Loading
Pennan har i skrivande stund ännu inte vidrört pappret men det finns ingenting som just nu verkar kunna hindra Luke Shaw från att skriva på ett femårskontrakt för Manchester United. Men det var nära att hans karriär tog slut innan den knappt hunnit börja.
Luke Shaw kanske inte är den mest extroverta av fotbollsspelare genom tiderna. Istället arbetar han hårt i det tysta. Ändå har han vuxit upp och blivit en verklig superstar i Manchester Uniteds trupp. Men det har sannerligen inte kommit gratis. Ett benbrott, som vi nog minns med fasa, höll på att avsluta hans karriär redan 2015, dryga året efter att han kommit till United. Efter den händelsen har han hunnit med att bli fat shamead på bästa sändningstid och var nästintill uträknad ur truppen.
För mig var Luke Shaw en spelare som befunnit sig i periferin under sin tid i Southampton. Han debuterade för klubben redan som junior 2003, efter att han fått nobben av Chelsea. Där säkrade han sig snabbt en plats i den ordinarie truppen och kunde kort efter det vandra vidare upp i A-truppen. Vid bara 16 års ålder delade alltså Luke Shaw plan med spelare som Rickie Lambert och Schneiderlin. Det är således ren och skär okunskap från min sida att mina ögon för denna fantastiska försvarsspelare skulle öppnas långt senare.
När Shaw kritade på för Manchester United under sommarens transferfönster 2014 blev det en affär som gick till historien som den dyraste i världen vid värvandet av en tonåring. Trots okunskapen var mina förväntningar såklart därmed höga. ”Det är en garanterad succé”, tänkte jag efter att vi lagt ut inte mindre är £27 miljoner på denna då 18-åriga vänsterback. Men samtidigt ekade de gamla sägningarna om att backspelare utvecklas bäst med åren, att dem ska vara gamla i gemet och trygga i sina roller.
Min konservativa hållning och åldersdiskriminering fick sedan ytterligare syre efter att Luke Shaw inte framstått som annat än ett problem under sin första säsong. Säsongen kantades av skador och när han dessutom avfärdades från spel på grund av beskrivningar som ”not very fit” och nästintill fet av tränaren van Gaal så undrade jag på riktigt vad fan vi köpt egentligen. Vi hade alltså köpt världens dyraste tonåring, och han ville bara käka chips och spela tv-spel. Är det vad ni säger?!
Luke Shaws form har sedan dess, och även innan dess, varit ett ständigt återkommande ämne och han blev till och med satt på individuellt träningsläger av Mourinho med konstaterande att ”Jag vet inte hur länge detta kommer att ta”, av tränaren. Luke själv avfärdade alla attacker om övervikt med att han har en ”Wayne Rooney type of body”, stackare. Nåväl, på andra sidan Luke Shaws boot camp, fanns så ljuset och min konservativism fick sig en törn. Säsongen 2015/2016 var han plötsligt en av Uniteds tveklöst bästa spelare. Hans orädda och offensiva spel fyllde Old Trafford med jubelklang och jag började nästan tro att vår frälsare nedstigit. Han liksom flög fram, trots sin ”Wayne Rooney type of body”.
Men så kom smällen, bokstavligt talat. Det fruktansvärda benbrottet som Shaw råkade ut för i matchen mot PSV i september 2015 höll på att sätta stopp för vår frälsare. I efterhand har vi fått veta att en amputation inte var långt borta för honom och man kan inte annat än att dra en lättnadens suck när vi idag får se honom tillbaka på planen. Blotta tanken på att fotbollsvärlden skulle ha förlorat en sådan talang vid så unga år gör mig nedstämd. Men när bläcket nu, förhoppningsvis, håller på att torka på Luke Shaws nykritade kontrakt ler jag med hela ansiktet. Att få se Luke Shaw fortsätta utvecklas, trots alla hans motgångar, i just min klubb gör mig så glad. Jag känner lika starkt för honom som jag känner för våra egna akademispelare som lyckats ta sig hela vägen upp till A-laget. Han har krigat och idag står han på toppen, älskad och beundrad av oss alla. Tack Luke för att du är med oss!
