Säsongspremiär för kolumnen Mike Phelan’s Shorts! Den här gången fokuserar vi primärt på damlaget i allmänhet och de amerikanska nyförvärven Tobin Heath och Christen Press i synnerhet.

Det blir också snack om mittfältsduon Fred och Scott McTominay samt det hektiska spelschemat.

Heath och Press har gett oss allt vi önskade

Att värva rutinerade världsstjärnor som redan har vunnit allt kan vara vanskligt. Ibland får du en Bastian Schweinsteiger. En annan gång kan du få Zlatan Ibrahimovic.

Manchester United fick Tobin Heath och Christen Press. Det hade knappast kunnat bli bättre. På planen har Tobin varit fantastisk, medan Press inte lika självklart har fått det att stämma. Vad de uträttar på planen är emellertid inte det viktigaste.

De båda amerikanskorna flyttade till Manchester och förhoppningen var att de skulle ta med sig den amerikanska vinnarkulturen. Det är precis vad de har gjort. Redan i sin första intervju som Unitedspelare slog Tobin fast vad som gäller:

”Jag vill vinna. Och jag vet inte exakt vad det är vi kommer att vinna men vi kommer att vinna.”

Press var lika tydlig: ”Jag vill slåss om titlar och det är vi vad kommer att göra.”

Inför Mancheterderbyt som spelades i helgen intervjuades de båda tillsammans med Manchester citys amerikanskor. Ni vet hur det brukar bli i sådana intervjuer. Alla vaktar sina ord och försöker vara diplomatiska. Ja, alla utom Tobin, förstås:

”Vi fick lära oss att det bara finns en klubb här i Manchester. Vi har lärt oss att Manchester är en röd stad. Ingen går på citys matcher. Här i Manchester är [city] ingen stor klubb.”

Men det handlar inte bara om kaxighet i intervjuer. Det handlar förstås också om vad de gör på planen. Ingen antydan om att vi har fått in spelare som tror sig vara förmer än andra, Heath och Press jobbar minst lika hårt som alla andra. Det symboliseras kanske allra bäst av Heaths mål mot city, där Tobin tillsammans med Jackie Groenen – förra säsongens stora nyförvärv – pressar motståndarlaget till misstag.

Det är inte tal om att våra amerikanskor är här bara för att fördriva tid och hålla kropparna varma inför stundande landslagsuppdrag.

Betydelsen i omklädningsrummet och på träningsplanen ska heller inte underskattas. Efter var det förstås glada tongångar i omklädningsrummet. Tobin Heath påtalade snabbt att segern inte skulle betyda något om den inte följdes av nya segrar.

”Vi tänkte: ’vilken humörsänkare du är, Tobin,’ men det är den mentaliteten du måste ha,” förklarade Amy Turner efter den matchen.

Ett år till, tack!

Så är frågan om vi får Heath och Press i en säsong eller om de kommer att stanna längre. Nyligen tingades de av Louisville i den amerikanska ligans expansionsdraft. Det förefaller om något tala för att de ska bli kvar i Manchester. Åtminstone tycks det inte vara någon som tror att de någonsin kommer att spela för Louisville. Då tycks Angel City FC, som drar igång verksamheten 2022, vara en troligare destination.

Dit är det förstås långt och inget är givet. Men det skulle onekligen vara fantastiskt om vi fick behålla våra amerikanskor en säsong till (eller ännu längre…). Press verkar trivas:

”Jag vill lägga till att Manchester har den allra vackraste himlen. Det är så lynnigt, vädret, och varenda dag gör molnen mig väldigt glad. Det är så jag fördriver tiden under den här nedstängda tiden, jag tittar ut genom mitt fönster på den vackra himlen.”

Snart en titelkandidat

Manchester Uniteds damlag har inlett ligasäsongen med fem vinster och två oavgjorda, vilket placerar oss som etta i tabellen (även om Chelsea går förbi när, inga om här inte, de vunnit sin hängmatch). Då har vi dessutom haft ett väldigt tufft spelschema, med matcher mot de tre stora lagen i den engelska damfotbollen. Så är United redan nu en titelkandidat?

”Nej,” var huvudtränare Casey Stoneys tydliga svar på den frågan.

Tyvärr har hon väl rätt. Men vi bör vara med i kampen en bra bit in på 2021 (allt annat än nio poäng på de tre sista ligamatcherna i år skulle vara ett misslyckande). Och en topp 3-placering, som ger Champions League-spel, är inte bara inom räckhåll utan i våra händer. Det var en målsättning som inför säsongen kändes kaxig, nu känns den blygsam.

Sedan är det bara att fortsätta bygget. Hittills har det varit en stadig klättring uppåt sedan Casey Stoney tog hand om spakarna för Uniteds första professionella damlag. Hittills har vi fått jobba ostört och utan förväntningar utifrån. Det är det nog slut med nu. Men det finns ingen anledning att tro att vi inte skulle gilla det.

Permutationer i Women’s League Cup

Ligan är enda chansen till en titel. Precis som på herrsidan spelas det två inhemska cuper. FA-cupen börjar senare men ligacupen pågår. Där inledde United med . Därmed behöver United mest troligt vinna de två avslutande matcherna mot Manchester city och Everton för att gå vidare.

United möter city ikväll klockan 20.00, i en match som visas på MUTV (sändningsstart 19.45). Jag tycker definitivt att ni ska passa på att kolla!

Gruppettan och de två bästa grupptvåorna går till kvartsfinal. För att vinna gruppen behöver United vinna båda de avslutande matcherna under ordinarie tid och dessutom äta upp sju mål på city. Något av följande krävs:

• uddamålsseger ikväll och femmålsseger mot Everton
• tvåmålsseger ikväll och tremålsseger mot Everton
• tremålsseger ikväll och uddamålsseger mot Everton där vi gör minst två mål
• seger med fyra mål ikväll och seger mot Everton

Om vi slutar tvåa i gruppen är det… väldigt komplicerat. Detta då det inte är lika många lag i alla grupper.

Efter många om och men bekräftades det idag – det vill säga efter att många lag spelat färdigt gruppspelet – att det är poäng per match som används för att avgöra vilka som blir bästa grupptvåor. För Uniteds del betyder det att vi bara kan gå vidare som grupptvåa om vi vinner med ett mål mot Manchester city och sedan med fyra mål mot Everton (bättre resultat ger oss förstaplatsen i gruppen).

När situationen är som den är blir det svårt att ta cupen på allvar. Klubbarna visste förmodligen vad som gällde men att det inte kommuniceras till allmänheten är horribelt.

Texten har uppdaterats sedan det bekräftats att det är poäng per match som används för att utse de bästa grupptvåorna.

Du vinner inte ligan med Fred och McTominay

Ser vi till herrlaget så tycks Fred och Scott McTominay nu vara ordinarie mittfältare. Sett till prestationer är det svårt att argumentera mot det. Sett till Uniteds framtid gör det mig mindre lycklig.

Frågar ni mig så är Fred och McTominay för begränsade som spelare för att vara ordinarie i Manchester United. En av dem? Möjligen. Båda? Nej, det duger inte. Visst, när vi ska kriga ner Paris Saint-Germain funkar det. Men i de flesta matcherna är det vi som ska vara spelförande.

Uniteds stora problem under Ole Gunnar Solskjaer har varit att bryta ner lågt sittande försvar. För den uppgiften finns det få mittfältare i elitfotbollen som är så dåligt lämpade som Fred och Scott McTominay.

Stop Me If You Think You’ve Heard This One Before

För herrlaget återupptas säsongen med matchen mot West Brom på lördag. Det är den första av 12 matcher på 37 dagar före årsskiftet. Ett sanslöst spelschema, förstås.

Något liknande har vi inte sett sedan… eh… februari 2020. Även 2018, 2014, 2006, 2005 och 2003 matchade vi så tätt. Våren 1970 avverkade vi 12 matcher på 29 dagar.

Spelschemat den här säsongen är tätare än någonsin. Men det är först i februari och framåt som det märks på riktigt. Faktum är att om vi jämför perioden mitten av september till den 1 februari så var spelschemat faktiskt mer späckat förra säsongen än det är nu.