Loading
Manchester United tog sin allra första stora titel på damsidan, då Tottenham besegrades i FA-cupfinalen. Detta till trots kan vi inte sätta något succéepitet på säsongen. För i ligan var det väldigt lite som fungerade och femteplatsen i Women’s Super League är vår sämsta placering någonsin.
Ligaspelet generellt var att betrakta som ett fiasko den här säsongen.
Tack och lov hade vi FA-cupen att glädjas åt. Där, i semifinalen, kunde vi för första gången någonsin besegra Chelsea på vägen till vår första titel. Den titeln ger oss något att bygga på inför nästa säsong.
Vi presenterar våra säsongsbetyg i två delar, med mittfältare och anfallare i den här avslutande delen.
Betygsskala: 1-10, där 4 är usel, 5 är dålig, 6 är godkänd, 7 är bra, 8 är mycket bra, 9 är fantastisk och 10 är utomjordiskt bra.
Toone utsågs till säsongens bästa Unitedspelare. Så bra tycker jag inte att hon var. Men nog var detta ett lyft jämfört med den relativt svaga fjolårssäsongen. Samtidigt sitter jag ofta med känslan att Toone kan bättre än det hon ger oss. Kanske skulle vi få se det under en annan huvudtränare. Nu bidrog hon med nio mål och nio assists, vilket totalt sett är personbästa under en WSL-säsong (hon hade 15+8 när United spelade i Championship men då var motståndet avsevärt sämre). Viktigast av allt var förstås att hon sköt segermålet i FA-cupfinalen, vilket var den givna vinnaren i omröstningen om säsongens mål. Dessutom bidrog hon med en assist i semifinalen, när vi för första gången besegrade Chelsea. Så hon var som bäst i de viktigaste matcherna. Förmågan att vara som bäst på den största scenen har hon. Fortfarande torde hon ha sina bästa säsonger framför sig.
Världsmästaren Guerrero värvades till United och fick spela 151 minuter. Försök att förklara det. Visst, hon var skadad en stund. Men ändå. Det är obegripligt. Allra helst som vårt mittfält aldrig fungerade. De var heller inte så att hon såg bortkommen ut när hon fick chansen. Nu lär hon byta klubb i sommar och sannolikt kommer vi titta dit och undra: Varför fick hon inte spela i United?
Zelem spelar alltid (förutom i Ligacupen). Det är ett problem. För Zelem är inte ska alltid spela-bra. Det hon heller inte är, är en defensiv mittfältare. Ändå är det som sådan hon spelar. Därav är mycket av den kritik jag riktar mot Zelem egentligen kritik mot Marc Skinner. Det är han som ger henne en orimligt viktig roll i laget. Det är han som spelar henne där hennes svagheter exponeras samtidigt som hennes styrkor hamnar i skymundan. Som alltid bidrar Zelem med många poäng, till stor del för att hon tar de fasta situationerna, där United fortsatt är starka. Men nog skulle hon göra större nytta i en offensivare position.
Galton var en av säsongens största besvikelser i United. Förra säsongen stod hon för sin bästa säsong i karriären. Det följde hon upp med sin sämsta (åtminstone som Unitedspelare). Poängen halverades, trots att speltiden bara minskade marginellt. Den självklara kraft som hon tidigare har spelat med var som bortblåst. Ofta såg hon istället passiv ut. Inte alls den spelare hon kan vara.
Att Ladd fick så lite speltid – bara 882 minuter, mindre än Gemma Evans och Rachel Williams – är för mig obegripligt. Som regel vill jag påstå att vårt mittfält ser avsevärt stabilare ut med Ladd på planen. Våra andra mittfältare har i allmänhet sina styrkor i offensiven, medan Ladd primärt är en defensiv spelare. Samtidigt ser jag inte att hon är spelaren som får United att lyfta flera hack i tabellen. Vi behöver en bättre defensiv mittfältare. Men givet spelarna vi faktiskt har, snarare än de vi borde ha, borde Ladd användas mer frekvent.
Det var otroligt märkligt hur Naalsund matchades in i laget. Hon anslöt i januari 2023 men kunde knappt spela något då, till följd av skadebekymmer. I början av den här säsongen var hon bänkad i två matcher för att sedan kastas in i startelvan mot PSG (i vad vi kan kalla hennes riktiga Uniteddebut). Hennes andra start den här säsongen var mot PSG borta. När det var dags för hennes första ligamatch från start som Unitedspelare stod Manchester City för motståndet. Ett otroligt märkligt sätt att spela in en spelare på. Att hennes prestationer inte var så värst imponerande då tycker jag vi mer kan skylla på förutsättningarna än henne själv. I januari blev hon sedan given i startelvan och hon startade 15 av säsongens 16 avslutande matcher. Då var hon generellt sett bättre, även om prestationerna varierade en del. Hon är en funktionell mittfältare som är bra på att driva boll, men mer än rotationsspelare ska hon nog inte vara.
Miyazawa matchades in försiktigt men fick under senhösten allt större förtroende i startelvan. Då blev hon tyvärr skadad och hon missade nästan halva säsongen. När hon under våren kom tillbaka fick hon mestadels nöja sig med korta inhopp. Under hösten fanns det tecken på att Miyazawa kan bli en bra spelare i United, men ett mål och en assist är för lite sett till hennes offensiva utgångsposition.
Malard fick en drömstart på karriären som Unitedspelare. Mål i debuten och sedan mål mot PSG i andra matchen för klubben. Då framstod hon som målskytten vi saknade. Hon såg också ut att vara det självklara valet som central anfallare. Marc Skinner valde emellertid att spela henne på kanten. Där fick inte Malard spelet att stämma. Målen blev mindre frekventa, vilket sammanföll med att hon i allt större utsträckning användes som inhoppare. I relation till den begränsade speltiden är sju mål och tre assists godkända siffror. Men det är svårt att inte sitta med känslan att det kunde ha blivit så mycket bättre om hon hade använts rätt.
García spelar med en underbar ilsken energi. Den här säsongen var hon att betrakta som ordinarie i startelvan. Hon fick faktiskt mest speltid av alla anfallare i truppen. Speltiden ökade kraftigt mot debutsäsongen i klubben men målskörden blev samma som då. Så hennes effektivitet var lite av en besvikelse. Jag tycker ändå att García var säsongens bästa anfallare i United. Känslan är samtidigt att det finns mer att hämta, även om det mesta tyder på att hon byter klubb i sommar.
Parris vann den interna skytteligan i överlägsen stil, med 16 fullträffar (fem bättre än Rachel Williams). Så långt allt väl. Det var bara det att målen kom i stim och som regel mot sämre motstånd. På säsongens 13 avslutande matcher gjorde hon bara ett enda mål. När Parris inte gör poäng bidrar hon heller inte speciellt mycket till spelet, varför betyget i slutändan blir förhållandevis lågt, sett till de många målen.
Geyses debutsäsong i United blev inte alls bra. Hon är en otroligt sevärd spelare med fantastisk teknik. I sina bästa stunder framstår hon som ostoppbar. Tyvärr är hon också otroligt frustrerande att titta på. För ofta blir det en dribbling för mycket. Eller ett misslyckat avslut. Eller en passning som lagkamraten inte är med på. Hon bidrog över hela säsongen bara med två mål och tre assists. Det är alldeles för dåligt, av en anfallare som inför säsongen framstod som vår bästa spelare. Nivån vi trodde att hon har i sig visade hon bara glimtvis. I någon mån är hon ursäktad, då Marc Skinner envisades med att spela henne på kanten, trots att det föreföll vara uppenbart att hon gör sig bättre på kanten. Det känns som att hon har mycket mer att ge oss i framtiden.
Williams fortsätter att vara en utmärkt rollspelare i detta lag. Speltiden är begränsad men hon gör det mesta utav den. Hon var vår effektivaste spelare, med ett mål var 95:e minut på planen. Målen hon gör är som regel viktiga, till exempel segermålet på tilläggstid i premiären mot Aston Villa. Dessutom 2-0-målet både i FA-cupsemifinalen och i FA-cupfinalen. Samtidigt är det tydligt att hon inte ska vara mer än inhoppare.
