tydligare för varje vecka som går att det inte finns plats för honom i detta bygge. Just nu har han precis kommit tillbaka från en tid i sjukstugan, och ska man vara helt uppriktigt, så gjorde nog inte det skadeuppehållet någon större skillnad. Han hade väl inte fått spela särskilt mycket oavsett?

Van de Beek är ett typexempel på en spelare som är beroende av att ingå i ett system där det finns en uttalad spelidé och tydliga rollfördelningar. Ser vi rent krasst på dagens United är just en spelidé något som är svårt att ens se konturer av. När det kommer till kritan är det mer regel än undantag att de individuella prestationerna blir tungan på vågen. Det mer eller mindre krockar med van de Beeks principer och de premisser på vilka han spelar. Han är fel person på fel plats. Den som inte passar in. Det svarta fåret.

Det går givetvis tycka att han inte fått en ärlig chans att bevisa sig. Tidigare under säsongen var jag beredd att skriva under på det. En frustration växte inom mig och jag kan bara tänka mig hur holländaren själv kände. Nu börjar det emellertid visa sig att det nog inte handlar om att ta sina chanser. För det är egentligen inga chanser han ges. I United är van de Beek oförmögen att spela den fotboll han behärskar allra bäst: ett snabbt och rörligt passningsspel med så få tillslag som möjligt. Han är uppväxt och utbildad utifrån en sådan filosofi, och den är svår att omvandla i all hast.

Att vara så pass bra på fotboll som van de Beek är har paradoxalt nog visat sig vara en nackdel under första säsongen i United. Personligen ser jag honom som en av de bästa, om inte den bästa, fotbollsspelaren i laget. Förstå mig rätt, Bruno Fernandes och Paul Pogba må ha fler strängar på sina lyror, men vad gäller de mest grundläggande bitarna märks det att holländaren är skolad på ett alldeles unikt sätt. Dessvärre går det inte i linje med hur Solskjaer vill spela, eller snarare spelar, sin fotboll.

**

För att statuera exempel på en mer lyckad match mellan spelare och klubb kan vi vända oss mot FC Barcelona och deras värvning av Frenkie de Jong, sommaren 2019. Denne jämnårige holländare spelade tillsammans med van de Beek i Ajax under tre års tid och tillsammans skördade de framgångar såväl inhemskt som ute i Europa. För den som känner till de Jong är det absolut möjligt att se likheter mellan honom och van de Beek, inte minst i att bägge utgår från en central position i banan, med det rappa, framåtriktade, och precisa passningsspelet som ett slags signum.

Vart vill jag då komma med detta? Jo, helt enkelt att en liknande spelartyp, från detta Ajax, värvades av en klubb vars spelfilosofi passar som handen i handsken med spelarens begåvning. Vi kan backa bandet längre bak i tiden och fortsatt se ett arv från ett Johan Cruyff-inspirerat spel, det vill säga att ha fokus på spelövertag och bollinnehav för att bryta ned sina motståndare. Att hitta så kallade passningstrianglar och alltid ha minst två spelbara alternativ. Ja, ni förstår.

Vi ska kanske inte gå ända upp i styrelserummet i La Liga-klubben och dra paralleller med Manchester United men vi kan åtminstone gräva oss ganska långt in vad gäller klubbarnas respektive fotbollsfilosofi och konstatera att de skiljer sig åt. Allt sitter i väggarna. Det är kedjor vars länkar är svåra att bryta.

***

Nu svävade jag iväg en aning men samtidigt visar det också på hur problematiskt det kan vara att sätta in vissa spelare i vissa sammanhang. En del måste ha ramar och ett system att förhålla sig till, andra har mindre eller inget behov alls av det. I United har många ett mindre behov, en har det inte alls; Bruno Fernandes.

Som jag var inne på tidigare, van de Beeks främste konkurrent är troligtvis denne portugis, som ju har förmågan att bära ett lag, styra, och avgöra matcher på egen hand. Det är sannerligen fördelaktiga egenskaper att ha i ett lag som egentligen spelar utan några taktiska referensramar. För en som saknar dessa egenskaper är det tämligen destruktivt.

Jag blir mer än gärna motbevisad men med handen på hjärtat ser jag inte van de Beeks framtidsutsikter i United som särskilt ljusa. Det är bara konstatera att den här övergången blev ett misslyckande. Vågar man kalla det en soppa? Kanske det.

Parodiskt nog blev det så här när klubben, för första gången på länge, löste en stor affär som både gick under radarn och till synes relativt friktionsfritt.