Damlagets nya era inleddes med två säkra vinster. Marc Skinners tjejer blev emellertid förnedrade av Chelsea i lagets första stora test. Det är vad vi har att förhålla oss till när vår nya kolumn Damkollen gör premiär.

Damkollen kommer hädanefter att publiceras månadsvis, efter damlagets sista match i månaden. Kolumnen kommer att addera till vår bevakning kring damlaget. Syftet med kolumnen är dels att vara informerande, helt enkelt berätta vad som har hänt. Den primära tanken med Damkollen är ändå att kolumnen ska vara diskuterande.

Månadens matcher:

• United – Reading 2-0
• Leicester – United 1-3
• United – Chelsea 1-6

Skinnerball

Kan vi dra några slutsatser redan efter tre matcher? Nej, det kan vi givetvis inte. Vi kan däremot slå fast den här säsongen inte blir någon dans på rosor. En gång i tiden – sommaren 2018, under Casey Stoney – inledde Uniteds professionella damlag med en seger mot Liverpool i laget allra första tävlingsmatch. Detta följdes upp med 12-0 mot Aston Villa i lagets första ligamatch. Bollen var i rullning och stannade egentligen inte förrän Tobin Heath blev skadad i januari i år.

Det vi kan konstatera är att Marc Skinner får arbeta i uppförsbacke. Atmosfären runt klubben var inte den bästa när Stoney lämnade. Förstås svårt att veta vad som är sanning och vad som bara är spekulation. Vi inledde med två vinster. Men spelet imponerande inte särdeles och vinsterna kom mot två av de tre lag i ligan som fortsatt är poänglösa.

Förlusten mot Chelsea var en ögonöppnare. Stoneys lag blev aldrig förnedrade på det sättet. På 77 tävlingsmatcher under Stoney förlorade United med två mål fem gånger och med tre mål en gång. Aldrig större. Och inte i en enda av de sex förlusterna låg United under ens med två bollar efter första halvlek. Bara en enda gång låg vi under med två mål efter en timme. Det, mot Arsenal i mars, var i en match vi dominerade stort.

Visst går det att peka på förmildrande omständigheter igår. Men det blir mest bara tomma ursäkter. Det var kanske ingen typisk 6-1-match. Men även om statistiken ger sken av en jämn match kan ingen påstå annat än att Chelsea var överlägsna.

Skinner förespråkar bollinnehav och kontroll. Han vill att laget ska spela kort i backlinjen. Det misslyckades fullständigt mot Chelsea. Emma Hayes skickade ut sitt lag i en hög och intensiv press. United stressades till åtskilliga stora misstag nära mål.

Ska kortpassningsspel i backlinjen vara melodin framöver har Skinner och spelarna mycket att jobba på.

Det jag gillade bäst med Stoney var att hon ofta skickade ut laget i en hög press. Även mot de bästa lagen. Kanske framför allt mot de bästa lagen. Det har vi inte sett alls från Skinner.

Fortfarande är det tidigt. Skinner har heller inte haft överdrivet mycket tid med sina spelare. Så det ska rimligen bli mycket bättre. Men Skinner har mycket att fundera på. Det behöver bli bättre fort.

Skinnererans vinnare och förlorare

Som alltid betyder en ny tränare att förutsättningarna för spelarna ändras. Vissa får större förtroende, andra mindre. Inga konstigheter. Så här ska vi titta på några spelare som har påverkats av tränarbytet. Tyvärr för min del tycks Skinner förespråka spelare jag inte är överdrivet förtjust i.

Vinnare: Katie Zelem

Lagkapten Katie Zelem har hittills spelat varenda minut. Det gjorde hon inte under Stoney, framför allt inte mot slutet. Vore det upp till mig skulle Zelem inte vara nära startelvan.

Vinnare: Lucy Staniforth

Hittills är Lucy Staniforth definitivt en vinnare under Skinner. Hon blir emellertid utbytt tidigt i varje match. Det är nog många med mig som vill se Ella Toone flytta ner på platsen som Staniforth haft hittills. Med Zelem och Staniforth på mittfältet blir United väldigt statiska.

Vinnare: Maria Thorisdottir

Maria Thorisdottir fick överraskande chansen från start i premiären mot Reading. Sen blev det bänken mot Leicester men ett tidigt inhopp då Millie Turner blev skadad. Med Turner skadad är det tämligen givet att Thorisdottir får fortsatt förtroende. Hon var bra mot Reading men tyvärr måste vi konstatera att hon inte räckte till mot Chelsea.

Vinnare: Kirsty Hanson

Om de tre tidigare mer tydligt är vinnare i och med Skinners intåg så har Hanson snarare dragit fördel av att så många offensiva pjäser har lämnat United. Under försäsongen var Hanson förmodligen bäst i laget. Även under säsongsinledningen har hon presterat bra.

Förlorare: Leah Galton

Leah Galton är given i startelvan även under Skinner. Hittills står hon dock inte att känna igen. Kanske är det bara en formsvacka. Men Galton passar inte riktigt in i Skinners fotboll. Där Galton är kraft och energi vill Skinner ha kontroll.

Förlorare: Hayley Ladd

Hittills har det bara blivit ett inhopp för Hayley Ladd. Det skulle kunna ha sin förklaring i att hon missade ett par matcher under försäsongen. Men det är ändå märkligt att hon inte har spelat mer.

Förlorare: Vilde Boe Risa

På pappret var den norska mittfältaren Vilde Boe Risa det största nyförvärvet i premiären. Hon spelade från start i premiären men har sedan varit fast på bänken. Mycket märkligt, tycker jag.

Förlorare: Millie Turner

Under Stoney spelade Millie Turner varenda minut i varenda match. Skinner placerade Turner på bänken i premiären. Sedan blev hon skadad mot Leicester. Det blir spännande att se hur Skinner behandlar Turner när hon är tillgänglig igen. Att hon inte har samma status nu som då förefaller ändå vara givet.

Unitedspelare i landslagen

England

• Mary Earps vaktade målet i nya förbundskaptenen Sarina Wiegmans två första matcher som ansvarig. Det troliga är att Ellie Roebuck tar över när hon är tillbaka från skada. Earps status har ändå höjts.
• Ella Toone startade också i Wiegmans två första matcher. Min gissning är att vi nu kan skriva in Toone som ordinarie landslagsspelare.
• Lucy Staniforth och Katie Zelem var båda med i truppen utan att få speltid.
• Egentligen har nog alla andra engelskor i truppen förhoppningar om landslagsspel framöver. Undantaget Leah Galton förstås, hon vill inte spela i landslaget.

Övriga länder

• Jackie Groenen är given startspelare för Nederländerna.
• Maria Thorisdottir är given i den norska elvan medan Vilde Boe Risa ofta startar.
• För Wales har vi Hayley Ladd som startspelare medan Carrie Jones i allt större utsträckning utmanar om speltid. Chloe Williams brukar bli uttagen i truppen men får vanligen följa matcherna från läktaren.
• Ona Batlle ser nu ut att ha säkrat en plats i den spanska elvan.
• I det skotska landslaget hoppas Kirsty Hanson, Kirsty Smith och Martha Thomas på en plats i startelvan. Given är emellertid ingen av dem.

Månadens spelare: Ella Toone

I det återkommande avsnittet månadens spelare kommer jag varje månad lyfta fram en spelare för diskussion. Det kommer i utgångsläget vara månadens bästa spelare. Men när jag redan har diskuterat en viss spelare kommer jag istället lyfta fram den näst bästa, eller den tredje bästa.

Att utse Ella Toone till månadens bästa spelare är självklart. Casey Stoney tippade inför säsongen 2019/20 att det skulle bli Toones säsong. Så blev det inte riktigt. Det var först under förra säsongen som Toone på allvar etablerade sig som en startspelare.

Toone fick alltid speltid under Stoney, men väldigt ofta som inhoppare. Igår gick Toone upp jämsides med Millie Turner på 77 spelade matcher för Uniteds damlag. Men där Turner har gjort 6875 minuter har Toone bara spelat 4808.

Sedan har det gått snabbt. Det är inte längre något snack om saken. Ella Toone är inte bara given i Uniteds startelva. Hon aspirerar på att vara lagets bästa spelare.

Jag utser Toone till Uniteds bästa spelare i september trots att jag tycker att Skinner använder henne fel. Hittills har Toone startat matcherna som falsk nia. Det beror delvis på Uniteds anfallsbrist. Jag vill ändå påstå att Toone har mer att erbjuda laget som en av tre centrala mittfältare. Framför allt för att hon då mer naturligt får mer boll. Dessutom för att vi då får ut mer av hennes energi

Fel position eller inte, bäst i United har hon varit. På tre matcher står hon noterad för ett mål och tre assists.

Främsta utmanare: Egentligen ingen. Toone som månadens spelare var ett självklart val. Hedersomnämnande vill jag ge till Ona Batlle och Kirsty Hanson. I de två första matcherna imponerade Hannah Blundell och Aoife Mannion, men de var dåliga mot Chelsea.

Höjdpunkter

Reading hemma:

Leicester borta:

Chelsea hemma (varning, hemska bilder):

https://www.youtube.com/watch?v=Q87uGjSnfUs

Mer information