På 1910-talet, då svenska damfotbollspionjärer sökte inspiration från de brittiska öarna, fanns det i England redan närmre 150 fotbollslag där kvinnor spelade. Engelsmännen var verkliga förebilder under denna tid när det kom till fotboll för kvinnor. Men när populariteten blev för stor och hotet mot männens dominans blev för påtagligt såg man till att ändra förutsättningarna.

Självklart blev det till det sämre för de kvinnliga utövarna. En försämring som hållit i sig och som håller i sig än idag. Men genom de sprickor som under åren skapats i denna annars så solida muren av motstånd mot kvinnors idrottsutövning börjar nu ljuset skina in.

46 år försenade

1921 såg fotbollsförbundet i England till att förbjuda klubbar att upplåta fotbollsplaner till damlag. Precis som diskussionen kring idrottshallar idag var motivet då det samma. Det fanns för få gräsplaner att nyttja och herrarnas träningstider skulle få lov att gå först för de hade ju fler pokaler i prisskåpet. Undra varför? Förbudet att låna ut gräsplaner till damlagen höll i sig ända fram till 1972 i England. Men i de röda delarna av Manchester verkar det ha dröjt ungefär 46 år till innan någon förändring skedde. I skrivande stund kan jag nu känna vinddraget av de flaggor som viftas och som vill påkalla uppmärksamheten gällande min befarade kunskapslucka. ”Vi hade faktiskt ett damlag fram till 2005.” Jo tack, jag vet. Men det kan nog vara på sin plats att ta en diskussion kring hur den sorgliga historien slutade och därmed kanske det också är dags att konstatera att det är nu, 46 år senare, som det verkligen händer.

Det är nu det händer

Det har varit en lång och pinsam väg fram till att det damlag som nu tar form under styrning av Casey Stoney faktiskt blir av. Medan klubbar som Arsenal, Chelsea och Manchester City satsat hårt på sina respektive damlag under flera års tid så har United stått vid sidlinjen i tretton år. 2005 hade klubben ett damlag men det upplöstes till förmån för en starkare satsning på ungdomsfotbollen, sa man.

Världens rikaste klubb valde alltså, i tider då deras närmaste konkurrenter la extra stora resurser på sina damlag, att lägga ner sitt. Varför? För att man inte hade råd att underhålla både en fruktsam plantskola av blivande herrspelare och en satsning på damlaget. Dessutom, hävdade man, fanns det ju en sektion även för tjejer i ungdomsverksamheten. Det kan man ju tycka var generöst att de åtminstone fick stanna kvar där. Men om sanningen ska fram så var ju den egentliga anledningen till detta att det måste finnas ett damlag på ungdomssidan för att akademin på herrsidan över huvud taget ska få existera. Det finns således fog för att spekulera kring att det ingrodda föraktet mot att kvinnor skulle få spela fotboll i Manchester United levde kvar långt efter 1972. Frågan man då ställer sig i ljuset av det konstaterandet är ju; Vad finns det då för förutsättningar idag för damlaget att överleva?

We are United

Jag vill inte att på nått sätt förta det härliga med att vi nu har ett damlag i klubben, som Ed Woodward dessutom har lovat ska få allt tänkbart stöd och all tänkbar hjälp för att hålla de fina traditionerna hos vår fantastiska klubb vid liv. Men det är viktigt att vi nu påminner oss om att vi, precis som vi gör alla andra gånger när det kommer till Manchester United, står samlade för att stötta även detta lag. För precis som damerna nu ska hålla klubbens fantastiska traditioner vid liv så ska vi supportrar göra det samma. Vi ska stå samlade när Chamberlain, Greenwood, Sigsworth och alla de andra spelarna nu står inför sin första tävlingsmatch någonsin med vårt emblem på bröstet.

Damernas första match kommer att spelas imorgon (19 augusti), kl 15:00 på bortaplan mot Liverpool. Förväntningarna är såklart höga. Resultatet av deras insats är inte bara avgörande för om man plockar tre poäng eller inte. Stoney säger själv i en intervju med att deras insats kommer att ha stor betydelse för huruvida fansen vill komma tillbaka eller inte. Vad vi kan förvänta oss är ett spel i rak motsats till vad vi idag ser hos herrarna. Laget har en medelålder på 21 år och man spelar mer än gärna ett snabbt och anfallsrikt spel. Alltså ingen risk för någon parkerad buss här inte.

Det är en ny era som nu tar fart i Manchester United, försenad eller inte. Men låt oss nu göra det bästa av det. Låt oss njuta av denna stund och de många fler som vi har att vänta i detta unga och långsiktigt satsande lag. Låt oss återigen bli förebilder för resten av världen, men låt dem inte ta våra fotbollsplaner ifrån oss!