Loading
Akademin prövades på riktigt under månadsskiftet, och svarade med karaktär. U18 gick från cupglädje i Middlesbrough via två snöpliga ligaförluster till dubbla mållösa matcher där försvarsstabiliteten stod i centrum. Fred Heath räddade straff mot Leeds, och laget visade att tålamod och struktur börjar sätta sig. U21 fortsatte rada upp ligasegrar med Gabriele Biancheri i huvudrollen och fick dessutom en efterlängtad cuprevansch borta mot Notts County, där Shea Lacey och Jacob Devaney klev fram. Sammantaget en månad som slipade kanterna på nästa våg från Carrington och gav löften om att Uniteds framtid är i trygga händer.
Oktober och början av november blev en tid för lärdom, tålamod och växande ansvar i Manchester Uniteds akademi. Det var en period där resultaten kanske inte alltid glänste, men där prestationerna pekade mot något större. För U18 innebar månaden en mental resa; från den kontrollerade cupsegern i Middlesbrough, via två tunga ligaförluster mot Nottingham Forest och Sunderland, till en stabil defensiv återhämtning. 0–0-matcherna mot Blackburn och Leeds visade att laget har hittat balansen mellan disciplin och ambition. Fred Heaths straffräddning mot Leeds blev symbolen för ett lag som lärt sig stå upp när det blåser. Fletchers unga trupp har gått från ett offensivt glädjetåg till ett mer samspelt kollektiv som kan vinna matcher även genom att inte förlora dem.
För U21-laget var månaden ett kvitto på den höga nivån Travis Binnion och hans spelare nått. Laget fortsatte dominera i Premier League 2, där Gabriele Biancheri tog ytterligare steg som anfallare och ledare. Hans hattrick mot Tottenham satte tonen, men det var i cupmatchen mot Notts County som helheten kom fram. Där visade United både mognad och effektivitet mot rutinerat seniormotstånd. Shea Lacey öppnade målskyttet med ett distinkt avslut efter en snabb omställning, och lagkapten Jacob Devaney följde upp med ett solomål som visade både teknik och beslutsamhet. Segern betydde mer än bara tre poäng i ett gruppspel, den gav laget tillbaka självförtroendet efter tunga cupkvällar tidigare under hösten.
Tillsammans speglar dessa veckor kärnan i Uniteds akademifilosofi: utveckling före bekvämlighet, tålamod före panik. U18 har funnit stabilitet, men behöver återfinna skärpan i sista tredjedelen för att återvända till vinnarspåret. U21 har bevisat att de både kan vinna och lära, med ett spel som allt mer liknar det som krävs på seniornivå. Från Heaths räddningar till Biancheris mål, från Thwaites fasta till Laceys kreativitet, allt pekar på en generation som växer in i klubbens arv. Akademin må ha prövats, men känslan efter månadsskiftet är tydlig: Carrington levererar fortfarande framtid.
Efter derbytappet mot Manchester City svarade U18 med en insats som andades kontroll och tålamod. Borta mot Middlesbrough i Premier League Cup höll laget sig till en tydlig plan, låga risker, noggrann positionsspel och snabb återerövring. På en tung plan utnyttjade man lägena som kom. Samuel Lusale klev fram före paus och igen i slutskedet, två kliniska avslut som gav 2–0 och ett viktigt kvitto på att strukturen håller även när tempot sjunker.
Veckorna efter blev mer frustrerande. Mot Nottingham Forest kvitterade United direkt efter vilan när Jim Thwaites serverade en precisonfrispark som Godwill Kukonki nickade in. Spelövertaget fanns där, men ett nytt baklängesmål kort efter omstarten avgjorde. Hemma mot Sunderland föll United tidigt och tvingades jaga. Bollinnehavet var massivt och set pieces från Thwaites skapade tryck, Watson och Ibrovic-Fletcher var nära och JJ Gabriel fick ett sent läge, ändå uteblev utdelningen.
Slutet av perioden handlade om att säkra grunden. 0–0 borta mot Blackburn kom efter en kontrollerad bortamatch där Nathaniel-Junior Brown och Lusale hotade från kanterna men sista touchen saknades. På tilläggstid åkte Jayden Ngwashi på sitt andra gula i samband med ett stökigt målskede. Hemma mot Leeds blev det ännu en nolla. Avspark försenades av trafikproblem, men United skapade ändå chanser. Noah Ajayi träffade stolpen före paus och i den andra halvleken räddade Fred Heath straff i minut 71, en aktion som säkrade poängen. Efter slutsignalen visades rött kort för James Bailey efter bråk, vilket satte punkt för en känslomässigt svängig eftermiddag.
Sammanfattningsvis visar perioden två tydliga spår. Defensiven och den kollektiva organisationen sitter. Två raka nollor, varav en med straffräddning, styrker det. Nästa steg är att koppla spelövertaget till bättre beslutsfattande i sista tredjedelen. När United får samma skärpa i boxen som mot Middlesbrough finns allt förutsättningar att snabbt vända prestationerna till segrar.
Samuel Lusale. Tvåmålsskytten i Middlesbrough bekräftade inte bara sin starka form, utan tog också klivet från lovande ytter till bärande offensiv kraft i U18-laget. Han har under hösten vuxit ut till en spelare som alltid är involverad när något händer framåt. Hans speed och genombrottsförmåga på vänsterkanten gör honom svårstoppad, men det är kombinationen av fart, tajming och beslutsamhet som verkligen sticker ut. Han vet när han ska driva, när han ska kombinera och när han ska avsluta själv.
Mot Middlesbrough stod han för två mål som fångar hela hans register. Det första efter ett perfekt avvägt löp, där han dök upp mellan försvararna och avslutade kliniskt. Det andra efter ett längre anfall där han själv byggde upp sekvensen och sedan kallt placerade bollen i nät. Det var inte bara två mål, det var en demonstration av effektivitet, mognad och instinkt. Egenskaper som normalt tar tid att växa in i på U18-nivå.
Lusale har dessutom visat att han kan påverka matcher även när han inte gör mål. Han erbjuder bredd, skapar ytor för sina medspelare och är ständigt redo att pressa fram misstag. Hans djupledslöpningar öppnar upp försvar, och hans inlägg håller hög klass när han får utrymme på kanten. Under en månad där United stundtals haft svårt att förvandla spelövertag till mål, har Lusale varit den som burit hotet. Han är lika mycket avslutare som framspelare, och när United bryter låga block är det nästan alltid genom hans sida det händer.
Det är den typen av spelare som definierar akademins identitet; modig, direkt och med förmågan att påverka matcher. För Darren Fletchers lag har Lusale blivit en nyckel, både som målskytt och som katalysator för offensiven. Om han fortsätter på den inslagna vägen kan han snart vara nästa i raden av yttrar som tagit klivet upp genom Carringtons led.
Jim Thwaites fortsätter vara hjärtat på mittfältet. Han styr rytmen med sin bolltrygghet och sitt lugn, men det är på fasta situationer han verkligen gör skillnad. Kvitteringsassisten mot Nottingham Forest var skolboksexempel på hans precision med en perfekt inåtskruvad frispark på rätt höjd och fart som hittade Kukonki i exakt rätt yta. Hans känsla i foten ger United ett ständigt hot vid fasta, men hans betydelse går långt bortom leveranserna. Thwaites är den som ser till att laget håller strukturen även under press, den som dikterar tempot och sätter tonen i passningsspelet. Han har vuxit ut till en ledare utan att behöva höja rösten.
Fred Heath stod för månadens kanske mest avgörande ögonblick när han räddade straff mot Leeds. Ingreppet, ett snabbt dyk till höger, räddade inte bara poängen, det stärkte även hela lagets moral. Heath har utvecklats till en målvakt som inger trygghet i varje moment: kommunikationen sitter, beslutsfattandet har förbättrats och hans spel med fötterna ger laget möjlighet att bygga bakifrån. Efter två raka nollor, bland annat den rättvisa poängen borta mot Blackburn, framstår han som en stabil sista utpost som både räddar och dirigerar.
Godwill Kukonki har vuxit fram som lagets kraftpaket. Hans närvaro i båda boxarna gör honom ovärderlig genom att agera defensivt resolut i närkamperna, offensivt ett ständigt målhot på fasta. Hans kvitteringsmål mot Nottingham Forest visade exakt det: beslutsamhet, tajming och fysik. Han tar dueller som andra undviker, vinner nickar i trånga ytor och ger laget en ryggrad när tempot stiger. I ett ungt lag fullt av tekniska spelare är Kukonki den som balanserar kollektivet med styrka och auktoritet, en påminnelse om att även akademifotboll kräver muskler, mod och närvaro.
Why we think Jim Thwaites has a huge future in the game.
He would instantly help Manchester United first team right now…..
— TheSecretScout (@TheSecretScout_) September 29, 2025
Travis Binnions U21-lag fortsätter att visa klass i Premier League 2, där resultaten nu återspeglar både kvaliteten i truppen och tydligheten i spelidén. Laget spelar med ett självförtroende som genomsyrar varje match: bollen rullar snabbt, pressen sitter högt och kombinationsspelet blir allt mer synkroniserat. I ligan är rytmen självklar, medan cupkvällarna fortsatt gett viktiga lärdomar om steget till seniornivå och i början av november kom den respons tränarstaben hoppats på.
Efter tunga kvällar mot Lincoln och Barnsley, där rutin och fysik fällde avgörandet, reste sig United starkt borta mot Notts County. På Meadow Lane svarade laget för en insats som kombinerade mognad med energi. Shea Lacey gav United ledningen efter en snabb omställning, där han tog emot bollen i fart, rundade sin försvarare och placerade kyligt i bortre hörnet. Efter paus kom avgörandet när lagkapten Jacob Devaney drev bollen från egen planhalva, passerade två motståndare och avslutade med precision längs marken. Segern med 2–0 gav både ny energi och en, om än teoretisk, chans att nå vidare i EFL Trophy men framför allt bekräftade den lagets förmåga att anpassa sig mot mer rutinerat motstånd. Ett extra glädjeämne var dessutom att Sékou Koné gjorde efterlängtad comeback på stopptid efter sin långa skadefrånvaro.
I ligaspelet har laget fortsatt imponera. Gabriele Biancheri leder offensiven med en naturlig målinstinkt, och segern mot Tottenham (4–1) var ännu ett bevis på hur väl systemet sitter. Med Shea Laceys kreativitet, Jayce Fitzgeralds dirigentroll centralt och Diego Leóns genombrottskraft framstår Uniteds anfallsspel som både varierat och effektivt. När tempot höjs är det sällan motståndet hänger med. Samtidigt har Binnion fått nyttiga svar på vad som krävs för nästa steg, cupförlusterna mot Lincoln, Barnsley och Blackburn blev påminnelser om vikten av disciplin och skärpa även mot fysiskt överlägsna lag. Totalt sett har hösten visat att U21-laget inte bara är ett av ligans mest sevärda lag, utan också ett av de mest välorganiserade.
Gabriele Biancheri. Hattricket mot Tottenham blev det definitiva genombrottet för walesaren, en match där han visade hela sitt register och bekräftade sin roll som centralgestalt i U21:s offensiv. Det handlade inte bara om tre mål, utan om helheten: hans rörelsemönster, tajmingen i löpningarna och förmågan att hela tiden vara spelbar mellan linjerna. Biancheri har en förstakontroll som sätter tonen för varje anfall, en touch som öppnar vinklar och tvingar försvarare att tveka. Han växlar mellan att möta boll och hota i djupled, vilket gör honom lika användbar som kombinationsspelare som ren avslutare.
Mot Tottenham var han Uniteds nav. Det första målet kom efter en blixtsnabb omställning, där han tog emot bollen i fart, justerade kroppsställningen och placerade säkert i bortre hörnet. Det andra efter en fin kombination centralt, där hans positionsspel och kyla framför mål påminde om en spelare långt mer rutinerad än sina år. Det tredje, på tilläggstid, var ren instinkt: rätt löpning, rätt yta, rätt avslut. Tre mål, alla på olika sätt, men förenade av samma egenskap: förmågan att fatta rätt beslut i exakt rätt ögonblick.
Biancheri är inte en anfallare som väntar på service. Han deltar aktivt i uppbyggnaden, drar isär försvar med sin rörelse och skapar utrymme för medspelare som Shea Lacey och Jayce Fitzgerald att hota i mellanrummet. När United får fart på sina kombinationer är det ofta han som avslutar anfallet, men lika ofta är han den som startar det. Hans beslutsamhet i boxen, tillsammans med en naturlig känsla för mål, gör honom till den självklara slutpunkten i Binnions offensiva mönster.
Efter höstens utvecklingskurva framstår Biancheri som mycket mer än en formstark anfallare. Han har blivit en symbol för akademins moderna offensiv: snabb, teknisk, smart och målinriktad. Hans hattrick mot Spurs var inte bara ett bevis på kvalitet, utan ett löfte om vad som väntar framöver. När United hittar rytmen i passningsspelet är det nästan alltid han som sätter punkt, den sista länken som förvandlar spelövertag till mål.
Gabriele Biancheri vs Spurs u21s
⚽️⚽️⚽️🅰️ Hat-trick & an assist
He was excellent; pressing intensity, occupying centre-halves, always an option for a bounce pass and of course his finishing#MUFC #MUAcademy
pic.twitter.com/VcZf2ohGPp— UnitedAnalyst (@UnitedAnalyst7) October 25, 2025
Jayce Fitzgerald fortsätter vara lagets motor på mittfältet, den spelare som dikterar rytmen och sätter riktningen i varje anfall. Han läser spelet med en mognad som få i hans ålder besitter och växlar obehindrat mellan att bryta linjer med passningar och skydda ytor defensivt. Mot Everton och Tottenham klev han fram i de avgörande ögonblicken, först med det sena segermålet i Liverpool, sedan som spelregissör i storsegern mot Spurs. Hans förmåga att hålla tempot uppe och samtidigt spela med tålamod gör honom till en nyckel i Binnions centrala struktur. När Fitzgerald styr mittfältet fungerar Uniteds spel som bäst; han är den taktiska kompassen som håller laget i balans.
Shea Lacey bidrar med en annan dimension – kreativitet, fart och avslut. Hans teknik och blick för spelet ger United något oförutsägbart i sista tredjedelen, och han har blivit allt mer klinisk i sina aktioner. Målet mot Notts County var ett skolexempel på det: han tog emot bollen i fart, bröt in i straffområdet och avslutade med kylig precision vid första stolpen. Lacey är inte bara en dribbler, han är en matchvinnare. Hans mognad i besluten när han ska släppa, när han ska utmana, har tagit stora kliv den här hösten och hans bidrag i både ligan och cuperna visar att han är redo att bära offensivt ansvar.
Jacob Devaney har under hösten vuxit in i rollen som lagkapten med naturlig pondus. Han kombinerar ett synligt ledarskap med förmågan att gå före i prestation. Hans solomål mot Notts County där han drev bollen från egen planhalva, passerade flera motståndare och placerade in 2–0 med ett kontrollerat avslut var ett statement om både teknik och beslutsamhet. Devaney leder med exempel snarare än ord, och hans balans mellan lugn i uppspelen och aggressivitet i dueller gör honom till en centralpunkt i både defensiv och offensiv. Han är länken mellan lagets struktur och dess vilja att dominera matcher, en kapten i ordets rätta bemärkelse.
Shea Lacey vs Notts County
Another game against senior opposition and he still looks unplayable! A goal to go with an excellent performance ⚽️#MUFC #MUAcademy
— UnitedAnalyst (@UnitedAnalyst7) November 4, 2025
Manchester Uniteds akademi fortsätter att visa varför framtiden ser ljus ut på Carrington. För U18 handlar den senaste perioden om tillväxt genom tålamod och struktur. Två raka nollor, mot Blackburn och Leeds, gav både resultat och självförtroende efter några tunga veckor. Fred Heaths straffräddning mot Leeds blev symbolen för ett lag som växer in i sitt ansvar defensivt, där kommunikationen sitter, backlinjen står högre och alla bidrar i återerövringen. Spelramen är tydlig och organisationen väl inarbetad, men offensiven behöver vässas ytterligare. Laget skapar tillräckligt med chanser för att vinna matcher, nu handlar det om att hitta den där kliniska touchen i straffområdet som kan förvandla prestationer till poäng.
Hos U21 fortsätter den positiva utvecklingen i ligaspelet. Travis Binnions lag har hittat en balans mellan disciplin och kreativitet, och resultaten speglar ett kollektiv som börjar närma sig seniornivå i intensitet. Cupsegern mot Notts County blev ett väl tajmat bevis på lagets karaktär, en prestation där Shea Lacey visade kyla i avslutet, Jacob Devaney ledde med självsäkerhet och Gabriele Biancheri återigen stod i centrum för det offensiva hotet. Kombinationen av Laceys uppfinningsrikedom, Fitzgeralds taktiska kontroll och Leóns genombrottskraft gör att United ofta styr matchbilden, oavsett motstånd. Det är ett lag som inte bara vinner på kvalitet, utan också på kollektiv mognad.
Om U18 kan fortsätta bygga vidare på sitt defensiva fundament och börja omsätta Jim Thwaites precisa fasta till fler mål – med hjälp av nickstarke Godwill Kukonki – samtidigt som U21 behåller sin offensiva rytm och Biancheri fortsätter leverera med stöd av Lacey, Fitzgerald och León, då finns alla förutsättningar för att november blir ytterligare ett steg uppåt. Akademin står stabil, utvecklingskurvan pekar fortsatt uppåt och den röda tråden från Carrington till framtidens United ser starkare ut för varje vecka.
