Igår fick vi se Manchester United spela 1-1 mot Leeds United. Vad vi inte visste då, men som vi vet nu, är att det var det sista vi fick se av Ruben Amorim i Manchester United. Vad fan händer nu?

Av förståeliga skäl kommer det inte snackas så mycket om gårdagens match. Av förklariga skäl.

Samma. Gamla. Visa. Ställ dig i led, Ruben. Med de fem andra tränarna vi sparkat sedan Sir Alex.

Bara 14 månader blev det på posten, och cv:et är knappast bättre nu än när han först kom. På 63 matcher lyckades Amorim bara vinna 24. Ett underbetyg om man ska vara tränare i Manchester United förstås. Underbetyg på mer eller mindre vilken tränarpost som helst för den delen.

Men att sparka en tränare i januari kan inte vara annat än ett recept för katastrof. Motsatsen till att hålla skeppet stabilt. Det är också ett bevis på att det Amorim har klagat på verkar stämma: att han inte har tillräckligt inflytande över värvningarna. För det kan knappast vara på något annat sätt när Darren Fletcher ska leda laget under ett transferfönster. Inget illa mot Darren Fletcher, men finns det något värre än interimtränare, speciellt i mitten av säsongen? Håll i hatten för nu svär jag i kyrkan…Ralf Rangnick.

Vad var det då som rågade måttet? Det är omöjligt att veta med säkerhet såklart men tajmingen går det inte säga annat om. Mindre än ett dygn efter att Amorim verkade kasta ledningen under bussen åkte han med huvudet före. Det var tydligen det som krävdes.

Ett bräckligt ego från ledningen som tydligen tyckte att resultaten Amorim visat upp inte var tillräckliga för att skeppa honom i somras. Min gissning är att relationen mellan Amorim och ledningen varit frostig ett bra tag, och när smutstvätten vädrades i det offentliga drog man i bromsen.

Den dispyten har antagligen kostat Manchester Uniteds säsong. Och nästa säsong. För det kommer knappast bli bättre på kort sikt när United kastas in i kaoset. Allt är tecken på en ledning som antingen går på magkänsla eller, ännu värre, inte har någon aning om hur man tar långsiktiga beslut.

För tydlighetens skull ska jag säga att jag har full förståelse för att inte vilja ha kvar Amorim. Ärligt talat förstår jag den sidan mer än sidan som vill ha kvar honom. Oavsett vem man väljer att skylla hela den här soppan på blev det till slut ohållbart.

Den här säsongen är betydligt bättre, javisst. Men då jämför man med Manchester Uniteds sämsta säsong i mannaminne. Vi börjar se förbättring? Tre vinster på de senaste elva matcherna. Om det kallas förbättring vill jag inte veta vad som räknas som dåligt. Vi är tre poäng från topp 4? Då vill jag påminna om att vi samtidigt är fyra poäng från 14:e-plats.

Jag har inte suttit i några konferensrum. Jag har aldrig träffat Ruben Amorim. Det enda de flesta utav oss kan göra är att gissa varför det blev så här. Och varför det blev så här med Erik ten Hag. Och Ole Gunnar. Och…

Det här är ingen välmående klubb. Jag ska inte kläcka ur mig att Amorim ligger bakom Uniteds alla problem, långt ifrån. United är en hydra med många huvuden, varav ett flertal helst skulle huggits av i förrgår. Ointresserade spelare har vi haft många av. Vi har haft ännu fler odugliga gubbar i kostym; efter alla uppsägningar och besparningar hade klubben sparat i runda slängar 35 miljoner pund när Amorim tillsattes. Ungefär lika mycket kostade det, med tidigare fallskärmar, att värva honom. Hoppas alla är nöjda med den affären!

Vi har förstås haft en drös tränare som tappat greppet också. Men det räcker ju uppenbarligen inte med att bara byta tränare. Åratal av vanstyre kommer ta åratal att få bukt med. Man skulle kunna skriva en bok om alla snedsteg United har tagit det senaste decenniet och inga utav er som läser detta hade hunnit läsa klart den innan ni lämnar jordelivet.

Det behövs göra en konsekvensanalys. Åter en. Och åter. Vi behöver ta oss en rejäl funderare över varför United verkar ha fastnat i Måndag hela veckan. I den filmen lärde sig Bill Murray att göra isskulpturer, spela piano och prata franska. Vi verkar inte ha lärt oss ett jäva skit.

Höjdpunkter från matchen

Om du av någon anledning vill se höjdpunkterna från gårdagens match kan du se dem

Amorims presskonferens

De flesta utav er har väl sett den vid det här laget. Så vi håller det kort.

Amorim sa bestämt att han är ”manager” för Manchester United och inte huvudtränare, trots att han presenterades som just huvudtränare när han värvades. Amorim säger också att han inte heter Thomas Tuchel, Antonio Conte eller José Mourinho men att han ”är Uniteds tränare” och att ”det kommer vara så här i 18 månader eller tills ledningen bestämmer sig för att ändra sig”.

Det ville ledningen uppenbarligen. Amorim kan mycket väl ha syftat på att ledningen behöver ändra sig när det gäller hur de arbetar, för i samma presskonferens säger han att bland annat sportchefen behöver ”göra sitt jobb”.

I presskonferensen rasar Amorim mot att kritiken som kommer från media och pundits som Jamie Carragher och Gary Neville tas på alldeles för stort allvar, något många tolkat som en känga mot ledningen.

Andra reaktioner